Adua av Igiaba Scego

Originaltitel: Adua

Sidor: 192 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Contempo, tack! 

"I denna gripande berättelse får vi följa tre personer som lämnar Somalia för Italien under tre olika historiska perioder: den italienska kolonialismen, Somalia på 1970-talet och nutiden, då Medelhavet har förvandlats till en grav under öppen himmel. 

Zoppe lockas till Rom för att arbeta som tolk under 30-talet och blir ett verktyg i Mussolinis imperiebyggnad Italienska Östafrika. På 70-talet flyr hans dotter, Adua, den socialistiska diktaturen i Somalia till Rom med drömmar om att bli filmstjärna, som Marylin Monroe. Men villkoren för en svart kvinna i den tidens italienska filmindustri är hårda och efter illa betalda roller i mjukporrfilmer som bryter ner hennes själ och kropp fastnar hon i Rom och åldras i ensamhet och självförakt. I en kombination av barmhärtighet och behov av närhet och uppskattning gifter hon sig med Titanic, en mycket ung somalier som kommit illegalt i gummibåt över Medelhavet."

Det här var en bok jag efterfrågade när jag fick ett mejl med information om den. Den fångade direkt min nyfikenhet och lät intressant.

Det är den också. Den tar upp mycket om rasism, identitet och migration. Allra mest hoppar perspektiven mellan Adua och hennes far Zoppe. Titanic får vi bara följa genom Aduas ögon egentligen. Så om det verkar förvirrande att ha tre personer att följa behöver du inte oroa dig, det är mest två.

 Zoppe är en väldigt otrevlig karaktär och det blir svårt för mig att vara engagerad i de kapitel som handlar om honom på grund av det. Aduas kapitel däremot, de tycker jag väldigt mycket om att läsa, jag önskar hon hade fått ännu mer plats och det hade gått djupare in på hennes liv. Det är så mycket sorg och svåra stunder och det gör det väldigt gripande.

Med sina 192 sidor är det en ganska kort bok och det gör att den trots sina allvarliga ämnen är lättläst. Ibland dyker det upp ord på somaliska i texten men det finns en väldigt lätt och smidig ordlista längst bak i boken.