Ännu en fredag och den är välkommen! Jag och hundarna ska ha en lugn och ensam helg, inget rännande någonstans. Bara promenader i lugn takt, läsande och mys. Men först, Annikas jerka!
Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen?
Ja den längsta är ju helt klart Sagan om Isfolket med sina 47 böcker som blivit omläst i alla fall 4 gånger. Det kommer alltid vara en favorit för mig.
Det betyder dock inte att jag är blind för brister i den, jag vet att språket inte är det bästa alla gånger, det kan slinka med felstavningar här och där och ibland hittar man ett norskt ord i en mening. Det är jag medveten om, det är dock inget som ändras under seriens gång, det är inte så att det blir värre och värre missar hela tiden.
Så själva skrivandet har jag inget att påpeka om där, att det skulle förändras under serien.
Sen att jag gillar de böcker som utspelar sig bakåt i tiden bättre, det har bara med lite mysfaktor att göra tror jag. Jag sörjer alltid lika hårt när det moderna tar över och tvingar undan så mycket som jag lärt mig älska och känna igen under seriens första del.
Men som sagt, det är ju inget kopplat till själva skrivandet!
