Carrie av Stephen King

Sidor: 245

"Carrie är klumpig på gymnastiken, har konstiga kläder och förstår aldrig ett skämt. Hon är udda och har mobbats hela sin skoltid. Men Carrie har dolda krafter som ingen känner till: genom att koncentrera sig kan hon få speglar att spricka och dörrar att låsa sig. Denna märkliga gåva måste dock som så mycket annat i Carries liv undertryckas. Carries djupt religiösa mor säger nämligen att förmågan är en synd och att kraften kommer från Djävulen.

På skolans avslutningsbal utsätts Carrie för ett hänsynslöst skämt och i sin förtvivlan kan hon inte längre tygla sina krafter. De släpps nu fria med full kraft och resultatet blir förödande."

Jag kanske är lite sen med att läsa min favoritförfattares debutroman, men nu är det gjort!

Det märks verkligen redan i den här boken att King gillar att påpeka att det inte bara är monster under sängen som kan vara hemska och farliga. Det är monster bland oss människor som är de värsta och mest hänsynslösa, och då menar jag faktiskt inte Carrie. Jag menar de som terroriserar henne i skolan, så grymma människor kan vara och så oförstående inför andras känslor.

Så ungefär hela boken vill jag bara skaka om alla och få dem att förstå vad de håller på med. Hur hemskt de beter sig och hur illa det kommer gå. Carrie tycker jag synd om, henne vill jag mest ge en kram.

Boken är uppdelad så man får läsa dels ur Carries syn på det hela, dels ur lite olika elevers, inblandat med det kommer också delar ur böcker och artiklar som tar upp "fallet Carrie". Först hade jag lite svårt att hänga med i svängarna när det hoppade men sedan flöt det på bra och det gjorde till och med läsningen lite mer intressant.

Så jag kan förstå att den här boken gjorde King känd!