torsdag 30 januari 2014

Den andre Will Grayson av John Green & David Levithan


Originaltitel: Will Grayson, Will Grayson
Sidor: 314

"Vad händer när två 16-åriga killar med exakt samma namn råkar mötas en kall natt i ett totalt osannolikt hörn av Chicago? Räkna in ett avslöjat falskleg och en misslyckad nätdejt. Och vad händer när Tiny Cooper också dyker upp på scenen - en i alla bemärkelser stor gaykille och författare/regissör/scenograf/producent/huvudrollsinnehavare till den mest fantastiska high school-musikalen någonsin? 
Svar: Deras liv kolliderar, deras världar flätas samman och ingenting blir som förr."
Den här boken är alltså skriven av två författare, de turas om i varsitt kapitel genom hela boken. Och, jag tror det är Levithans, kapitel kanske är lite jobbiga att läsa först. För det finns inga stora bokstäver, allt är skrivet med små. Det störde mig lite i början, men när jag väl kom in i berättelsen så struntade jag glatt i uteblivandet av stor bokstav efter punkt osv.

För det här är en bok jag verkligen gillar. Den flöt på lätt att läsa och gav mig både några skratt och lite mer allvarliga stunder, och vissa delar var det väldigt hög igenkänningsfaktor på. Jag blev verkligen berörd av Wills och Wills liv och känslor. Och det var med inlevelse jag satt och hoppades att saker skulle lösa sig till slut.

Så här i slutet tror jag faktiskt till och med att jag gillade Levithans kapitel bäst, det är i alla fall från hans sidor jag har tagit de två citat som fastnade med mig under läsningen. Jag tycker verkligen om hans språk, och jag har en känsla av att jag skulle gilla det ännu mer om jag hade läst den här på engelska.

Det första citatet kan ni se i inlägget innan det här, och det andra lämnar jag er med här:
"när saker går sönder är det egentligen inte själva kraschen som gör att de inte kan bli hela igen. det är för att en liten bit försvinner - de två bitarna som finns kvar passar inte längre ihop även om de skulle vilja det"

4 kommentarer:

  1. Jag blev också verkligen berörd under läsningen av den här. Jag grät och blev förbannad och ville att allting skulle lösa sig. Först kom jag inte alls in i den, men mot slutet it blew me away.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den drog verkligen med mig i en bergochdalbana av känslor igenom berättelsen!

      Radera
  2. Tyckte väldigt bra om boken, läste den för övrigt på engelska, och Levithan kommer verkligen till sin rätt på sitt hemspråk (intet ont om översättarna).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tänka mig att den är ännu bättre på engelska!

      Radera