"Utåt sett har Nina Swartensköld allt: man, barn och en gynnad tillvaro på Dackesta herrgård. Men bakom stängda dörrar är äktenskapet olyckligt och hon drömmer om ett annat liv. När den frisinnade privatläraren Johan Mahler anländer för att undervisa sonen och bo på godset sker det otänkbara - Nina blir kär och känslorna är besvarade. Medan vintermörkret sänker sig brinner den hemliga förälskelsens låga allt starkare. Men riskerna är enorma. Om greven får veta sanningen mister Nina allt. Julen 1888 närmar sig, granen kläs inför luciabalen och det visar sig att fler på herrgården bär på en förbjuden längtan..."
Jul i rubinrött var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag läste första delen i den här serien förra julen och det var en mysig och lagom spännande berättelse. Del två däremot är mycket mörkare.
Ninas äktenskap är verkligen, verkligen olyckligt. Maken tvingar sig på henne för att hon ska ge honom fler barn. Läsaren är bara med under ett av övergreppen men man förstår att det inte var första gången. Den stackars sonen som redan finns i äktenskapet får knappt någon kärlek av sin pappa och Nina vill inte få fler barn när hemsituationen är som den är.
Det finns värme, ömhet och några heta scener mellan Nina och privatläraren men det är ändå en otroligt tryckande och tung känsla genom stor del av boken. Jag har inget emot det men det kanske blir en chock om man plockar upp den och förväntar sig en julig feelgood.
Jag har lite svårt att veta exakt vad jag tycker när boken är slut. Jag uppskattar mörkret och allvaret som finns där men samtidigt har jag svårt att få det att gå ihop med romancedelen.
