Rum: en roadtrip genom psyket av Alex Schulman & Sigge Eklund

Originaltitel: Rum: en roadtrip genom psyket

Sidor: 271 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Alex Schulman och Sigge Eklund har intensivt pratat med varandra i sin populära podcast under fem års tid, och trodde själva att det mesta dem emellan var sagt. Men allt ändrades när de tog sig an en lekfull utmaning att rita sina psyken i form av världskartor. När de jämförde sina kartor upptäckte de att där fanns platser de aldrig tidigare hade utforskat, både hos varandra och hos sig själva. De fortsatte att avtäcka sina inre världar, dörrar öppnades till rum som fram till dess varit stängda. 

Det som började som en lek resulterade till slut i denna bok. Man skulle kunna kalla det ett försök till en fullständig atlas över deras inre. Eller helt enkelt en inblick i Alex och Sigges galna värld. Oavsett vad väntar en hisnande resa genom skratt och sorg, nöd och lust, tid och rum."

Jag fick fundera ett tag innan jag tackade ja till att få hem den här boken som recensionsexemplar. Jag har ingen koppling alls till Alex & Sigge sedan tidigare; har inte lyssnat på deras podcast, inte läst någon av deras böcker, ingenting. Och jag kände väl att det här kanske var lite för okänt vatten för mig, att jag inte skulle ha något att hämta från den. Men efter att ha pratat med min före detta sambo som ändå var tillsammans med mig i nio år och känner mig bättre än många andra så tackade jag ja.

Boken är indelad i olika delar, det finns Vilsenhet, Hoppfullhet, Rädsla, Trygghet och Det okända. Sedan byggs varje del upp av bitar från Alex och Sigges egna kartor över sina inre. Alex har till exempel Drömmen-om-att-bli-kändis-deltat och Ångesthalvön. Hos Sigge kan man hitta Avundsjukans flod och Stillhetens dal.

Den pendlar mellan humor och tyngre ämnen. Det är de tyngre och mer allvarliga sidorna som jag fastnar för, det är där jag kan hitta något att känna igen mig i och koppla till. Samtidigt är hela boken lättläst. Jag har läst några sidor här och där, låtit den ta lite tid och ligga och mogna mellan lässtunderna.

Jag tror helt ärligt att jag hade haft mer behållning av den om jag hade följt författarna sedan tidigare. Då hade jag nog kunnat känna att det här gav mig en ännu djupare förståelse för dem som personer. Och jag är säker på att om man lyssnar på podden eller har läst deras tidigare bok Tid så kommer man absolut att fastna väldigt mycket för den här också.

Med det sagt så tycker jag absolut inte illa om den. Jag blev faktiskt positivt överraskad, det var ett steg utanför min bekvämlighetszon och jag är glad att jag tog det. Det jag känner mest nu i efterhand är att jag faktiskt vill plocka upp Schulmans bok, Glöm mig, något jag absolut inte varit intresserad av tidigare. För han slänger in små minnen från sin barndom i Rum, och det är de styckena som kommer sitta kvar i mig längst.

"Jag går och stänger in mig på mitt rum, sätter mig på sängkanten i en känsla av plötslig utmattning. Jag känner något tungt längst ner i magen. Det här är något nytt. Det är en kall sorg som satt sig längs magsäckens väggar. Många år senare förstår jag att det är första gången jag känner ångest." -sid. 142