Vakna av Anna Hope

Originaltitel: Wake

Sidor: 293 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Kommer från Printz Publishing, tack!

"London 1920. Tre kvinnor knyts samman av en fasansfull hemlighet i efterdyningarna av första världskriget - den unga Hettie, som drömmer om att bli en berömd dansare och vars bror Fred har drabbats av granatchock; överklasskvinnan Evelyn, som inte kan komma över sin älskades död, och Ada, som vägrar tro att hennes son är död och är beredd att offra allt för att få veta sanningen.

Under några skälvande novemberdagar, medan staden väntar på att Den Okände Soldatens kropp ska anlända från Frankrike till sin sista viloplats i Westminister Abbey, nystas hemligheten upp. Men kan Hettie, Evelyn och Ada släppa taget om det förflutna och gå vidare med sina liv i jazz-erans dekadenta, krigströtta London, trots att ingenting blev som de trodde?"

Jag sitter här och ska skriva om den här boken som jag precis läst ut. Det har tagit mig länge att komma till sista sidan men det är inte på grund av boken. Den hade jag lätt kunnat läsa ut på en enda dag om jag hade haft tiden. Men nu är den utläst och den har lämnat mig nästan utan ord.

Det är en så sorglig berättelse, skriven så vackert. Jag sitter med tårar i ögonen vissa stunder och med rysningar andra för att det berättas om sådant jag har så svårt att föreställa mig hur det är att gå igenom. De soldaterna som kom hem, vad de sett och stått ut med, hur det är att försöka anpassa sig till ett normalt liv igen efter det. Och det är inte ens skrivet utifrån någon av deras perspektiv, det är skrivet ur de här tre kvinnornas. De känner inte varandra, men deras liv flätas samman ändå, på grund av så hemska omständigheter.
Alla tre är personer jag lätt tar till mig. De handlar inte alltid rationellt men vem skulle göra det efter att ha gått igenom ett krig hemifrån, och förlorat en hel del under de åren? För mig är deras liv och deras reaktioner på olika händelser verklighetstrogna, allt i berättelsen känns verkligt. Det har författaren verkligen gjort ett bra jobb med.

Jag vill inte avslöja för mycket om hur allt hänger ihop, så jag säger bara läs den, det är den verkligen värd. Den lämnar mig med en sorg i bröstet samtidigt som den ger hopp. Det är antagligen en av de finaste böckerna jag har läst i år.