Originaltitel: 84 Charing Cross Road
Sidor: 240 (Pocket)
"In 1949 Helene Hanff, a poor writer with an antiquarian taste in books, wrote to Marks & Co. Bookseller of 84 Charing Cross Road, in search for the rare editions she was unable to find in New York. Her books were dispatched with polite but brisk efficiency. But, seeking further treasures, Helene soon found herself in regular correspondence with bookseller Frank Doel, laying siege to his English reserve with her warmth and wit. And, as letters, books and quips crossed the ocean, a friendship flourished that would endure for twenty years."När jag började läsa den här boken var det två saker jag inte hade förstått från början. Ett, att det här faktiskt är riktiga brev mellan författaren och bokaffären Marks & Co. Jag trodde det var en brevroman! Men det är ju på riktigt! Två, att min utgåva även innehöll uppföljaren som heter The Duchess of Bloomsbury, den är inte skriven i brev utan istället i dagboksinlägg från Helenes resa till England som äntligen blev av efter många års väntan.
Jag läste båda två direkt efter varandra, det kändes bara dumt att sluta när uppföljaren ändå fanns där rätt framför näsan på mig. Och jag måste säga att det har varit riktig mysig läsning. Breven i första delen är varma, charmiga och ganska roliga vissa gånger. Helene skriver inte bara med Frank Doel som jobbar i bokaffären, utan även med flera andra anställda, med Doels fru, till slut även med hans döttrar och andra människor runtomkring dem i London.
Det har nog suttit ett leende fast i mitt ansikte stor del av läsningen. Ibland har jag fnissat till också, men vissa stunder har det även varit sorgligt. Det är trots allt väldigt många års brevväxling och det hinner hända mycket under den tiden.
I andra delen tycker jag att Helenes humor kommer fram ännu mer när hon får skriva om sina dagar i dagboksform. Hon träffar så många människor när hon äntligen lyckas ta sig till London och får uppleva så mycket. Man blir väldigt sugen på att resa dit själv kan jag säga! Till den tiden då hon var där, få träffa alla trevliga personer hon träffar. Jag förstår att hon inte såg fram emot att åka hem därifrån!
