"I Tällberg har Nora och Viktor bestämt sig för att öppna ett galleri med återvunna saker. Nora är fast besluten att slå upp dörrarna till midsommar. Men tiden är knapp och det visar sig att inget går lika smidigt som hon hoppats på. När Nora ropar in en tavla på auktion och hittar ett kärleksbrev väcks hennes nyfikenhet. Vem är dalkullan på tavlan? Vem är brevet skrivet till? Och vem är avsändaren?
Samtidigt följer vi Nils på 1960-talet, en ung man som tillsammans med sin dysfunktionella familj flyttat till Insjön. Nils är romantiskt lagd och blir förälskad i en kulla i folkdräkt som han ser på ett vykort. Han inser att det är hon eller ingen han vill dela livet med."
Galleriet vid vattnet är fortsättningen på Glasveranda med sjöutsikt som jag skrev om i oktober förra året. Jag tyckte verkligen om första delen och hoppades att fortsättningen skulle gripa tag i mig lika mycket. Tyvärr når den inte riktigt ända fram.
Det handlar mest om att nutidsdelen inte fångar mig på samma sätt som den gjorde i första boken. Berättelsen som utspelar sig i dåtid däremot hade jag nog kunnat läsa en hel bok om. Den tycker jag verkligen är intressant. Det är även när dåtidshistoriens cirkel sluts som jag sitter med tårar i ögonen, det berörde mig och var så fint.
Det är inte en dålig bok, jag var bara inte helt rätt person för just den här berättelsen. Hanna Blixt är en författare jag har läst och tyckt om väldigt mycket av så jag kommer fortsätta hålla utkik efter hennes böcker.
Jag tyckte också att första delen var bättre. Kul att läsa din recension!
SvaraRaderaMan kan ju inte fastna för allt! Men den passar nog många ändå :)
Radera