måndag 22 januari 2018

Linas kvällsbok av Emma Hamberg


Sidor: 249 (Pocket) 
Serie: Linas kvällsbok (del 1)
Ålder: Unga vuxna
"Okej. Hela mitt liv är en lögn. Jag ljuger om min favoriträtt (kåldolmar kan man ju bara inte säga...). Jag ljuger om mitt sexliv (säger att jag typ har ett, fast jag är en total oskuldsdesperado). Jag säger att jag är kär i rätt kille (rå-lögn...). Mina så kallade vänner ljuger (jag vet att jag får vara med bara för att jag är fulare och dummare). Men i den här boken står sanningen. Och snygg är den inte. 
Lina 15 år."
Jag har aldrig läst den här boken tidigare, bara sett filmen med samma namn. Det är dock många år sedan och jag hade glömt väldigt mycket. Så när Rebecka på Läsa är att leva visade upp den här i en book haul frågade jag henne om hon ville läsa den tillsammans eftersom jag hade den oläst här hemma. 

I början var den mest pinsam, då var det nästan lite jobbigt att läsa om Linas problem med att vara okysst och tro att hon skulle dö som ensam med massa katter. Om hur hennes vänner klagar på sig själva fast det verkar ganska tydligt att de egentligen vet att de ser bra ut. Jag fick min första kyss när jag var 14 eller 15, och nu kanske jag minns fel men jag tror inte jag hade lagt ner så mycket tankar och oro över att vara okysst innan det. Det känns så främmande att det skulle ha tagit upp så mycket tid. I och för sig mådde jag inte speciellt bra i den åldern så jag hade antagligen annat att tänka på.

En liten bit in däremot, när hon börjar dejta Danne, blir det mer obehagligt att läsa. Då hon gör saker hon inte vill; för det är ju bättre att vara med någon som vill ha en även om man själv inte känner samma sak, än att vara ensam. Det är riktigt jobbigt att läsa om hur hon har sex fast hon inte vill egentligen, hur hon börjar bli mer och mer ledsen över allt och känner sig fel och värdelös som inte känner någon upphetsning när hon är med sin kille. Jag vill bara säga åt henne att sluta, att skita i vad "vännerna" (speciellt hennes bästa vän är en riktig skitstövel) tycker och bara se till att må bra, var glad, gå din egen väg och sluta oroa dig för vad andra ska tänka hela tiden.

Fast det vet jag däremot allt om hur svårt det är. Att våga göra det man själv vill och sluta försöka göra alla andra glada hela tiden. Jag är 30 nu och även om jag är bättre på det så är det fortfarande något jag måste påminna mig själv om hela tiden.

Det blir ljusare mot slutet, både med vänner, känslor och att gå sin egen väg. Och det är bra att den visar att saker blir bättre till slut. Även om det känns som världen håller på att gå under ibland.

Det är ju en lite äldre bok, är det någon av er som läst den? Eller sett filmen? Vad tyckte ni i så fall?

13 kommentarer:

  1. Jag har läst den för länge sen, men minns faktiskt inte så mycket. Många böcker har hunnit rinna under bron sen dess ;) Men tror att jag tyckte om den i varje fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha nej man kan ju inte komma ihåg precis alla böcker man läst! Men det hade varit häftigt :D

      Radera
  2. Jag tror denna var ganska bra på sin tid, för yngre läsare. Tror vi som redan börjar närma oss 30 inte har dendär "tonårsförståelsen" längre :D Man har så mycket mer erfarenhet av livet och är klokare. Som 15-åring hade jag nog en helt annan världsbild (konstaterat av att ha läst mina gamla dagböcker, heeemskt:D)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha har också läst igenom gamla dagböcker för ett tag sedan och det är verkligen underhållande :p

      Radera
  3. Oj, det var så länge sedan jag läste boken och såg filmen. Men när jag tänker på den så får jag obehagskänslor i kroppen. Och när jag läser din recension så kan jag förstå varför jag känner så. Fy. Hoppas fiktionen inte speglar verkligheten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fascinerande att man kan ha kvar de där känslorna från en bok långt efter att man har läst den!

      Radera
  4. Jag såg filmen, åtminstone en del av den och var inte speciellt imponerad om jag kommer ihåg rätt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej filmen är ingen höjdare enligt mig!

      Radera
  5. Jag läste den när jag gick i gymnasiet och minns att jag tyckte den var riktigt rolig bitvis. Däremot höll jag på att dö skämsdöden när jag försökte se filmen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår dig! Filmen är verkligen...speciell :P

      Radera
  6. Nostalgi!! Tack för att du dyker upp på min blogg och kommenterar då och då. Det är kul att följa varandra, speciellt när man gjort det länge! :) heja!

    SvaraRadera
  7. Jag har inte läst eller sett, men gillat Hamberg från Rosengädda-serien och kanske sneglat lite på dessa, men nu låter de som ganska så lidelsefulla att läsa, tungt, men kanske viktig på sitt sätt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig läst någon Rosengädda-bok men har förstått att de är väldigt populära :).

      Radera