Skuggan av henne av Anna E Wahlgren

Originaltitel: Skuggan av henne

Sidor: 352 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Går det att glömma och förlåta? Så fort Marie sätter foten i den lilla staden Norfors börjar hon ångra sitt beslut. På behörigt avstånd från Stockholm har hon och maken Christian alla möjligheter att rädda sitt äktenskap, men riskerar även att förlora allt.

I takt med att Christians frånvaro ökar tränger en oönskad närvaro sig på, och när ett barn försvinner i Norfors växer Maries oro för dottern Ellen. Finns det ett samband med tragedin som utspelade sig i staden många år tidigare? Har hon genom att flytta satt sin egen dotter i fara?

Ensam kämpar Marie mot hotet som riskerar att krossa allt. Ett hot som befinner sig närmare än hon tror."

Skuggan av henne är Anna Wahlgrens debutroman, och vilken debut det är! Det här är en riktigt spännande och välskriven psykologisk thriller.

Vi får följa Marie och Christian, ett par som kämpar för att deras äktenskap ska överleva efter att Christian varit otrogen. Som ett steg i att börja om tillsammans flyttar de från Stockholm till lilla Norfors. Men snart får Marie veta att det skett en fruktansvärd tragedi i deras nya hem. För ett antal år sedan dränkte en mamma sitt barn i skogen utanför huset. Kvinnan själv försvann sedan spårlöst. Efter det har två andra barn hittats mördade i skogen och nu försvinner ett tredje, kan det vara samma kvinna som upprepar det hemska hon gjorde mot sin egen dotter?
Marie blir så klart orolig och börjar nysta i den gamla historien i ett försök att få ro i sinnet, men sakta blir det tydligt att det är något som är väldigt galet.

Jag kunde verkligen inte sluta läsa. Det är tur att jag var i stugan när jag började, jag hade all tid i världen att bara sitta med näsan i boken i flera timmar i sträck. Jag tror ett tag att jag listat ut precis hur allt är tänkt att vara, men tji fick jag. Det var helt fel.

Varken Marie eller Christian är egentligen så sympatiska karaktärer, det finns ganska mycket som stör mig hos båda, speciellt när det gäller hur de är mot varandra trots att de ska försöka börja om på nytt. Men ändå lyckas författaren skriva dem så att jag sitter och tycker synd om dem vissa gånger. Det tycker jag är jättebra gjort, för människor är ju sällan helt goda eller onda. Det finns lite av varje i alla och det visas tydligt här och gör det svårt att bestämma mig för vad jag egentligen borde tycka om dem.

Jag hoppas verkligen att Anna Wahlgren är på gång med att skriva något mer för det här är ett författarskap jag vill fortsätta följa.
Helt ärligt, Gone girl släng dig i väggen. Skuggan av henne är så mycket bättre!