söndag 7 december 2014

Pompeji av Maja Lundgren


Sidor: 242 (Pocket)
"Välkomna till en liten landsortsstad i syditalien. Välkommen till det lilla grymma Pompeji. 
 Pompeji år 78-79, alldeles före katastrofen. Publius Paquius Proculus, tidigare borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Mimerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem när det dyker upp brev från Paulus. Värdshusvärden Sittius, varm anhängare av den avlidne kejsar Nero, hyr ut sin lokal på Bordellgräng till vem det vara månde. 
Och över alla, i vad som kan tyckas vara kulissen, vakar den mäktiga vulkanen Vesuvius. Förälskad som han är skriver han kärleksbrev till alla människor och gör än så länge inget annat väsen av sig.
I Pompeji gjuter Maja Lundgren liv i en stad som vi än idag kan vandra omkring i. Hon berättar fantasifullt och levande om de människor som en gång rörde sig på Pompejis gator och torg, i patricierhus, på värdshus och bordeller. Det är en lustfylld och vanvördig berättelse, rik på både egensinniga karaktärer och vilda upptåg."
Förra veckan tror jag det var, såg jag att MonsterSteffa läste boken tillsammans med sin pappa, och hon frågade om jag ville hoppa på och läsa den samtidigt. Så det gjorde jag!

Men...jag vet inte riktigt vad sjutton det är jag läst. För det här är en mycket underlig bok. Det finns vulkaner som pratar och är kära i varandra, en pratande tiger som verkar vilja försöka varna stadens invånare om vad som är på väg att hända. Tigern vet för vulkanen har berättat det, om jag förstod det rätt.

Samtidigt hoppar det mellan olika människor i staden. Vissa delar känns som fakta-beskrivningar medan andra är en aning flummiga i brist på bättre ord.
När jag läst ut den satt jag mest som ett frågetecken, jag tror den här boken flög över huvudet på mig ganska ordentligt på många sätt.

Det jag gillade mest var faktiskt de allra sista sidorna, där författaren skriver vem boken tillägnas. Där räknar hon upp människorna från Pompeji, deras namn och yrken. Det kändes mest äkta, det gav mig rysningar för då blev de verkliga igen.

6 kommentarer:

  1. Kul att du uppskattade slutet på boken i alla fall... Men herregud vilken svår och konstig bok!
    Nä, Tillbaka till Pompeji är en mysigare bok att läsa än denna (läste den i bokslukaråldern)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja otroligt konstig! Det är inte en bok som läsas om för mig i alla fall, det är möjligt att den får hitta ett hem som kan uppskatta den mer än vad jag gjorde :).
      Tillbaka till Pompeji..det låter bekant, undra om jag har läst den..

      Radera
    2. (Är så dålig att gå tillbaka och läsa kommentarer...)

      http://2.bp.blogspot.com/-njniq7vZpg4/TeXNq89ZkEI/AAAAAAAAExk/p8Zqn4JBUwY/s1600/Pompeji+Walstr%25C3%25B6ms.jpg

      Så såg omslaget ut på boken jag läste, men finns ett annat omslag som verkar vara det kända svenska omslaget! Var väl i 12-13 års åldern när jag läste boken :P

      Radera
    3. Men det där känner jag igen! Undra om jag har läst den nån gång..

      Radera
  2. Den låter väldigt knepig:).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt knepig! Jag förstod den inte alls :p

      Radera