onsdag 30 oktober 2019

Kattstryparen: rum 419 av Stefan Di-Omnia


Originaltitel: Kattstryparen: rum 419
Sidor: 496 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från East Förlag, tusen tack! 
"I rum 419 på Stadshotellet i Västerås hittas Lasse Wiggeby naken på sängen med ett buntband i plast hårt åtdraget runt halsen. En kudde är placerad över hans förvridna, blågrå ansikte. Polisiärt tyder allt på ett rånmord, men omständigheterna är märkliga och motiven många.
Efter etthundratre dagar grips Helen Aaberg-Wiggeby för mordet och förs, med handfängsel och dold under en grön tröja, in bakvägen till sal 6 i Västmanlands tingsrätt för att häktas.
Inne i salen spänner hon sina svarta, iskalla ögon i åhörarna och hånler. Hennes självsäkerhet är slående, hon vet något som ingen annan i rummet känner till.
Författaren sitter i samma sal. Ögonen och hånleendet får honom att i samma stund bestämma sig för att ta reda på allt. Vad är det som gör den misstänkta mördaren så självsäker?"
Det här är en berättelse, skriven som en kriminalroman men baserad på ett verkligt dödsfall med namnen på de inblandade ändrade. Författaren har själv forskat i flera år kring omständigheterna runt vad som hände mannen som dog och allt som ledde fram till det och har sedan skrivit om det till en bok som hamnar under spänningsgenren.

Dock är det ingen typisk deckare där man får följa en polis som försöker lösa ett mord. Det är den misstänkte mördarens liv från barndom till vuxen ålder man får följa. Hon är ingen lätt karaktär att tycka om kan jag säga, det finns nog inte ett vänligt ord om henne i den här boken och allt hon gör får mig att tappa hakan flera gånger. Om bara hälften av det som berättas verkligen har hänt är det riktigt hemskt att en människa kan lura så många under så lång tid och komma undan med det.

Det går ganska snabbt att ta sig igenom det stora sidantalet eftersom man drivs framåt av lättlästa kapitel och en skum fascination för hur mycket en människa kan hitta på att göra mot andra människor. Det enda jag reagerade lite negativt på under läsningen var att det inte riktigt känns som en berättelse, utan mer en översikt; det här, det här och det här hände. För mig saknas berättelsekänslan som får allt att flyta på mer sammanhängande. Ibland hoppar den ganska hastigt i tid också utan att märka ut det på något vis så jag får läsa om innan jag hänger med igen.

Men det är en väldigt spännande och välarbetad bok. Det märks hur mycket tid författaren har lagt ner på den. Den största känslan jag har efter att ha slagit igen den är; jag hoppas verkligen barnen som var fångade i all den här dramatiken mår bra idag. 

8 kommentarer:

  1. Den låter obehaglig, men jag blir samtidigt intresserad av den!

    SvaraRadera
  2. Låter som en både bra och annorlunda bok. Tack för tipset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod! :) Hoppas du gillar den om du plockar upp den :)

      Radera
  3. En ny bok för mig och den låter ruggig. Jag gillar böcker med korta och intressanta kapitel. Kanske vore nåt att plocka upp någon gång? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror absolut du skulle tycka den var intressant! :)

      Radera