Alice och Flugan av James Rice

Originaltitel: Alice and the fly

Sidor: 219 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Stimpla Publishing, tack så mycket!

"Greg är Flugan, en hämmad tonårskille med en hel del bekymmer. Han är utstött i skolan och har svårt att uttrycka sig, mycket på grund av sin läspning. Familjen är dysfunktionell och vänskapsbanden obefintliga. 

Greg älskar Alice, flickan bakom de svarta solglasögonen. Fast Alice känner inte Greg. Det gör ingen. Ändå är det henne han skriver dagbok till, henne han fantiserar kring och bygger upp hela sin värld runt. När besattheten intensifieras, fobierna och rädslan för Dom tar över allt mer och de fysiska attackerna eskalerar i styrka tar hans tillvaro vändningar ingen kunnat förutse."

Jisses, vilken bok. Här finns det inte många ljuspunkter, om ens någon. Det är riktigt obehagligt att få följa med i Gregs dagbok, hans tankar och känslor. De kryper in under min hud och får mig att rysa. Det är välskrivet och levande från början till slut, vilket gör det omöjligt för mig att lämnas oberörd av den.

Det är inte ens bara Greg som gör det så mörkt. Det är alla runt omkring, familjen, lärarna på skolan, de andra i hans klass, Alice. Alla har problem, alla kämpar sina egna strider. Men Gregs är den som är jobbigast att läsa om eftersom den sakta övergår i en besatthet och naiva drömmar om en framtid med Alice, som inte ens vet vem han är. Samtidigt ökar hans fobier och rädslan för Dom. Vilka Dom är tog mig ett tag att lista ut faktiskt. Jag hade olika tankar om det men det var en bit in i boken som det slog mig. Och då blev det, på grund av mina egna känslor för Dom, faktiskt ännu mer obehagligt.

Letar du en solskenshistoria så ska du inte plocka upp den här. Vill du däremot ha en bok som berör och som kommer att lämna spår även efter att du läst sista sidan, då ska du läsa Alice och Flugan. Jag rekommenderar den verkligen.