Originaltitel: Horfðu á mig
Sidor: 440 (Inbunden)
Serie: Thóra Gudmundsdottir
"Vårdhemmet för gravt handikappade förvandlades till en helvetisk dödsfälla när hela huset en natt stod i lågor. Fem dog i elden, den enda överlevande, en pojke med Downs syndrom, dömdes för mordbrand.
Men var han verkligen skyldig? Händelsen har nästan hunnit falla i glömska när advokat Thóra Gudmundsdóttir blir påmind om den, av en ny bekantskap som hon hellre vore utan. En långtidsdömd pedofil på samma anstalt som pojken tycks ha ett lika sjukligt som skrämmande sinne för att skaffa sig kunskap i fallet. Vilka är hans intressen? Varför har han kontaktat henne?
Samtidigt börjar en radiojournalist få hotfulla samtal till sitt program. Det är uppenbart att fler brott, med dödlig utgång, kan kopplas till branden. När hela sanningen gör sig hörd innebär den en fasa som går bortom naturen."Jag har läst flera böcker av Sigurdardóttir tidigare, men verkar bara ha skrivit om Aska på bloggen. Det är i alla fall böcker jag har tyckt om och jag förstår inte varför Eldnatt fått vänta så länge på att bli läst.
Nu är det gjort i alla fall och den var riktigt bra! Jag älskar ju att det utspelar sig på Island, ett land jag verkligen vill besöka någon gång. Huvudkaraktären Thóra är också lätt att tycka om. Hon har sitt jobb som advokat att sköta samtidigt som hon har två barn, ett förhållande och allt som hör ett familjeliv till att ta hand om. Det vardagliga tar dock inte över, vilket jag uppskattar, utan fokus hålls till fallet och hennes försök att reda ut vad det är som har hänt.
Det är en hemsk och sorglig historia, när man tänker på de som dog i branden. Människor som inte hade någon möjlighet att ta sig ut, och senare visar det sig att deras liv på boendet inte heller varit fritt från vidriga händelser. Det är en bok som gör mig upprörd och lämnar kvar en hel hög med känslor efter att jag slagit ihop den.
Blandat med allt det smyger Sigurdardóttir in en liten övernaturlig känsla, som man egentligen inte är säker på att den verkligen finns där eller inte. Jag tycker det är väldigt snyggt gjort. Det är absolut ingen spökhistoria, men något finns där som ger den ett till lager.
Jag tror att jag har läst alla böcker som finns översatta till svenska nu, men jag hoppas det kommer fler!
