The Name of the Star

Originaltitel: The Name of the Star

Sidor: 352 (Storpocket)

Serie: Shades of London (del 1) 

"Louisiana teenager Rory Deveaux flies to London for the start of a new life at boarding school. But her arrival is overshadowed by a sudden outbreak of brutal murders, gruesome crimes mimicking the horrific work of Jack the Ripper. 

Rippermania grabs hold of London, and the police are stumped with few leads and no witnesses. Except one. Rory has seen their prime suspect on the school grounds. But her friend Jazza didn't see anyone.

So why could only Rory see him? And what is he planning to do next?"

Jag köpte den här boken från någon bokbloggare för några år sedan (minns tyvärr inte vem), efter det läste jag någon recension om att den skulle vara dålig och då har den fått stå och vänta ett bra tag i bokhyllan. Men nu, efter alla böcker om psykisk ohälsa ville jag ha något lättläst och spännande. Då högg jag tag i den här, jag menar, Jack the Ripper och något av en spökhistoria, det är svårt att stå emot hur länge som helst.

Och jag tycker faktiskt väldigt mycket om den. Den är både spännande och rolig. Flera gånger satt jag till och med och fnissade högt för mig själv och andra kunde jag inte sluta läsa för att jag var så spänd på vad som skulle hända. Den passar dessutom extra bra nu när hösten smyger sig på och det blir mörkare på kvällarna. Lägg till lite regn, en kopp te och jag hade absolut ingenting att klaga på under mina lässtunder.

Den gav mig alltså precis vad jag behövde, spänning, humor och något där sidorna flög fram. Jag kommer nog försöka läsa de andra delarna i serien någon gång i framtiden!

Ett veck i tiden av Madeleine L'Engle

Originaltitel: A Wrinkle in Time

Sidor: 168 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tack! 

"Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. 

Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök - och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom."

Jag tror att jag hörde talas om den här boken tack vare någon amerikansk booktuber, men jag kan verkligen inte komma ihåg vem, det var ett tag sedan. Jag blev i alla fall väldigt glad när jag såg att den skulle översättas till svenska och ännu gladare när den överraskade mig i brevlådan.

Det är en underlig liten bok, och det säger jag med värme. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det var inte det jag fick i alla fall. Men det jag fick var inte dåligt det heller. Vi får följa Meg, Charles Wallace och deras vän Calvin när de ger sig ut på en resa genom tid och rum. Med hjälp av de tre mystiska men ganska mysiga tanterna, Fru Vadå, Fru Vem och Fru Vilken. Underbara namn eller hur?

Man ska inte vara trött när man läser den här boken. Eller, jag hade inte kunnat vara trött och läsa den i alla fall. Då hade jag missat en hel del om hur deras resor i rymden fungerar, de tessrar nämligen, vilket är ungefär som att göra ett veck i tiden för att ta sig från ett ställe till ett annat, om jag förstod det rätt, en sorts genväg.

En av tankarna med boken är väldigt fin, att man måste acceptera även sina sämre sidor och lära sig om de kan användas på ett positivt sätt istället. Det är speciellt Meg som får kämpa med det, hon som har dåligt humör och noll tålamod. Men det jag gillar nästan bäst med den är hur den på sitt eget lilla vis visar hur otroligt tråkigt det hade varit om alla var precis likadana.

Jag kan förstå att den ges ut på nytt och om jag inte har helt fel är det här bara första delen i en serie. Jag hoppas de andra delarna också dyker upp på svenska!

Förutom böcker är jag lite besatt av...

...anteckningsböcker. Jag älskar dem och har ett antal även om jag inte använder dem så regelbundet som jag skulle vilja. Vackra, söta, stora, små. Jag har lite av varje. Ord har alltid fascinerat mig, jag började skriva dikter och andra texter när jag var...12 år kanske. Det blev mitt sätt att få ut känslor, jag har aldrig varit bra på att prata om det. Alltså är det kanske inte så konstigt att jag värdesätter ställen där jag kan skriva ner allt möjligt, även om jag inte gör det tillräckligt ofta.

Så för några dagar sedan när jag satt och kikade runt på Book Depository hittade jag några som fick mig att bli lite förälskad. Titta bara så fina de är.

Och min absoluta favorit: 

Serien med de här anteckningsböckerna heter A Novel Journal och det finns fler än de jag visade här. Jag har inte ens läst Anne of Green Gables eller The Wizard of Oz, men jag tycker de är otroligt fina och jag fastnade för citaten på framsidan. Jane Eyre har jag läst på svenska och den älskar jag i sig själv, men även här är citatet underbart. 

Som jag förstår det så består raderna som man skriver på av själva texten från berättelsen, väldigt smått så klart. De har självklart hamnat på min önskelista så jag inte glömmer bort dem. 

Veckans bokbloggsjerka

Den här veckan hoppar jag på jerkan igen. De senaste två veckorna har jag inte riktigt vetat vad jag ska svara men nu så. Frågan den här veckan är enkel, Annika undrar helt enkelt vad vi läser just nu.

Jag har precis läst ut En nästan sann historia av Mattias Edvardsson. Nu ska jag börja på Viskskrik av Kristina Emanuelsson och dessutom läser jag Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo.
Skulle jag hinna färdigt med Viskskrik under helgen så är det Dansa min docka av M.J. Arlidge som står på tur bland recensionsexemplaren.

The Shock of the Fall av Nathan Filer

Originaltitel: The Shock of the Fall

Sidor: 320 (Häftad)

"I'll tell you what happened because it will be a good way to introduce my brother. His name's Simon. I think you're going to like him. I really do. But in a couple of pages he'll be dead. And he was never the same after that."

Jag vet inte om jag läste den här boken vid alldeles fel tillfälle, det kan mycket väl vara så. Jag har som sagt läst ganska många på kort tid som behandlar psykisk ohälsa och det blev tungt. Så det var kanske inte rättvist att ta upp den här just nu.

För nu lämnade den mig bara med en "meh..."-känsla. Den är väldigt bra skriven, det kan jag absolut se. Men jag kommer aldrig nära huvudkaraktären, jag börjar aldrig bry mig så pass mycket att jag slukas av historien. Visst vill jag veta vad som egentligen hända med hans bror, men vägen dit känns så lång.

Kanske hade jag tyckt bättre om den om den hade fått vänta i bokhyllan ett tag till. Men nu har den i alla fall fått ett nytt hem hos en på jobbet och jag hoppas att hon tycker om den!

Vi som älskade och hatade så av Mari Åberg

Originaltitel: Vi som älskade och hatade så

Sidor: 315 (Danskt band) 

Serie: Fristående sista del i en trilogi

Recensionsexemplar: Överraskning från Lava förlag, tack! 

"Vi som älskade och hatade så är en känsloladdad avslutning på berättelsen om Hanna och Göran. Med en målande berättarstil skapar Mari Åberg en värld vars miljöskildringar och karaktärer håller kvar sin läsare länge. Paret som vi lärt känna i de två tidigare delarna av den fristående trilogin kommer äntligen att korsa varandras vägar i den tredje och sista delen.

Platsen för deras ödesmättade möte är Stockholm och året är 1944. Trots att deras liv har börjat med vitt skilda förutsättningar bär båda på hemligheter, sorger och löften de inte har kunnat hålla. Skuld, skam och bekräftelsebehov är kraftfulla drivkrafter. Hur kommer deras bördor att påverka det liv de skapar tillsammans?"

Liten förvarning, det här kommer bli ett ganska personligt inlägg för det är omöjligt för mig att skriva det på något annat vis.

Det här är en jobbig bok. På ett sätt landar den alldeles för nära mig själv för att jag ska veta vad jag ska skriva om den. Det är så mycket som gör mig upprörd. Vilket inte alls är för att den är dålig. Tvärtom så är den väldigt bra, den är full av känslor och jag tycker den är välskriven. Trots att jag inte läst de två tidigare delarna så kommer jag lätt in i berättelsen och sedan flyter det på. Det går lätt att leva sig in i allt som händer.

Det som är jobbigt, är att den får det att krama åt hårt runt mitt hjärta av ångest. Göran har nämligen problem med alkohol och när jag växte upp kom det in en person i mitt liv som också hade det, och jag avskydde det. Avskyr det. Det här gör att jag inte tycker om Görans karaktär, alls. Han är absolut välskriven, men de bra perioder han har gör inte så att jag förlåter de hemska saker han utsätter sin familj för när han är full. Boken slänger mig tillbaka till jobbiga minnen och jag tror mitt hjärta slår dubbelt så hårt under större delen av läsningen. Jag inser nu när jag skriver att jag också slår hårdare än vanligt på tangenterna för att jag fortfarande är upprörd.

Det är en riktigt bra bok, att den rör upp så här mycket i mig är ju ett tydligt tecken på det. Vill du läsa om livet och relationer i dåtidens Sverige så kan jag verkligen rekommendera den. Nu ska jag inte skriva mer för jag är rädd att min stackars dator får en hjärtattack om jag fortsätter behandla tangenterna så här.

Where is George? & Sam's Birthday av Douglas Foley

Originaltitel: Where is George? 

Sidor: 45 (Inbunden)

Ålder: 6-9 

Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tack! 

"Jamie vaknar upp en morgon och känner att något är fel. Efter en stunds sökande inser han att hans älskade nalle George saknas. Vad har hänt? Jamie och hans hund Lucy ger sig ut för att leta..."

Originaltitel: Sam's Birthday

Sidor: 43 (Inbunden)

Ålder: 6-9

Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tack! 

"Det är sommarlov och regnet öser ner. På hunden Lucys morgonpromenad träffar Jamie sin kompis Zoe och de bestämmer sig för att baka en födelsedagstårta till sköldpaddan Sam, som de bestämt tror fyller 50 år..."

De här två böckerna dök upp som överraskning i brevlådan och jag måste ju säga att jag inte har barn eller är lärare eller något liknande. Så jag kan bara utgå från egna tankar och känslor om dem, inga egna erfarenheter med barn. Jag själv skulle garanterat tyckt om dem när jag var yngre, eftersom det finns djur med i dem. Allt som handlade om djur var bra. 

Böckerna är uppbyggda med korta engelska meningar och på varje uppslag svävar några ord/fraser ur meningarna också för sig själva tillsammans med en svensk översättning. Det gör att man på ett ganska lekfullt sätt lär sig de lite svårare orden som kan finnas i berättelsen och kan försöka lista ut vad hela meningen innebär. 

Illustrationerna är fina och färgglada. Jag kan tänka mig att de verkligen hjälper till att hålla intresset och nyfikenheten uppe under läsningen. 

Älvkorset av Jenny Töredal

Originaltitel: Älvkorset

Sidor: 231 (Häftad)

Serie: Första delen i en planerad trilogi. 

Recensionsexemplar: Från författaren, tack! 

"Röda ögon såg bistert ut i den mörka natten. Den mäktige var arg. Mycket upprörd. Irriterat vred han sina händer. Jag befann mig i en tät skog. Vinden blåste. Det var isande kallt och jag hade bara nattlinne. Varför hade jag så lite kläder på mig? Jag var rädd. Varför var jag här? Röda ögon borrade sig in i mig. Den mäktige ville ha mig. Han var ute efter mig. Han gick emot mig, steg för steg. Allt närmare. Jag kunde inte röra mig.

En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare. Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i en kamp emot onda krafter. En kamp på liv och död."

Det här är en väldigt underhållande och snabbläst fantasyberättelse. Ella, som ärver det magiska smycket, blir lämnad ensam i en parallell värld när hennes mormor går bort. Allt hon egentligen vet är att hon måste ligga lågt och hålla smycket gömt från många olika krafter som är ute efter det.

Hon blir dock upptäckt av Widas väktare, en riddarorden som upprätthåller lag och ordning i den här världen. Hennes mormor har varnat henne för att lita på dem, men till slut börjar hon tvivla, de verkar inte vilja henne något ont. Även om deras världsuppfattning krockar ganska ordentligt. Ella kommer nämligen från vår värld, men i den här andra råder nästan en medeltidsålder. Det är väldigt hårt att männen bestämmer, kvinnor får inte bära vapen, de ska beskyddas. Ella håller som ni kanske förstår inte med och det gör att många konflikter uppkommer.

Den är väldigt spännande och lagom lätt för mig som brukar bli lite skrämd av stora, tjocka fantasyböcker med kartor och allt möjligt. Jag tycker verkligen om den här. Visst sitter jag och kokar av frustration ibland av hur gammaldags syn männen i Wida har, men det är ju en del av berättelsen och Ella bråkar på ganska bra för att få dem att ändra sig. Till slut kommer även en annan självständig kvinnlig karaktär in i bilden och jag hoppas att hon får ännu mer plats i fortsättningen!

Det enda jag störde mig på var att det lite väl ofta dök upp sexiga och charmiga leenden. Förutom det njöt jag av läsningen och vill veta hur det går!

Lite allmänt bokprat

Trevlig helg på er! Har ni några roliga planer?
Själv ska jag jobba, förvisso bara 3 timmar i morgon och 4 på söndag. Så jag ska väl hinna läsa en del också hoppas jag.
Dels ska jag läsa ut The Shock of the Fall av Nathan Filer som har varit min lunchbok den här veckan, dels ska jag börja ordentligt på Ett veck i tiden av Madeleine L'engle som jag verkligen ser fram emot.

Jag hoppas att jag dessutom ska kunna börja på någon deckare eller skräckis. Jag har läst så många böcker nu som handlar om psykiska ohälsa på olika vis. Det har varit bra böcker men det blir tungt efter ett tag. Så efter Filers bok får det bli en paus i det ämnet. Nu vill jag ha något av Stephen King eller en riktigt spännande deckare.

I och för sig har jag på Storytel laddat ner The Amityville Horror av Jay Anson. Kanske det vore något att börja lyssna på?

Till veckan kommer jag ha mer ledig tid också, så då tänkte jag passa på att filma lite videos. När jag var i Kiruna frågade jag på Instagram om jag skulle göra en video med mina barndomsfavoriter. Det gjorde jag också, men sedan lyckades jag radera den och blev så frustrerad att jag inte kommit mig för att göra en ny på ett tag. Men nu tänkte jag ta tag i det, det blir inte riktigt samma böcker eftersom inte alla fick följa med mig hem, men några blir det i alla fall!

Jag hoppas ni får en jättebra helg!

Jetlag av Bobbi Sand

Originaltitel: Jetlag

Sidor: 307 (Kartonnage)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Alla människor har sina hemligheter. En del handlar om sex. Andra handlar om skuld. Några handlar om saker man vill göra men inte vågar. 

Jonna är ihop med trygga Mattias sedan sju år tillbaka, men plötsligt blir hon förälskad i tretton år yngre Mika. Mika i sin tur är malplacerad, lever i en fantasivärld och kan inte visa sitt rätta jag för någon. I närheten av dem båda finns Adrian, en karismatisk rocksångare som drabbas av en sjukdom han alltid tycks ha väntat på.

Jonnas och Adrians vägar strålar samman via den lilla sexleksaksbutiken Silver & Salt, en plats där fantasier kan födas och vingar prövas. Men går det verkligen att få ihop drömmar och verklighet?"

Jag har läst Bobbi Sands tidigare böcker och tyckt bra om alla. Det är verkligen spännande att se hur hon utvecklas som författare och i Jetlag tycker jag att hon levererar sin bästa berättelse hittills.
Det jag alltid gillar med hennes böcker är att man får följa lite ovanliga karaktärer och de bär alltid på något som tynger dem. Det är inte alltid lyckliga slut och verkligen inget fluff.

Så är även fallet i Jetlag. Här tar hon genom Jonna upp tanken på att alla kanske inte är gjorda för att bara ha en partner, kanske kan man älska flera. Adrian har å andra sidan bestämda åsikter om att det bara funkar att vara med en och det är så det borde vara. De två kraschar ganska ordentligt med varandra men samtidigt finns det något där mellan dem.

Sen har vi Mika. Å Mika. Det är en kille som inte har det lätt inne i sitt eget huvud. Han är så svår att få grepp om. I boken beskrivs han som sagolik och jämförs med en fjäril en gång och även för mig som läsare så är han så flytande, det kanske låter underligt men det är det mest passande ord jag kan komma på. Samtidigt som det märks att han mår otroligt dåligt. Det är något som håller på att äta upp honom. Jag blev riktigt illa till mods flera gånger när jag läste hans tankar, de var så tunga och kröp in under skinnet på mig.

Författaren gör verkligen ett grymt bra jobb med att måla upp de här tre väldigt olika karaktärerna och deras liv för mig. Det är en intressant berättelse full av känslor, tankar och viktiga ämnen.

Hold still av Nina LaCour

Originaltitel: Hold Still

Sidor: 229 (Häftad) 

"That night Ingrid told Caitlin, I'll go wherever you go. But by dawn, Ingras was dead and Caitlin was alone. Suddenly Caitlin has to deal with a completely unfamiliar life - a life without the art, the laughter, the music and the joy she shared with her best friend. 

When she finds the journal Ingrid left behind, Caitlin gets a chance to learn about another side of her friend; the journal becomes her guide as she deals with forging new friendships, finding a first love, and learning to live without the one person who knew her best."

Det känns som att jag läst många böcker nu med jobbiga ämnen. Hold still behandlar precis som Som stjärnor i natten psykiska ohälsa. Men den här fokuserar mer på de som blir kvar efter ett självmord, sorgen, smärtan, försöken att förstå när man inte sett det komma. Caitlin har skuldkänslor för att hon inte förstod, att hon inte kunde hjälpa. Det är i den här resan man får följa henne, hur hon sakta upptäcker att det är okej att le, att få nya vänner, att bli kär och uppleva allt det där som hon skulle ha delat med sin bästa vän, men som hon nu får gå igenom ensam.

Till hjälp har hon Ingrids dagbok som hon hittar gömd under sin säng. Där finns de innersta tankarna och känslorna, de som Ingrid gjort allt hon kan för att dölja. Dagboksanteckningarna är egentligen inte så många, inte så stor del av boken, men de gör ont att läsa. Det känns som att hjärtat stannar på mig när jag får ta del av hur dåligt hon mått, på alla olika sätt hon söker smärta och samtidigt, ibland, glimtar till med hoppet om att hon kanske kan må bra en dag.

Boken finns på svenska och heter då Jag går dit du går, den är i kategorin unga vuxna men jag tror även många äldre kan tycka om den. Den har ett vackert språk, välskrivna karaktärer och det är en bok som kommer att leva kvar i mig länge.

Väck mig när det är över av Anne-Lie Högberg

Originaltitel: Väck mig när det är över

Sidor: 252 (Inbunden)

Serie: Fristående uppföljare till Det kommer aldrig mer vara du

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Inte får man cancer på julafton? 

Tidigt på julaftonsmorgon tassar Agnes upp och duschar. Hon njuter av att vara uppe helt själv innan alla i den stora familjen vaknar. När hon känner knutan i bröstet slår hon bort de skrämmande tankarna på att det skulle kunna vara cancer och säger inget till sin man Tobias. Hon har fullt upp med att hantera konflikterna mellan tonåringarna i den nybildade familjen. Dessutom rasar visionen om en perfekt jul när hon inser att hennes syster bär på en fruktansvärd hemlighet.

När motgångarna hopar sig måste Agnes hålla hårt i det hon tror på. Denna gång är det full storm och döden flåsar henne i nacken. Allt ställs på sin spets och stora bekymmer blir små när hennes livs största kamp ska övervinnas. Hon måste överleva!"

Jag har läst Högbergs första bok, Det kommer aldrig mer vara du, och tyckte verkligen om den. Ändå tvekade när jag fick frågan om jag ville läsa den här, för ämnet skrämmer mig. Jag var rädd att det skulle vara jättejobbigt att läsa den. Inte för att jag har personliga erfarenheter, mer att jag bär på en rädsla för att få det.

Men till slut tackade jag ja, jag ville veta hur det gick för Agnes. Och det är jag ändå glad att jag gjorde. Högberg skriver på ett sätt som gör att sidorna bara flyger fram, trots det tunga ämnet så går det fort för mig att läsa ut den. Allting gör så att jag blir indragen och berörs, inte bara sjukdomen, men även familjelivet. Jobbet med att få tonåringar från tidigare förhållanden att komma överens och kunna bo tillsammans. Bråket med en älskad syster. Det blir aldrig tråkig läsning, alltid är det något som drar mig framåt eftersom jag måste få reda på hur det ska gå.

Det är smärtsamt och rent ut sagt skitläskigt vissa stunder, när hon inser att hon har cancer. Att risken finns där, hon kanske inte klarar sig. Gå och dra något gammalt över er, monster under sängen och allt jag brukar läsa om, det här gör mig rädd. Och jag blir rädd eftersom det är skrivet med så mycket känsla och trovärdighet. Agnes hade lika gärna kunnat vara en riktig människa istället för en karaktär i en bok.

Jag rekommenderar både Det kommer aldrig mer vara du och Väck mig när det är över till alla som letar bra och starkt berörande böcker.

Det nyaste ha-begäret

Så här är det ju, det kommer alltid nya böcker som lockar en. Men nu har jag hittat en hel bokserie som jag är jättenyfiken på. Den första boken har precis kommit ut på svenska, men jag är lite sugen på att läsa dem på engelska.

Det är The Grantchester Mysteries som har fångat mitt öga den här gången. De låter som så mysiga deckare, ibland kan det ju vara trevligt att byta ut allt mörker och blod mot lite lättare hemskheter. Jag har tittat på dem på Bookdepository och är så sugen. Får se om jag kan hålla mig, visst är de fina? Och verkar som perfekt mysläsning.

Skuggan av henne av Anna E Wahlgren

Originaltitel: Skuggan av henne

Sidor: 352 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Går det att glömma och förlåta? Så fort Marie sätter foten i den lilla staden Norfors börjar hon ångra sitt beslut. På behörigt avstånd från Stockholm har hon och maken Christian alla möjligheter att rädda sitt äktenskap, men riskerar även att förlora allt.

I takt med att Christians frånvaro ökar tränger en oönskad närvaro sig på, och när ett barn försvinner i Norfors växer Maries oro för dottern Ellen. Finns det ett samband med tragedin som utspelade sig i staden många år tidigare? Har hon genom att flytta satt sin egen dotter i fara?

Ensam kämpar Marie mot hotet som riskerar att krossa allt. Ett hot som befinner sig närmare än hon tror."

Skuggan av henne är Anna Wahlgrens debutroman, och vilken debut det är! Det här är en riktigt spännande och välskriven psykologisk thriller.

Vi får följa Marie och Christian, ett par som kämpar för att deras äktenskap ska överleva efter att Christian varit otrogen. Som ett steg i att börja om tillsammans flyttar de från Stockholm till lilla Norfors. Men snart får Marie veta att det skett en fruktansvärd tragedi i deras nya hem. För ett antal år sedan dränkte en mamma sitt barn i skogen utanför huset. Kvinnan själv försvann sedan spårlöst. Efter det har två andra barn hittats mördade i skogen och nu försvinner ett tredje, kan det vara samma kvinna som upprepar det hemska hon gjorde mot sin egen dotter?
Marie blir så klart orolig och börjar nysta i den gamla historien i ett försök att få ro i sinnet, men sakta blir det tydligt att det är något som är väldigt galet.

Jag kunde verkligen inte sluta läsa. Det är tur att jag var i stugan när jag började, jag hade all tid i världen att bara sitta med näsan i boken i flera timmar i sträck. Jag tror ett tag att jag listat ut precis hur allt är tänkt att vara, men tji fick jag. Det var helt fel.

Varken Marie eller Christian är egentligen så sympatiska karaktärer, det finns ganska mycket som stör mig hos båda, speciellt när det gäller hur de är mot varandra trots att de ska försöka börja om på nytt. Men ändå lyckas författaren skriva dem så att jag sitter och tycker synd om dem vissa gånger. Det tycker jag är jättebra gjort, för människor är ju sällan helt goda eller onda. Det finns lite av varje i alla och det visas tydligt här och gör det svårt att bestämma mig för vad jag egentligen borde tycka om dem.

Jag hoppas verkligen att Anna Wahlgren är på gång med att skriva något mer för det här är ett författarskap jag vill fortsätta följa.
Helt ärligt, Gone girl släng dig i väggen. Skuggan av henne är så mycket bättre! 

Änglarna dansar i gryningen av Camilla Davidsson

Originaltitel: Änglarna dansar i gryningen

Sidor: 328 (Inbunden)

Serie: Tredje fristående boken om Emma

Recensionsexemplar: Från författaren, tack! 

"Emma har spenderat en avkopplande sommar på Fårö för att få andrum från jobbstressen och tid att fundera över sitt liv. Motvilligt har hon blivit förtjust i Olle, den tjugo år äldre läkaren hon hyr en stuga av, och dessutom inlett en romans med jämnårige fondmäklaren Alex.

Efter ett chockerande besked lämnar Emma ön och återförenas med Alex i Stockholm. Hemkomsten blir allt annat än enkel och när valen blir för stora och svåra flyr hon till väninnan Harriets hotell på Mallorca. Kan vistelsen i bildsköna Deiá hjälpa henne att få ordning på tillvaron? Eller är resan en flykt bort från de val hon behöver göra för att bli lycklig på sikt?"

Åh Emma, ibland känner jag igen mig så mycket att det gör ont. Vissa av våra upplevelser är verkligen olika, jag har aldrig gått igenom just den sortens sorg som hon kämpar med i den här boken till exempel. Men på vissa sätt är vi så lika. Jag har verkligen älskat att följa hennes resa så här långt och håller tummarna för att hon blir lycklig nu (ja, jag vet att det är en karaktär i en bok men ändå!).

Davidsson skriver otroligt rakt och ärligt. Det är inget förskönande av jobbiga känslor, utan det är som det är. Och det är inte alltid man kan/vill erkänna för sig själv att det är något som känns fel eller är galet. Jag tycker verkligen om att allt känns så verkligt, jag retar mig aldrig på att Emma gör orealistiska beslut. Hon väljer inte alltid rätt, men jag som läsare ifrågasätter inte att det faktiskt hade kunnat hända precis så. Vi väljer inte alltid rätt, vi reagerar inte alltid logiskt.

Ibland när Emma tänker om relationer, eller om känslor, så är det nästan skrämmande hur nära mina egna tankar hon kommer. Det får mig att haja till och tänka över mitt eget sätt att förhålla mig till speciella delar av livet. En kväll fick jag till och med ta en paus i läsandet. Den träffade mig så rätt i hjärtat att jag inte kunde hejda tårarna.

Änglarna dansar i gryningen är precis som de andra två delarna lättläst, jag vill inte sluta när jag har börjat. Samtidigt har den mycket mer tyngd; det är mer sorg, mer förtvivlan, mer glädje, mer kärlek, ja mer allt. Det gör den till den bästa boken hittills av författaren.
Men min personliga favorit är och kommer nog alltid vara Under vintergatans alla stjärnor, det är något med mig och vandringsdelen, den släpper inte taget om mina tankar.

Glasblåsarns barn av Maria Gripe

Originaltitel: Glasblåsarns barn

Sidor: 151 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tack! 

"På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken. 

Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad."

Maria Gripe fortsätter att förtrolla mig med sina världar. Glasblåsarns barn har jag sett på film tidigare, men faktiskt aldrig läst. Det är dessutom jättelänge sedan jag såg det så att läsa boken var som att gå in i berättelsen nästan helt ovetandes om vad som skulle hända. Medan jag läste kom små minnesglimtar tillbaka och det gav en mysig, nostalgisk känsla.

Till skillnad från Pappa Pellerins dotter innehåller den här boken lite inslag av det övernaturliga och jag kan bara konstatera att jag tycker Gripe är som bäst när hon blandar in det. Hon är bevisligen alltid bra, men det är något speciellt med hennes skrivsätt när det får bli lite mystiskt.

Nu är jag verkligen pepp på att läsa om hennes Skuggserie för att se om den är lika bra som jag minns den!

Pappa Pellerins dotter av Maria Gripe

Originaltitel: Pappa Pellerins dotter

Sidor: 187 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tack! 

"Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina två små tvillingbröder. Hennes mamma är ute på sjön i långa perioder och hennes pappas vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett.

När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamnar på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Samtidigt växer sig drömmen om pappan starkare och blir allt viktigare för Loella."

Jag älskar det jag läst av Maria Gripe tidigare, till exempel Tordyveln flyger i skymningen och Skuggan över stenbänken. Den senare plus några andra ur samma serie läste jag i mellanstadiet tror jag och när jag tänker tillbaka på den läsningen får jag en jättemysig känsla. Jag minns att jag slukade dem, några står i bokhyllan och väntar på en omläsning.

Pappa Pellerins dotter är en bok jag inte hade hört talas om tidigare däremot. Men nu efter att ha läst den kan jag säga att jag älskar den också. Den har inte samma magiska skimmer över sig som de andra utan håller sig mer till verkligheten. Det gör den däremot absolut inte sämre på något vis. Den är otroligt välskriven och att den innehåller lite illustrationer höjer upplevelsen ännu ett snäpp.

Dialogen är skriven på dialekt och ibland hänger jag inte riktigt med på vartenda ord men det går fortfarande att förstå vad som sägs. Loella är en underbar karaktär, så stark och egen. Samtidigt som en lite mer ömtålig sida skymtar fram ibland och ger henne ett större djup. Hon kommer till liv under tiden jag läser om henne.

Maria Gripes böcker är verkligen speciella och den här är inget undantag. Rekommenderas till både gammal och ung!

Veckans bokbloggsjerka

Fredag och dags att vara med på jerkan hos Annika igen. Lite sent eftersom jag helt glömde bort att det faktiskt var fredag i morse.
Veckans fråga är:

"Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en perfekt semester se ut enligt dig?"

Jag har ju inte haft semester i så många år direkt, men de gånger jag har så är det väldigt lugna semestrar. Senaste somrarna har jag varit i syrrans stuga, där spenderar jag tiden med promenader och att läsa. En semester är för mig till för att ladda batterierna, och det gör jag bäst om jag får vara ute i naturen och ta det lite lugnt. Bara strunta i klockan ett tag, inga måsten.

Men om jag nu skulle drömma om en semester på annan ort, så skulle det vara i Skottland, eller på Irland, eller Island. Jag är inte så mycket för att bara åka och sola, jag vill till de här platserna med intressant historia, vacker natur och gamla byggnader. Det är vad som lockar mig!

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven

Originaltitel: All the Bright Places

Sidor: 392 (Danskt band) 

"Alla tror att populära Violet Markey räddar skolans "freak", Theodore Finch, den där dagen uppe i klocktornet, men sanningen är egentligen en annan. Ända sedan hennes systers död har Violets liv varit skevt. När hon lär känna Finch öppnas dörren till något nytt. En tillvaro som rymmer den djupaste sorgen och den största kärleken. Men samtidigt som Violets värld växer, börjar Finchs värld krympa."

Jäklar, vilken vacker bok. Vacker och smärtsam. Jag var i stugan med mina systrar och min systerson när jag började på den och det var tur att jag var ensam precis när jag läste ut den, för då rann tårarna.

Den tar upp psykisk ohälsa på ett berörande och ärligt sätt. Det är inget romantiserande om det, när det är nattsvart då är det nattsvart hur mycket man än vill att det ska vara annorlunda. Både Finch och Violet har det jobbigt i sina olika situationer. Violet har panikångest för vissa saker efter sin systers död och Finch pendlar mellan att vara högt uppe på ett berg och nere i det mörkaste hålet. När de ska göra ett skolprojekt tillsammans växer kärleken fram och med varandra försöker de hitta någon sorts balans, ett sätt att komma över det svåra och kanske kunna uppskatta livet igen.

Bredvid dem står deras familjer. Och dessa familjer gör mig så arg. Finchs föräldrar är skilda och hans mamma vägrar se att något är fel. Hon orkar inte ta tag i något jobbigt, och det kan man nog beskylla Finchs pappa för. Där har vi verkligen en karaktär jag avskydde, han är elak och våldsam och scenerna med honom fick mig att bita ihop käkarna riktigt hårt.
Violets föräldrar är förvisso inte våldsamma eller apatiska, de försöker verkligen göra vad de tror är bäst för sin dotter. Men de lyssnar inte på henne och vad hon faktiskt känner.

Niven har ett vackert språk, jag kan tänka mig att den är ännu bättre på engelska. Det är nästan så jag känner att jag vill läsa den så också, för att komma ännu närmare karaktärerna och deras känslor. Den jämförs med Förr eller senare exploderar jag av John Green men i mina ögon är den här ännu bättre, och då tyckte jag ändå bra om Greens bok.

Det är så viktigt att det skrivs om, hur det är att må dåligt och alla olika sätt man kan göra det på. Ni som följt mig ett tag vet nog att det ligger mig nära om hjärtat eftersom jag själv bråkat/bråkar med ångest och panik. Kanske gör det att jag älskar den här boken extra mycket. Det kan nog till och med vara så att det är en av de bästa böcker jag läst i år.

Harry Potter and the Cursed Child

Det är väl ingen som har missat att en ny Harry Potter-bok har släppts på engelska i dagarna? Mitt Instagram-flöde svämmade över av bilder på den nya boken i söndags när den gick att köpa. 

Jag har inte ens köpt den än och har inte riktigt bestämt mig för om jag vill, om jag ska vara ärlig. Jag älskar Harry Potter och den världen men jag vet inte om jag vill läsa om honom som vuxen. 

Har ni som köpt den läst den redan? Vad tyckte ni? 

I Wrote This For You: Just the Words

Originaltitel: I Wrote This For You: Just the Words

Sidor: 197 (Pocket) 

"I need you to understand something. I wrote this for you. I wrote this for you and only you. Everyone else who reads it, doesn't get it. They may think they get it, but they don't. This is the sign you've been looking for. You were meant to read these words."

Fråga mig inte vart jag såg den här boken från första början, jag kommer verkligen inte ihåg det. Men den har legat på min önskelista på Adlibris i flera år. Det verkar finnas tre böcker i samma serie, och vissa utgåvor har fotografier i sig om jag har förstått det rätt. Det är därför den här har "just the words" med i titeln.

Den är indelad i kapitel; On love found, On being in love, On love lost, On despair, On hope, On Living och On dying. Och varje kapitel har små dikter i sig. Oftast är det flera på varje sida, ibland kommer det någon lite längre som täcker en sida eller två. Men de flesta är korta och lättlästa. Och som kapitlen avslöjar så finns det något för många delar av livet.

Det är väldigt vackert skrivet, men samtidigt med ett lätt språk som inte flyger över huvudet på mig. Sådan poesi har jag svårt för, där jag inte förstår hälften av orden. Jag vill ju förstå för jag vill att det ska få mig att känna något. Och det gör den här boken verkligen. På flera sidor har jag vikt hundöron för att kunna gå tillbaka och hitta favoriter igen.

Någon gång kanske jag skaffar någon av de andra, eller den här fast med fotografierna i. Det vore ganska intressant att se. Här är två av mina favoriter, den första är bara underbar och så rätt. Den andra tyckte jag var söt, gissa vad jag kommer göra i höst när gatubelysningen börjar tändas igen?

"So yes, we could kiss. I could kiss you and you could kiss me. There's no science, plane tickets or clock stopping us. But if we kiss, it will end the world. And I've ended the world before. No one survived. Least of all me."

"If you blur your eyes, the streetlights become hundreds of ghosts going home."

Lustjakt av Annika & Vera

Originaltitel: Lustjakt

Sidor: 326 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Överraskning från Calidris förlag, tack!

"Huvudkaraktären Jessika Ströms dröm om lesbisk kärlek leder henne in i ett äventyr där hon utsätts får svåra prövningar. När en kvinna omkommer i en villabrand blir hon inblandad trots att polisens utredning tyder på att det handlar om ett tragiskt självmord.  Men vissa omständigheter får polisinspektör Lennart Wennström att reagera, hade kvinnan kanske ändå blivit mördad? 

Privat spaningsarbete leder spåren mot 38-åriga butiksbiträdet Jessika Ström. Har hon något med dödsfallet att göra? Var hon delaktig, ansvarig...eller är hon kanske nästa offer? Och hur ska Lennart gå vidare när han frångår polisens policy. Det enda han vet med säkerhet är att Jessika Ström är spårlöst försvunnen. Hon är en bricka i ett spel där jakt på lust urartar i en ondskefull och farlig dominoeffekt."

Det här är en bok jag sett ganska mycket på Instagram under en lång tid och en dag hittade jag den i brevlådan. Även om jag hade sett den så visste jag egentligen inte helt vad den handlade om, så det blev spännande att börja läsa och se vad som gömde sig innanför pärmarna,

Och här finns lite av allt, jakten på kärlek, sex, våld, vidriga män, söta små tanter, en polis som gör allt och lite till för att hitta ledtrådar. Det är en lättläst och underhållande berättelse. Eftersom jag tog en paus med recensionsexemplar har den fått ligga och vänta några veckor men när jag nu väl plockade upp den så gick det väldigt snabbt att läsa ut den. Det finns ett driv hela tiden som gör att jag vill veta vad som kommer hända.

Jag blir alltid lite extra imponerad när två personer skriver en bok tillsammans, för mig låter det som en så svår grej att samsas om. Men jag måste säga att Annika och Vera har lyckats bra för det märks inte att det är två personer som skriver. Det flyter på väldigt smidigt.

Det enda negativa var att det ibland kändes som det blev lite för många olika spår. Då känns det nästan som två olika böcker, en relationsroman om Jessika och hennes kärlek och en deckarhistoria. Men förutom det är det en spännande debut och om författarna skriver mer kommer jag absolut vara nyfiken på det!