Viskskrik av Kristina Emanuelsson

Originaltitel: Viskskrik

Sidor: 336 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Från Calidris, tack! 

"Alice vet att hon är dödens om hon rör pappas grogglas och när hon en dag lånar dem i smyg, för att dricka Coca-cola tillsammans med Pernilla i portuppgången, krossas två av glasen. Skulden blir svår att bära - även om den inte är hennes - och straffet leder till ödesdigra konsekvenser. 

Inte ens mamma kan hjälpa henne, hon som styr världen med hjälp av ängeln Isa... Istället vänder sig Alice till Jack, hennes bästa vän och beskyddare.

När Alice i vuxen ålder stöter på Pernilla får hon en ingivelse att leta upp huset där hon bor och Alice söker sig allt oftare till ett närliggande buskage för att spionera. Hon överväger att hämnas på gamla oförrätter och Jack, som hon av misstag haft sex med, säger sig ha en plan. Men finns det något att hämnas på? Finns det längre någon skuldfråga att reda ut? Och finns det bortom barndomens alla skuggbilder en väg mot försoning?"

Jag har läst många fina recensioner av den här boken, så jag var väldigt positiv inför att börja läsa den. Men jag får tyvärr säga att den inte var för mig. Jag fastnade inte för berättelsen, kom inte karaktärerna tillräckligt nära och blev inte så engagerad som jag vill bli. Det var lite för långsamt för min smak.

Vi får följa Alice både i nutid och dåtid. Dåtid när hon bor med sin mamma som tror att hon är Gud, och sin pappa som dricker lite för mycket. Nutid när hon har haft sex med sin bästa vän och funderar på vad hon egentligen vill med livet och honom.

Det jag kan säga som jag uppskattade är att det är ett otroligt vackert språk. Författaren vet verkligen hur hon ska använda orden. Vissa stycken är nästan som poesi och fick mig att stanna till lite extra för att läsa om dem.

"Jack tiger, slår ner blicken i den äckliga plastmattan i köket som, jag vet inte hur många gånger, skurats av mina händer för att gengälda tryggheten, bokstäverna han låtit mig hålla i min hand och nu ber mig släppa taget om.

J.a.c.k."

Språket njöt jag verkligen av, tyvärr var det bara inte en bok för mig i det stora hela. Jag rekommenderar den för er som letar vackert skrivna relationsromaner där stort fokus ligger på karaktärernas tankar och känslor.