Ett veck i tiden av Madeleine L'Engle

Originaltitel: A Wrinkle in Time

Sidor: 168 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tack! 

"Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. 

Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök - och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom."

Jag tror att jag hörde talas om den här boken tack vare någon amerikansk booktuber, men jag kan verkligen inte komma ihåg vem, det var ett tag sedan. Jag blev i alla fall väldigt glad när jag såg att den skulle översättas till svenska och ännu gladare när den överraskade mig i brevlådan.

Det är en underlig liten bok, och det säger jag med värme. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det var inte det jag fick i alla fall. Men det jag fick var inte dåligt det heller. Vi får följa Meg, Charles Wallace och deras vän Calvin när de ger sig ut på en resa genom tid och rum. Med hjälp av de tre mystiska men ganska mysiga tanterna, Fru Vadå, Fru Vem och Fru Vilken. Underbara namn eller hur?

Man ska inte vara trött när man läser den här boken. Eller, jag hade inte kunnat vara trött och läsa den i alla fall. Då hade jag missat en hel del om hur deras resor i rymden fungerar, de tessrar nämligen, vilket är ungefär som att göra ett veck i tiden för att ta sig från ett ställe till ett annat, om jag förstod det rätt, en sorts genväg.

En av tankarna med boken är väldigt fin, att man måste acceptera även sina sämre sidor och lära sig om de kan användas på ett positivt sätt istället. Det är speciellt Meg som får kämpa med det, hon som har dåligt humör och noll tålamod. Men det jag gillar nästan bäst med den är hur den på sitt eget lilla vis visar hur otroligt tråkigt det hade varit om alla var precis likadana.

Jag kan förstå att den ges ut på nytt och om jag inte har helt fel är det här bara första delen i en serie. Jag hoppas de andra delarna också dyker upp på svenska!