Folk med ångest av Fredrik Backman

Originaltitel: Folk med ångest

Sidor: 346 (Inbunden)

"Folk med ångest är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den...tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?"

Årets mest efterlängtade bok, för mig i alla fall. Det är ingen hemlighet att jag älskar Backmans böcker. Det är honom jag litar på när jag tänker på böcker som får mig att skratta. Samtidigt som de kan krossa mig i meningen direkt efter och fylla mina ögon med tårar.

Och han gör det igen med Folk med ångest. Jag älskar hur han tar trasiga människor och visar att de är bra ändå. Det kanske inte verkar som att de är bra, eller som att de ens bryr sig om något. Men han får läsaren att sakta men säkert förstå precis varför de är som de är. Sedan är det omöjligt att inte bry sig om dem.

Det är verkligen en stökig komedi, karaktärerna är stökiga och långt ifrån perfekta. Men de försöker i alla fall göra sitt bästa. Jag tycker egentligen inte någon är direkt sympatisk i början, men sen förstår jag och mitt hjärta värker för dem av så många olika anledningar. Det är det som Backman gör så perfekt, han får mig alltid att känna när jag läser.

Då börjar väntan på nästa bok...

"Vi är bara främlingar som passerar varandra, din ångest snuddar som hastigast vid min när fibrerna i tyget i våra kappor för ett enda ögonblick trasslar in sig i och ut sig ur varandra i trängseln på en trottoar någonstans." - sid. 110

Årets mest efterlängtade bok kommer i april!

"Folk med ångest är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning. En misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en höggravid kvinna, en självmordsbenägen mångmiljonär och ett kaninhuvud. 

Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den…tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?"

Jaaaaa! Fredrik Backman kommer med en ny bok i april! Förstår ni lyckan här!? Det går inte att beskriva hur peppad jag är på att läsa den! 

Ditt livs affär av Fredrik Backman

Originaltitel: Ditt livs affär

Sidor: 80 (Inbunden)

"Det är natten före julafton, en grå kvinna kommer gående genom sjukhusets korridorer för att hämta en av oss. Hon bär en pärm med alla våra namn uppskrivna i: En cancersjuk 5-åring som sitter ensam och målar sin favoritstol röd, en 20-åring som putsar ölglas på en krog han älskar, en 45-åring som kör en dyr bil ursinnigt genom mörkret i jakt på något att krocka med. Ett av våra liv måste tas, om inte ett annat ges frivilligt. Men det räcker inte att någon bara dör, för ett liv är inte det som händer när det tar slut, ett liv är allt som hände fram till dess.

Ditt livs affär, av författaren till En man som heter Ove, är en magisk liten julhistoria om vad vår tid är värd och vad det vi lämnar efter oss egentligen betyder. Vem skulle du ge ditt liv för, om det inte räckte med att bara dö? Vad skulle du offra, om du visste att ingen skulle minnas det?

Det är natten före julafton. När gryningen kommer är en av oss borta."

Det är ingen som blir förvånad längre när jag säger att jag älskar det Backman skriver, eller hur? Det vet ni redan och jag har inget chockerande att komma med den här gången heller. Ditt livs affär är underbar.

Det är så vackert och känslosamt skrivet om livet och döden. Om vilka misstag man gjort och vad man vill förändra när slutet närmar sig. Och vad man är beredd att göra för att rädda en annan människa.

Jag läste den på juldagen, det tog mig inte ens en halvtimme att ta mig igenom de åttio sidorna, men varje minut var en njutning även om jag så klart blev tårögd, som man ofta blir när man läser Backmans böcker. Något jag uppskattade extra mycket var de enkla men fina illustrationer som finns lite här och där i boken.

Det är en liten guldklimp som är väl värd att läsas.

Vi mot er av Fredrik Backman

Originaltitel: Vi mot er

Sidor: 300 (Inbunden)

Serie: Björnstad (del 2)

"Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här."

Vad ska man säga? Det är Backman, det är klart jag tycker om det! Hans sätt att beskriva människor, deras komplicerade natur, deras känslor, för mig slår det aldrig fel. Han träffar rätt om och om igen.
Det finns stunder då tårarna rinner, stunder då jag ler för mig själv, stunder då jag är arg och vill få karaktärer i boken att fatta att de beter sig som idioter.

 Det är inte böcker om bara hockey, det är otroligt mycket mer. Det handlar om att vara modig, att stå upp för den man är trots att det är så jäkla svårt ibland, trots att man är rädd, om att kunna ta sig vidare efter hemska saker inträffat, att kunna förlåta och att kunna börja om. Jag är så ointresserad av sport man kan bli, men jag sträckläser även den här boken. Jag vill inte sluta när timmarna börjar bli för sena och jag måste upp på morgonen, längtar hem dagen efter så jag får avsluta den. Det är verkligen något speciellt med Backmans berättelser.

Nu är det bara att vänta på nästa!

"Ångest. Vilket förbannat märkligt ting det är. 

Maya går hem ensam, av järn på utsidan men som ett korthus på insidan. Minsta vind är allt som krävs." - sid. 303 

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman

Originaltitel: Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Sidor: 85 (Inbunden)

"Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl."

Jag har så klart redan läst den här berättelsen på Backmans blogg, men då skrev jag inte om den eftersom den bara var ett inlägg. Nu är den äntligen en fin liten bok, och den är köpt och läst igen.

Det är helt otroligt hur vackert han skriver med så enkla ord. Det är så mycket kärlek, sorg och rädsla på de få sidorna. Det är omöjligt att inte bli berörd, allt letar sig rätt in i hjärtat med en smäll och jag sitter med tårar i ögonen nästan konstant.

Backman visar bara om och om igen att han förtjänar en plats som en av favoriterna. Jag tror inte att han kan misslyckas.

Och under läsningen tänker jag på mormor, som ibland frågar om morfar kommer hem snart, trots att det är flera år sedan han gick bort <3

Björnstad av Fredrik Backman

Originaltitel: Björnstad

Sidor: 472 (Inbunden)

Serie: Björnstad (del 1)

"Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? 

Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slita mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn."

Herregud.

Jag ska erkänna att jag var nervös för den här boken. Det är ingen hemlighet hur mycket jag älskar Backmans böcker. Men när jag läste att han skulle skriva om en hel stad, och att den här nya boken skulle vara mycket mer allvarlig än de tidigare så blev jag faktiskt lite nervös. Jag hade så klart inte behövt oroa mig. Det här är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen efter att ha läst ut den.

Det tog mig ett dygn, hade jag inte behövt sova och jobba hade jag suttit uppe hela natten och läst ut den i ett svep. När jag väl var tvungen att gå hemifrån tänkte jag på den. Var förbannad och ledsen på många, sörjde och hoppades med andra. Berättelsen vägrade lämnade mig. Det är något otroligt speciellt med Backmans språk, han vet hur han ska använda orden för att man ska känna precis allt han skriver. Jag levde och andades i Björnstad från första till sista sidan, och med tanke på hur det känns just nu kommer jag vara kvar där ett tag till. Det är inte en bok jag bara glömmer efter att ha lagt undan den.

Den är verkligen mörkare än något han tidigare skrivit. Visst sitter jag och ler eller skrattar med karaktärerna ibland, men oftast så krossar den mitt hjärta. Det är 472 sidor där vartenda ord, varje formulering letar sig in i mina hjärtslag och gör så att det blir svårt att andas.

"Under hela deras barndom älskade Maya sin bästa vän för att hon inte var som någon annan flicka hon träffat, men tonåren har varit som sandpapper på Ana. Hon blir slätare och slätare, mindre och mindre." - sid 84.

Årets bästa bok, utan tvekan.