Veckans bokbloggsjerka

Äntligen är Annika tillbaka från sin semester och det innebär att jerkan är tillbaka! Veckans fråga är:

"Vad har ni läst under tiden jag har varit borta?"

Oj vad har jag läst. Det känns som jag läst mycket den sista tiden! En biografi om Astrid Lindgren som jag inte kan skriva om än. Jag har också lyckats läsa det jag tror blir årets bästa bok, Björnstad av Fredrik Backman. Har svårt att se någon komma och knycka första platsen av den.

Ett sött litet seriealbum, Adulthood is a Myth, har jag också hunnit med. Det här är bara några av böckerna, men det känns som det blir lite utdraget om jag ska rabbla upp alla!

Och just nu håller jag på med Enda vägen av Anna Jakobsson Lund och Hyperbole and a Half av Allie Brosh.

Adua av Igiaba Scego

Originaltitel: Adua

Sidor: 192 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Contempo, tack! 

"I denna gripande berättelse får vi följa tre personer som lämnar Somalia för Italien under tre olika historiska perioder: den italienska kolonialismen, Somalia på 1970-talet och nutiden, då Medelhavet har förvandlats till en grav under öppen himmel. 

Zoppe lockas till Rom för att arbeta som tolk under 30-talet och blir ett verktyg i Mussolinis imperiebyggnad Italienska Östafrika. På 70-talet flyr hans dotter, Adua, den socialistiska diktaturen i Somalia till Rom med drömmar om att bli filmstjärna, som Marylin Monroe. Men villkoren för en svart kvinna i den tidens italienska filmindustri är hårda och efter illa betalda roller i mjukporrfilmer som bryter ner hennes själ och kropp fastnar hon i Rom och åldras i ensamhet och självförakt. I en kombination av barmhärtighet och behov av närhet och uppskattning gifter hon sig med Titanic, en mycket ung somalier som kommit illegalt i gummibåt över Medelhavet."

Det här var en bok jag efterfrågade när jag fick ett mejl med information om den. Den fångade direkt min nyfikenhet och lät intressant.

Det är den också. Den tar upp mycket om rasism, identitet och migration. Allra mest hoppar perspektiven mellan Adua och hennes far Zoppe. Titanic får vi bara följa genom Aduas ögon egentligen. Så om det verkar förvirrande att ha tre personer att följa behöver du inte oroa dig, det är mest två.

 Zoppe är en väldigt otrevlig karaktär och det blir svårt för mig att vara engagerad i de kapitel som handlar om honom på grund av det. Aduas kapitel däremot, de tycker jag väldigt mycket om att läsa, jag önskar hon hade fått ännu mer plats och det hade gått djupare in på hennes liv. Det är så mycket sorg och svåra stunder och det gör det väldigt gripande.

Med sina 192 sidor är det en ganska kort bok och det gör att den trots sina allvarliga ämnen är lättläst. Ibland dyker det upp ord på somaliska i texten men det finns en väldigt lätt och smidig ordlista längst bak i boken.

Björnstad av Fredrik Backman

Originaltitel: Björnstad

Sidor: 472 (Inbunden)

Serie: Björnstad (del 1)

"Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? 

Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slita mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn."

Herregud.

Jag ska erkänna att jag var nervös för den här boken. Det är ingen hemlighet hur mycket jag älskar Backmans böcker. Men när jag läste att han skulle skriva om en hel stad, och att den här nya boken skulle vara mycket mer allvarlig än de tidigare så blev jag faktiskt lite nervös. Jag hade så klart inte behövt oroa mig. Det här är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen efter att ha läst ut den.

Det tog mig ett dygn, hade jag inte behövt sova och jobba hade jag suttit uppe hela natten och läst ut den i ett svep. När jag väl var tvungen att gå hemifrån tänkte jag på den. Var förbannad och ledsen på många, sörjde och hoppades med andra. Berättelsen vägrade lämnade mig. Det är något otroligt speciellt med Backmans språk, han vet hur han ska använda orden för att man ska känna precis allt han skriver. Jag levde och andades i Björnstad från första till sista sidan, och med tanke på hur det känns just nu kommer jag vara kvar där ett tag till. Det är inte en bok jag bara glömmer efter att ha lagt undan den.

Den är verkligen mörkare än något han tidigare skrivit. Visst sitter jag och ler eller skrattar med karaktärerna ibland, men oftast så krossar den mitt hjärta. Det är 472 sidor där vartenda ord, varje formulering letar sig in i mina hjärtslag och gör så att det blir svårt att andas.

"Under hela deras barndom älskade Maya sin bästa vän för att hon inte var som någon annan flicka hon träffat, men tonåren har varit som sandpapper på Ana. Hon blir slätare och slätare, mindre och mindre." - sid 84.

Årets bästa bok, utan tvekan.

Välkommen till Himmelsta av Hanna Landahl

Originaltitel: Välkommen till Himmelsta

Sidor: 204 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tack!

"Himmelsta är en liten ort någonstans på den svenska landsbygden som långsamt håller på att avfolkas. Invånarnas mer eller mindre inrutade liv förändras när kommunen öppnar ett boende som ska ta emot tre ensamkommande flyktingbarn. Det rör upp starka känslor hos ortens invånare. 

Många är negativt inställda. Nicke, som inser att boendet kommer att hamna granne med hans hus, blir väldigt upprörd och bestämmer sig för att göra allt han kan för att stoppa barnen från att komma till Himmelsta. Anja, som ska bli föreståndare för boendet är extremt förväntansfull och glad över beslutet. 

Vi får sedan följa vad som händer när Ibra, och senare även Hamid och Muhammed, flyttar in och hur det kommer att påverka människornas tankar, och för vissa skapa stora förändringar i deras liv."

Välkommen till Himmelsta är en bok som verkligen är aktuell nu, med flyktingar som kommer hit och alla känslor det väcker. Jag tycker att Landahl på att väldigt bra sätt har fångat hur det kan se ut, både i karaktärer som vill hjälpa och i de som vill motarbeta. Här finns allt, några du kommer älska, några du kommer hata.

Boken skiftar i perspektiv men den gör det på ett smidigt sätt så det inte blir någon förvirring och det är inte för många olika personer att hoppa mellan. Mest tycker jag nog om Anja, hon är ensamstående mamma som kämpar för att ge sina döttrar allt efter att hennes man var otrogen och lämnade henne. Vid sidan av det vill hon göra allt hon kan för de ensamkommande flyktingbarnen som blir hennes ansvar, men det är svårt att göra allt så perfekt som hon vill.

Språket är enkelt och rakt samtidigt som det berör mig hela tiden. Jag ler, svär, oroas, fäller tårar och hoppas tillsammans med Anja, Ibra, Hamid och Muhammed. Det är möjligt att just Himmelsta är en fiktiv plats, men samtidigt vet man att det är verklighet på många platser. Det finns människor som hatar och vill förstöra, människor som flyr för sina liv och det finns de som gör allt för att hjälpa. Det värmer att tänka på de som hjälper, och jag blir frustrerad och ledsen över att tänka på att det finns de som är som Nicke, och värre.

En viktig, bra och berörande berättelse!

Adulthood is a Myth av Sarah Andersen

Originaltitel: Adulthood is a Myth

Sidor: 112 (Häftad)

"Are you a special snowflake? Do you enjoy networking to advance your career? Is adulthood an exciting new challenge for which you feel fully prepared? 

Ugh. Please go away.

This book is for the rest of us. These comics document the wasting of entire beautiful weekends on the internet, the unbearable agony of holding hands on the street with a gorgeous guy, dreaming all day of getting home and back into pajamas, and wondering when, exactly, this adulthood thing begins. In other words, the horrors and awkwardnesses of young modern life."

 Gud vad jag älskar den här söta lilla boken! En del av er kanske har sett de små seriestripparna som Sarah Andersen tecknar, de dyker ofta upp på Instagram eller Facebook. Jag avgudar dem, de är så roliga och igenkänningsfaktorn hos mig är ofta skyhög.

Och det är precis vad Adulthood is a Myth består av. En samling av hennes underbara serier. De är söta, roliga och får mig att skratta högt flera gånger. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om boken i sig, den är toppen helt enkelt!

 

De två här ovanför är med i boken, men den som får mig att fnissa varje gång är den här sista, som förtjänar att visas även om den inte är med:

Blir ni nyfikna har hon en hemsida här!

Helgplaner

Hej på er! 

Den här lördagen hade jag inget speciellt inlägg uttänkt, jag ville mest bara hoppa in och skriva lite och önska er en fin helg! Många är ju på bokmässan i Göteborg och jag får erkänna att jag är en aning avundsjuk, speciellt när Instagram bara svämmar över med bilder därifrån.

Någon gång ska jag ta mig dit ner jag också! Bara pengar, tid och mod infinner sig samtidigt så vill jag också nörda ner mig riktigt ordentligt. Men det är lite läskigt att tänka på hur mycket folk det är. Jag måste nog hitta någon att åka med som kan vara en lugn jämvikt åt mig om det blir jobbigt. 

Men! Helg är det ju, hur som helst, vart man än befinner sig. Ni som liksom jag befinner er på hemmaplan, har ni några planer? 

Själv jobbar jag idag, sedan kanske jag får sällskap för lite filmkväll efter det. Och i morgon är jag ledig, då har jag absolut inga planer alls än så länge. Bara mysa med hunden, läsa och skriva färdigt lite inlägg som väntar. 

Hoppas att ni har en jättefin helg vart ni än är! 

Kalldrag av Markus Sköld

Originaltitel: Kalldrag

Sidor: 316 (Flexband)

Recensionsexemplar: Från Hoi förlag, tack! 

"För drygt sextio år sedan sprängde gruvarbetaren Pär Klang sig in i en grotta under Lyktberget. En kraft som ingen kunnat föreställa sig släpptes lös med fasansfulla följder. 

Bara en bit från det nedlagda gruvhålet vid foten av berget flyttar Therese och John in i direktörsvilan med sin lilla dotter. John har fått chansen att att bli vd för bruksorten Gränshammars stålindustri och Therese, som tröttnat på sitt jobb som ekonom, ser en möjlighet att byta riktning i livet.

Men medan Therese blir alltmer ensam och vilsen i sin relation till John och i sitt försök att hitta sig själv, börjar märkliga saker hända i huset. Samtidigt dras Therese till mystiken kring gruvan och det blir alltmer tydligt för henne att hon måste söka svaren i historien. Innan den upprepar sig."

Ni vet känslan när man öppnar en ny bok, läser 4-5 rader och känner "Yes! Det här kommer bli skitbra!". Ni vet den känslan? Så var det med Kalldrag! Några rader in och det står redan klart att det är något som inte är som vanligt med huset Therese och Johan precis flyttat in i. Och efter det kan jag bara sitta på nålar och vänta på vad mer som ska hända. Jag älskar det!

Vi har ett hus som ligger på gränsen till skogen i en liten kommun, en tavla där en figur verkar förflytta sig så fort man kollar bort, ett gruvhål som har en underlig dragningskraft, leksaker som vägrar stanna i soporna och mycket mer! Inblandat i allt det finns den utanförskap som Therese kämpar med när hon försöker hitta sin plats i det som ska bli hennes hem. Behöver jag ens säga att det gick fort för mig att läsa ut den här boken? Det var praktiskt taget omöjligt att lägga ner den. Mer än hälften läste jag på en kväll, medan mörkret sänkte sig och till slut satt jag med bara läslampan tänd i en annars mörk lägenhet och insåg att det kanske var bäst för mina nerver om boken fick vila tills det var ljusare ute.

Skräckdelen är så klart en stor del av boken, men det som finns runtomkring är minst lika bra det. En liten kommun där många är rädda för förändring, ensamheten man som nyinflyttad kan känna, slitningarna i ett förhållande när det verkar som att man bara glider längre och längre ifrån varandra. Allting blir levande under läsningen eftersom det är så bra skrivet.

Det här är verkligen en berättelse som passar perfekt nu när det är mörkt ute. Släck onödiga lampor, kryp ihop under en filt, ha en kopp te (eller annan varm dryck ni tycker om) i närheten och njut av Kalldrag.

That One Book Tag

Den här taggen hittade jag hos Bokslukaren för ett tag sedan och tyckte att den såg rolig ut! Jag lämnar frågorna här nedanför om ni också vill göra den.

1. Vilken bok fick dig att börja läsa?
2. Hur länge sedan är det du läste boken?
3. Hur upptäckte du boken?
4. Vad heter huvudkaraktären i boken?
5. Vad handlar boken om?
6. Kommer du ihåg minst två bikaraktärer?
7. Gillade du boken eller gjorde den dig besviken? (Fick den dig att börja läsa för
att den var bra eller var den så dålig att du började leta något bättre?)
8. Skulle du vilja läsa om den eller har du gjort det?
9. Har du läst något annat av samma författare?

Stängd kista av Sophie Hannah

Originaltitel: Closed Casket 

Sidor: 350 (Inbunden) 

Recensionsexemplar: Från Bookmark Förlag, tack! 

"Irländska Fristaten, 1929. Hercule Poirot och kommissarie Edward Catchpool är några av de gäster som bjudit in till den gamla författarinnan Lady Athelinda Playfords gods Lillieoak. Under middagen tillkännager Athelinda en ändring i testamentet. Hon har gjort sina egna barn arvlösa, och alla hennes tillgångar kommer efter hennes död istället att gå till en man som bara har några veckor kvar att leva...

Beslutet väcker förvåning, och kort därefter hittas en person mördad på godset. Hercule Poirot tar sig an fallet. Vad var det som fick Athelinda Playford att ändra sitt testamente? Och vem är det som ligger bakom mordet?"

Jag blev väldigt nyfiken på det här redan när första nya boken om Hercule Poirot släpptes, Monogrammorden. Men trots det blev det, av någon anledning, aldrig av att jag skaffade boken. När jag så fick förfrågan om jag ville läsa den här, kunde jag verkligen inte tacka nej, nu var det dags att stilla min nyfikenhet.

Nu ska jag inte låtsas vara världens största eller mest insatta Agatha Christie-fan, jag har inte läst alla hennes böcker, inte ens nästan. Men de jag har läst har jag verkligen tyckt om. Hon gör det alltid så klurigt och lurar mig varje gång. Därför var det väldigt intressant att plocka upp den här och se om Sophie Hannah skulle lyckas ge mig samma känsla, samma sorts mysdeckare. Det är ju onekligen stora förväntningar man får på sig när man blåser liv i en så här klassisk deckarfigur.

Jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad. Det är nästan som att läsa en riktig Christie-deckare. Karaktärerna känns trogna hennes sätt att skriva och mysteriet är underbart klurigt och väl uttänkt. Alla är så levande och komplicerade, det finns hemligheter överallt och inget hänger ihop i mina ögon, men för bokens hjälte är det så klart mycket tydligare och jag älskar att följa med på resan när han sakta pusslar ihop allting.

Jag hade ingen koll alls på vem som var skyldig innan Poirot berättade det för mig och alla andra som befann sig i sällskapsrummet när avslöjandet kom. Ja jag vet att jag pratar som om jag var där, men jag läste ut boken på under ett dygn så det kändes faktiskt som att jag var det, så indragen i det hela blev jag.

Det är bara att gratulera Sophie Hannah till att ha gjort ett otroligt bra jobb och konstatera att Hercule Poirot är i väldigt goda händer.

Om du vill ja oxå av Maj Lundgren

Originaltitel: Om du vill ja oxå

Sidor: 230 (Inbunden)

Ålder: 12-15

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Langenskiöld, tack!

"Caroline är femton år och tillbringar helst sin tid med bästa kompisen Alice. En kväll när Caroline sitter ensam på bussen händer någonting obehagligt. Ett gäng äldre killar gör otäcka närmanden och Caroline flyr gråtandes därifrån. Några dagar senare stöter hon på en av killarna i gänget, Alex, av en slump. Vad gör man om man tycker om någon som man egentligen borde avsky? Ibland är det bara helt omöjligt att kontrollera sina känslor. När det känns som om någonting sliter och drar ens hjärta i två delar, hur ska man då kunna fatta rätt beslut?"

 Det här är en bok som tar upp en del viktiga ämnen. Som att känna sig otrygg ensam på väg hem på kvällen, pressen bland kompisarna att vara perfekt och hur det är när känslor förvirrar en. Väldigt ofta går det bra att läsa böcker som är tänkt för yngre personer, men i det här fallet känner jag mig nog för gammal för att helt uppskatta den.

Jag blir inte riktigt klok på Caroline och skrivsättet gör det inte lättare. Ibland spelar en scen upp sig, men sen kommer ordet lögn i slutet, och då inser man som läsare att allting hände i hennes huvud. Hon gjorde eller sa aldrig något av det egentligen. Sen är jag inte riktigt säker på att hon faktiskt får känslor för Alex eller om det är något annat som får henne att närma sig honom trots att han bara stod bredvid utan att hjälpa henne medan hans kompisar betedde sig som svin på bussen.

Hur som helst, det finns delar jag tycker om. Händelsen på bussen, Carolines tankar efteråt, och vänskapen med Alice, det är riktigt bra beskrivet. Men ibland känns det som att det blir lite för många händelser och problem som ska samsas på de här 230 sidorna. Jag tror att jag hade tyckt mer om den om den hade fokuserat mer på några av dem.

Med det sagt, så tror jag att den kan uppskattas mycket mer av personer i rätt målgrupp. Här är det nog till stor del så att jag är för gammal och grå för att kunna känna igen mig tillräckligt mycket i Caroline.

Otroligt högt och extremt djupt av Annelie Pompe

Originaltitel: Otroligt högt och extremt djupt 

Sidor: 254 (Inbunden)

"Annelie Pompe är välkänd äventyrare, bergsbestigare och fridykare. Hon har fridykt till världsrekorddjupet 126 meter, på ett andetag. Hon arbetar också som föreläsare, bergsguide, coach, fridykningsinstruktör, yogalärare, författare och undervattensfotograf. 

I Otroligt högt och extremt djupt tar hon med oss på sina fantastiska äventyr runt om i världen. Fridykning i Röda havet, klättring på Mount Everest, simning under is i den bohuslänska fjorden. Det är äventyr fyllda av utmaningar, passion, mod - och rädsla. Men hon tipsar också om hur vi alla kan inspireras och utmanas i vår vardag, och hur vi kan hitta tankens kraft och finna vår inre styrka. Det allra största äventyret sker inom oss själva!"

 Den här boken har stått ganska långt bak i min bokhylla i omkring ett år. När jag fick den förra hösten var jag supertaggad på att läsa den, men sen har den blivit stående ändå. Vilket är underligt för det är inte ens så mycket text, den är otroligt snabbläst tack vare vackra fotografier som täcker många av sidorna.

Men nu städade jag lite bland mina olästa böcker och fick syn på den, la fram den på soffbordet och några timmar senare var den utläst. Det är verkligen ett helt otroligt liv hon lever, saker som jag aldrig skulle drömma om att ens försöka mig på. Men jag gillar att hon påpekar det flera gånger, man behöver inte göra alla galna saker hon gör för att ha ett liv fyllt av passion och äventyr. Bara man utmanar sig själv med sin personliga mål, så blir livet lite av ett äventyr. Det finns många sätt att vara modig på och ganska tidigt i boken har hon en liten lista, till exempel sitta själv på ett café (ja jag tog just det eftersom jag känner mig grymt modig varje gång jag gör det).

Det är en väldigt inspirerande bok, inte så att jag vill bestiga berg eller fridyka inom en snar framtid, men bara att fortsätta det jag håller på med. Små steg framåt, små steg för att utmana mig själv i saker jag inte är bekväm med. När jag läste den här fick jag känslan av att jag är på rätt väg och det bara är att köra på.

Foton och funderingar

Hej på er! Hoppas ni har en trevlig helg!

När jag skrev om min prestationsångest förra helgen så var det några som tyckte att det skulle vara roligt om jag la upp foton lite då och då. Så idag får det bli en fotolördag. Jag tog med kameran på en promenad en solig dag igen och det var lika roligt den här gången!

Sen sitter jag och funderar på lite olika saker jag kan ha här på bloggen på lördagar, som kanske inte är bokrelaterade. Det kanske kan blandas lite foton och eget skrivande på helgerna? Kanske jag kan ta hjälp av er nån gång, få ord att skriva utifrån? Det har jag märkt har hjälpt tidigare när jag fastnat. Vad tror ni om det?

Det har verkligen varit fina dagar den sista tiden. Solen skiner och värmer fortfarande en hel del, samtidigt som färgerna börjar bli höstiga. Den perfekta kombinationen! Då går det verkligen att njuta av den här årstiden.

Jag jobbar hela helgen, så får se hur mycket det blir läst. Men om jag orkar läsa så ska jag försöka läsa ut Drunkna inte i dina känslor som jag påbörjat för lääänge sedan men inte tagit mig tid att läsa klart. Sen ska jag börja på Välkommen till Himmelsta som är ett recensionsexemplar. Igår fick jag dessutom hem Adulthood is a Myth från Bookdepository, den är riktigt lättläst så kanske det blir den som får hålla mig sällskap ikväll!

Mitt lilla monster passar så fint in i hösten med sina färger!

Breven från ön av Jessica Brockmole

Originaltitel: Letters from Skye

Sidor: 265 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bazar Förlag, tusen tack! 

"Mars 1912: 24-åriga poeten Elspeth Dunn har aldrig sett världen bortom sitt hem i Skottlands avlägsna Isle of Skye. Så när hon får ett brev från ett fan, David Graham, collegestudent i Amerika, blir hon förundrad. De två börjar brevväxla och snart fördjupas både förtroende och känslor, och de vågar avslöja både sina vildaste drömmar och djupaste hemligheter. Men så bryter första världskriget ut och plötsligt har förutsättningarna förändrats...

Juni 1940: Vid andra världskrigets start har Elspeths dotter Margaret förälskat sig i en pilot vid brittiska flyget. Hennes mor varnar henne för kärlek i krigstider, men förgäves. Men ett bombanfall skakar Elspeths hus, brev som gömts i en vägg rasar ut och Elspeth försvinner. Endast ett brev finns kvar som en ledtråd till var hon kan ha begett sig. Margaret ger sig iväg för att hitta sin mor, men hon kommer finna många hemligheter längs vägen..."

Jag älskar böcker i brevform. Jag vet att många har problem med dem men jag tycker det känns som att jag får komma så nära karaktärerna när jag får läsa deras tankar och känslor i brev. Som att jag får ta del av deras innersta. Speciellt när det är kärleksbrev och det är det mycket av i den här boken.

Men det blir inte sliskigt, det är alldeles för finstämt skrivet. Det är dessutom mycket oro och sorg inblandat. Elspeth får vara med om två världskrig som skakar om hennes värld på olika sätt. Det är allra mest breven från det första jag tycker om, mellan henne och David. Deras trevande vänskap med det skrivna ordet som enda sätt att lära känna varandra. Och beskrivningarna av hennes hem på Isle of Skye, det är helt magiskt. Efter att ha tagit Google till hjälp är jag ännu mer kär i stället, så vackert!

I den senare historien, 1940, får vi främst följa hennes dotter, Margaret, i brev till sin fästman och till släktingar. Hon försöker ta reda på vad som egentligen hände med hennes mamma under första världskriget, vem hennes pappa är och varför hennes mamma nu helt plötsligt försvunnit efter att de där breven kom fram ur sitt gömställe. Det är också en intressant historia, lite som ett mysterium där Margaret försöker kommer närmare Elspeth utan att kunna fråga henne direkt vad allting handlar om.

Bara man kommer ihåg att titta vem det är som skriver och vilket årtal som står så blir det aldrig förvirrande trots att flera olika röster kommer till tals. Alla har en mening och behövs för att driva historien framåt. De har fått mig att sitta med tårar i ögonen, ha ett leende på läpparna och vissa stunder gjort så att jag kommit på mig själv med att hålla andan.

Det är verkligen en vacker och välskriven kärlekshistoria, där kärleken inte bara är mellan människor, utan också till naturen, det skrivna ordet och livet i stort.

Gunga åt Söder och Norr: Inlighetens kamp av Anna-Klara Mehlich

Originaltitel: Gunga åt Söder och Norr: Inlighetens kamp

Sidor: 285 (Kartonnage)

Serie: Gunga åt... (Del 3)

Ålder: 9-12

Recensionsexemplar: Från Barfota Böcker, tack! 

"Mitt i natten sitter den gamle mannen i gungstolen. Han darrar och flackar med blicken. - Jag söker Aina, viskar han med låg, pipig röst. Måste träffa henne genast. Innan de hittar och för bort mig...

Aina har sommarlov hos sin morfar i byn Solsäter när mannen söker upp henne. Han kommer från Norr där hemska saker sker. De som bor där blir allt mer lika och bryr sig allt mindre om varandra. De som gör motstånd, fångas och förs bort. Aina är den enda som kan stoppa det som sker.

Hon ger sig av på ett farligt uppdrag. Och det är viktigt att hon lyckas. Invånarna i Solsäter har också börjat bete sig illa mot varandra. Framförallt mot de två nyinflyttade, Tora och Aylin."

Det här är den tredje boken om Aina men böckerna är fristående så man kan läsa den som en egen berättelse. Det är det jag gjort, jag har inte läst de två tidigare. Både böckerna och författaren är helt nya bekantskaper för mig. Men det var inget som störde läsupplevelsen på något sätt, ibland pratas det om händelser i de tidigare böckerna men jag känner inte att jag har missat någon detalj som var viktig för just den här berättelsen.

Norr, Söder, Öster och Väster är olika delar av en annan värld. Dit kommer Aina med hjälp av gungstolen som mannen dyker upp i, vilket titeln syftar på. I de tidigare böckerna har hon varit i Öster och Väster. Nu är det Norr och Söder som behöver hennes hjälp. I Norr finns en härskarinna som inte tolererar att någon är annorlunda eller har andra åsikter än de hon har. Alla ska se likadana ut, tycka och tänka likadant. Om man vägrar blir man bortförd, om man kommer från någon av de andra delarna råkar man också illa ut. Det som sker i Norr påverkar dessutom verkligheten i Ainas värld, folk blir elaka och vägrar ens se på Tora och Aylin som precis flyttat in.

Den här boken tar upp fördomar och främlingsfientlighet på ett väldigt bra sätt. Det är inlindat i en spännande och lättläst berättelse där sidorna flyger fram. Även om åldern säger 9 till 12 tror jag att den kan fungera jättebra som högläsningsbok även för lite yngre barn. Den är lätt att hänga med i och trots de allvarliga ämnena så finns det också en liten dos humor. Tillsammans med det blandas vänskap, värme och en allmänt härlig sommarlovskänsla som gör det hela till en väldigt läsvärd bok.

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo

Originaltitel: A Concise Chinese-English Dictionary For Lovers

Sidor: 287 (Inbunden)

"Med hjälp av ett lexikon försöker 23-åriga Zhuang från den kinesiska landsbygden lotsa sig fram i London. Ensam i en stad där alla mest verkar prata om vädret träffar hon en dag en man och allting förändras. Hon träder in i en ny värld av sex och frihet och gör en resa i sitt inre. Men Zhuang inser också att ordet "love" i väst inte betyder detsamma som i Kina."

Vilken underbart underlig bok! Först var jag lite skeptisk när jag började läsa, eftersom Zhuang försöker lära sig engelska är skrivsättet i den här berättelsen väldigt annorlunda mot vad jag är van vid att läsa. Meningarna är inte uppbyggda rätt, hon har svårt för när det ska vara "jag" och när det ska vara "mig". Jag trodde inte att jag skulle kunna vänja mig vid det, men efter förvånansvärt få sidor så flöt det på bra ändå och det blev en del av charmen med hela boken.

Sedan är det väldigt intressant att se hur det förändras under tiden, när hon lär sig mer och mer. Varje nytt kapitel börjar med ett nytt ord från ordboken som har speciell betydelse för just det kapitlet. Är man en ordnörd som mig så är det jättebra!

Trots att språket är som det är så blir det riktigt vackert på sina ställen, när hon funderar över kärlek, hem och identitet. Hon kämpar verkligen med att försöka förstå alla skillnader på hur hon är van att se livet och hur mannen hon träffar ser på det. Under tiden växer hon verkligen som karaktär och jag känner mer och mer för henne.

Jag tycker verkligen om den! Har ni den stående hemma utan att ha läst den än så har ni något charmigt, roligt, sorgset och fint att se fram emot. Allting ryms på de här sidorna.

"Det finns många drömmar under en lång natt." - sid 277

Dansa min docka av M.J. Arlidge

Originaltitel: The Doll's House

Sidor: 374 (Inbunden)

Serie: Helen Grace (del 3)

Recensionsexemplar: Från Lind&CO, tack! 

"Ruby Sprackling vaknar med huvudvärk och ett vagt minne av besöket på klubben kvällen före. Hon trevar i mörkret efter sin astmainhalator men hittar inte ens nattygsbordet. Förvirrad rådbråkar hon sin dimmiga hjärna. Hon vet att hon gick och la sig i sin egen säng, men nu har hon vaknat i en fönsterlös källare.

Kort därpå hittas ett kvinnolik på en strand, inte långt ifrån där Ruby hålls fången. Kriminalkommissarie Helen Grace kallas till fyndplatsen. Offret är en ung kvinna som inte ens har anmälts som saknad eftersom familjen har fortsatt ta emot sms och tweets från henne. Helen förstår att det handlar om en person som inte kommer att sluta i första taget, förmodligen håller han redan ett nytt offer fången.

Samtidigt går det upp ett ljus för Ruby i källaren: Hon är som en marionett i en dockmakares händer. Och mannen som tagit henne till fånga har makten över hennes liv - och död."

Det här är den tredje boken om Helen Grace. Först kommer Ole dole, sen Bro bro breja och nu Dansa min docka. Jag måste säga att jag verkligen gillar titlarna som spelar på barnramsor. De två första är ganska grymma, det är vidriga mord som sker. I den här är det lite annorlunda, brottet är fortfarande hemskt, men det är mer intensivt på ett klaustrofobiskt sätt.

Tänk dig själv, du går och lägger dig i ditt hem, det som ska vara den tryggaste platsen på jorden, och vaknar upp i ett litet, mörkt rum där en främling har full kontroll över dig. Huh, det kryper i mig bara jag tänker på det.
Vi får följa både Helen i sin jakt på mördaren, Ruby när hon försöker att inte bli galen i sin fångenskap och även förövarens tankar och känslor. Vid sidan av dem tre får man även ta del av några andra karaktärers liv och ageranden. Det skulle kunna bli rörigt när det hoppar mellan så många olika men det flyter på bra och är inte förvirrande alls. Tvärtom behövs alla de här olika perspektiven för att förstå mycket av det som händer. Helen Grace har nämligen inte bara en mördare att jaga, det är dramatik på jobbet och i privatlivet också.

Jag gillar verkligen den här serien och rekommenderar den så ofta jag kan. Det är spännande och snabbläst, jag har aldrig förstått hur allt hänger ihop innan författaren vill att jag ska göra det. De är riktiga bladvändare! För att få ut det mesta av serien tycker jag att det är bäst att börja i rätt ordning, annars kan man gå miste om en del detaljer som är bra att veta i de senare böckerna.

Att tappa glädjen

Det här är inget inlägg om böcker, så jag tänkte att det passar bra att ha på en lördag, då jag vanligtvis inte skriver något alls.

Jag började nämligen fundera på något när jag var ute på promenad tidigare i veckan. För första gången på länge hade jag min vanliga kamera med mig, och jag hade så roligt. Jag kröp runt i gräset, på stranden, hade Nitro att springa mot mig, hoppa upp på saker och så vidare, allt medan jag fotade. Och det var roligt. 

Grejen är, att det är så länge sedan jag hade med kameran, för jag slutade fotade för att det var roligt. Istället blev det mer viktigt att det blev bra, och till slut fick kameran stanna hemma helt, för jag blev aldrig nöjd och all glädje i det försvann.

Jag älskar att fota egentligen. Det är något jag har från min morfar. Han hade alltid en kamera med sig för att dokumentera allt, för att spara minnen. Det var därför jag började fota. Ni ska bara veta hur många foton jag har på Aramis från våra år tillsammans, det är löjligt många. Det är därför jag borde fota mer igen, för att komma ihåg, och för att det är så jäkla kul när jag gör det för rätt anledningar.

Tyvärr gör jag ofta så här. Det är anledningen till att jag inte skriver dikter lika ofta längre, till att jag inte gör smycken längre. Till och med promenaderna blev en tid mest till för att gå ner i vikt, det viktiga var att jag var ute allra minst en timme, för då var det en bra promenad. Jag slutade upptäcka saker och njuta av dem. Det är så hemskt tråkigt att jag så lätt faller in i det, att glädje så lätt byts ut mot någon press att prestera. Vem försöker jag imponera på egentligen? Jag har folk som tycker om det jag skriver, jag är ingen superfotograf men jag kan få till ganska okej bilder ändå, jag har sålt smycken på tradera en gång i tiden, varför är det inte bra nog för mig? Varför kan jag bara inte slappna av och njuta av att göra det jag tycker om?

Jag är i alla fall väldigt glad för att jag äntligen fick med mig kameran ut. Det var befriande och roligt igen och jag ska verkligen fortsätta öva på att göra allt det här, för att det är sådant som gör mig glad när jag släpper all idiotisk press jag har på mig själv.

Veckans bokbloggsjerka

Fredag igen, dagarna går verkligen snabbt! Då är det så klart dags för jerkan hos Annika igen. Veckans fråga är:

"Har du några ”bokliga” minnen av en födelsedag som ligger dig extra varmt om hjärtat? Hur skulle en perfekt födelsedag kunna se ut om du fick bestämma? Eller har du något annat att berätta som är kopplat till en födelsedag (antingen riktig eller fiktiv)?"

Hm..jag tror inte jag har några speciella bokliga minnen från någon födelsedag. Om folk överhuvudtaget köper böcker åt mig i present/julklapp så är det oftast från listor de fått av mig innan, för annars är de oroliga att de ska köpa något jag redan har läst. Jag har ju en del böcker... Men ja, jag kommer inte på något speciellt minne från en födelsedag.

Och hur en perfekt födelsedag skulle se ut...jisses. Ska vi köra det också lite bokligt? I så fall en lång andrahandsbutiksrunda med någon jag tycker om att umgås med, bara kika runt bland alla böcker. Pausa med en fika på stan kanske. Också avsluta dagen hemma med pizza och en skräckfilm. Det tror jag vore en väldigt bra födelsedag :).

Barndomsfavoriter

Vilka böcker läste ni när ni var små? Eller vilka läser ni för era barn? Här kommer några av mina barndomsfavoriter. Jag hade verkligen en nostalgitripp när jag var i Kiruna och gick igenom kartonger med gamla böcker!

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

Originaltitel: En nästan sann historia 

Sidor: 374 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Vi var så djupsinniga. Så fyllda till brädden med författardrömmar, där vi satt i källarsalen på Litteraturvetenskapliga institutionen i Lund. Och vår lärare, Li Karpe, spände blicken i oss och sa att skrivandet kostade blod, svett och tårar.

Vi svalde allt. Och förstod inte vad det innebar förrän en av oss satt fängslad för mord."

Kan man ha en ny favoritförfattare efter att ha läst två böcker? I så fall har jag precis fått det. Tidigare av Edvardsson har jag läst April, April, en ungdomsbok som jag tycker väldigt mycket om. Och nu den här, en roman som jag dels ville sluka så fort som möjligt, dels spara för att ha den kvar så länge det bara gick. Sidan av mig som ville sluka den vann, det tog mig inte ens två dagar att läsa ut den.

Vi får följa Zackarias, en journalist som precis blivit uppsagd och måste flytta hem till sin mamma i Skåne. Där föds idén att skriva en bok om det han och hans kursvänner var med om när de gick kursen för litterärt skrivande. Han vill berätta vad som egentligen hände när en av dem blev dömd för mordet på den berömde författaren Leo Stark.
Berättelsen utspelar sig dels i nutid, när Zackarias letar upp sina gamla vänner och andra som var med under den där hösten. Dels får vi läsa hans egen bok i takt med att han skriver den, vi får följa med på en resa tillbaka i tiden och sakta nystas allt upp. Vad är egentligen sant, vem ska man lita på och hur långt kan man gå för att skapa ett mästerverk?

Jag fullkomligt älskar En nästan sann historia. Allt med den. De två berättelserna som snyggt flätas ihop på slutet. Språket som är vackert, lite poetiskt och samtidigt flyter på hur lätt som helst när jag läser. Karaktärerna, så levande och komplicerade, både i dåtid och nutid. Och så klart, den handlar om att skriva, om böcker, om att älska litteraturen. Under läsningen fick jag lite samma känsla som jag hade när jag läste Donna Tartts Den hemliga historien, och den tänker jag fortfarande på flera år senare. Enligt mig är Edvardsson ännu bättre.

Det här är en bok som jag kommer att sätta i händerna på alla jag kan och vara avundsjuk för att de får uppleva den för första gången.

Viskskrik av Kristina Emanuelsson

Originaltitel: Viskskrik

Sidor: 336 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från Calidris, tack! 

"Alice vet att hon är dödens om hon rör pappas grogglas och när hon en dag lånar dem i smyg, för att dricka Coca-cola tillsammans med Pernilla i portuppgången, krossas två av glasen. Skulden blir svår att bära - även om den inte är hennes - och straffet leder till ödesdigra konsekvenser. 

Inte ens mamma kan hjälpa henne, hon som styr världen med hjälp av ängeln Isa... Istället vänder sig Alice till Jack, hennes bästa vän och beskyddare.

När Alice i vuxen ålder stöter på Pernilla får hon en ingivelse att leta upp huset där hon bor och Alice söker sig allt oftare till ett närliggande buskage för att spionera. Hon överväger att hämnas på gamla oförrätter och Jack, som hon av misstag haft sex med, säger sig ha en plan. Men finns det något att hämnas på? Finns det längre någon skuldfråga att reda ut? Och finns det bortom barndomens alla skuggbilder en väg mot försoning?"

Jag har läst många fina recensioner av den här boken, så jag var väldigt positiv inför att börja läsa den. Men jag får tyvärr säga att den inte var för mig. Jag fastnade inte för berättelsen, kom inte karaktärerna tillräckligt nära och blev inte så engagerad som jag vill bli. Det var lite för långsamt för min smak.

Vi får följa Alice både i nutid och dåtid. Dåtid när hon bor med sin mamma som tror att hon är Gud, och sin pappa som dricker lite för mycket. Nutid när hon har haft sex med sin bästa vän och funderar på vad hon egentligen vill med livet och honom.

Det jag kan säga som jag uppskattade är att det är ett otroligt vackert språk. Författaren vet verkligen hur hon ska använda orden. Vissa stycken är nästan som poesi och fick mig att stanna till lite extra för att läsa om dem.

"Jack tiger, slår ner blicken i den äckliga plastmattan i köket som, jag vet inte hur många gånger, skurats av mina händer för att gengälda tryggheten, bokstäverna han låtit mig hålla i min hand och nu ber mig släppa taget om.

J.a.c.k."

Språket njöt jag verkligen av, tyvärr var det bara inte en bok för mig i det stora hela. Jag rekommenderar den för er som letar vackert skrivna relationsromaner där stort fokus ligger på karaktärernas tankar och känslor.

The Amityville Horror av Jay Anson

Originaltitel: The Amityville Horror

Längd: 6t 28min

Uppläsare: Ray Porter

"In December 1975, the Lutz family moved into their new home on suburban Long Island. George and Kathleen Lutz knew that, one year earlier, Ronald DeFeo had murdered his parents, brothers and sisters in the house, but the property complete with boathouse and swimming pool, and the price were too good to pass up. 

Twentyeight days later, the entire Lutz family fled in terror. This is the spellbinding, bestselling true story that gripped the nation, the story of a house possessed by evil spirits, haunted by psychic phenomena almost too terrible to describe."

1974 sköt Ronald DeFeo Jr. ihjäl sin mamma, pappa och sina fyra syskon i deras hem i Amityville. Han påstod att han var besatt av något som tvingade honom att göra det. Ett år senare flyttar George och Kathleen Lutz in i huset med sina tre barn och sin hund. Den här boken är deras historia, om vad som hände under de 28 dagar de stannade där, eller som de själva sagt efter, det mesta i boken stämmer, vissa saker har författaren tagit fel på eller gjort om själv.

Nästan på en gång börjar underliga saker hända runt omkring dem och deras personligheter förändras. De börjar bråka mer, George kan inte hålla värmen hur mycket han än eldar och Kathleen känner hur någon hon inte ser rör henne vid flera tillfällen. Flugor dyker upp i stora mängder fast det är mitt i vintern och deras dotter pratar om sin nya vän Jodie som visar sig som en gris med röda ögon.

Jag såg en booktuber som hade läst den här boken och blev nyfiken. Jag har bara sett filmversionen från 2005 tidigare och aldrig ens tänkt på att det finns en bok. Letade runt på Storytel och såg att den fanns, yay! Den är inte så lång så det tog kanske två dagar att lyssna färdigt.

Det här är en sådan grej som fascinerar mig, vilket ju låter helt sjukt, jag vet. Men jag har googlat om både vad som hände familjen DeFeo och Lutz efter att ha lyssnat på den här boken. Jag blir nyfiken helt enkelt. Jag tänker inte uttala mig om vad som skrivs är sant eller inte, jag var inte där, jag kan inte veta. Det är spännande att lyssna i alla fall, och om det är sant är det chockerande att de ens stod ut i 28 dagar. Jag hade tagit mitt pick och pack och stuckit mycket tidigare.

Nu tror jag att jag måste se om filmen också, det skulle vara lite kul nu när jag läst deras berättelse och se hur mycket som blivit ändrat.

Veckans bokbloggsjerka

Trevlig fredag på er!
Här uppe skiner solen just nu och jag får njuta av den en stund innan det är dags för jobb.
Men först av allt, Annikas fråga den här veckan:

"Personligen är jag inte så intresserad av att se filmatiseringar av böcker jag har tyckt om, eftersom jag med få undantag har blivit riktigt besviken på hur någon kan ”slakta” en bok och göra en skitfilm av den. Hur är det med dig? Har du sett en film som kanske till och med var bättre än boken (eller lika bra), eller har du läst en bok som du tycker ska bli film?"

Oftast är filmerna sämre än böckerna, helt klart. Men jag brukar ändå vara nyfiken och se filmerna efter att jag läst boken det handlar om. Väldigt sällan filmen först och sen boken.

Men en film jag faktiskt gillade bättre än boken var PS. I love you. Filmen får mig att gråta varje gång jag ser den.
Boken? Not so much. Den berörde mig tyvärr inte alls på samma sätt. Men då är det Ahern som skrivit och det får bli ännu ett bevis på att jag gillar hennes böcker med övernaturliga inslag bäst!

TBR-tagg

Jag blev taggad av En blogg för bokugglor att göra den här taggen som handlar om böcker man har kvar att läsa i bokhyllan! I mitt fall är det ju ganska många...

1. Vilken bok har du inte kunnat avsluta?
Sista boken jag inte avslutade var STHLM Delete av Jens Lapidus, jag kom inte överens med språket. Jag har den inte ens kvar hemma, tror mamma övertog den faktiskt.

2. Vilken bok har du inte läst än för att du inte har haft tid? 
Haha...alla runt 200 olästa böcker i min bokhylla.

3. Vilken bok har du inte läst än för att det är fortsättningen på en serie? 
De första tolv av Justin Cronin till exempel. Eller Rovdjurens tid av Alex Scarrow. Men jag ser fram emot båda två!

4. Vilken bok har du inte läst än eftersom den är helt ny?
Harry Potter and the Cursed Child. Ja, jag skaffade den till slut men jag har inte påbörjat den än.

5. Vilken bok har du inte läst än eftersom du har läst en bok av samma författare och den tyckte du inte om?
Hm...Nej jag kan inte komma på en här faktiskt.

6. Vilken bok har du inte läst än för att du inte riktigt känner för det? 
En engelsman i Paris av Nicolas Barreau, har inte känt suget efter den riktigt än. Senaste året har varit så upp och ner med kärlek så det är nog därför den fått vänta, jag har varit mer inne på mörka saker!

7. Vilken bok har du inte läst än eftersom den är gigantisk? 
Blonde av Joyce Carol Oates. Jag vill läsa den! Tycker mycket om Oates böcker och en annan tegelsten av henne, Älskade syster, var en av de jag gillade allra bäst. Så den här är säkert bra, jag ska bara komma igång.

8. Vilken bok har du inte läst än för att omslaget lockade och sedan visade det sig att den inte hade så bra recensioner? 
Jag köper ju inte böcker på grund av omslaget så det är svårt att svara på. Nej jag kan inte komma på någon här heller faktiskt.

9. Vilken bok avskräcker dig mest från din olästa hög? 
Haha först trodde jag att det här skulle bli svårt, men så sitter jag här och kollar på hyllan med olästa böcker och ser en väldigt speciell bok kika fram mellan två andra och då är det helt plötsligt självklart vilken bok som ska vara här. Det är ju Jurtjyrkogården av Stephen King. Min favoritförfattare men den boken har jag inte vågat ge mig på ännu. Det tog ett bra tag innan jag ens köpte den.

Det var alla frågor! Jag taggar ingen speciell utan ni som känner för det, gör den! :)