måndag 20 augusti 2012

Vätten av Mikael Strömberg


                                                        Sidor: 279

"Peter och hans familj lämnar Norrland tidigare än tänkt för att köra hem till Stockholm på natten. Men med mörkrets inbrott kommer tröttheten smygande, liksom känslan av att vara isolerade från omvärlden. Ett misslyckat försök att undvika en kollision slutar med att bilen blir stående vid vägkanten. Plötsligt blir det skrämmande uppenbart att familjen inte är ensamma. Peter står öga mot öga med något främmande. En underlig varelse med en mörk uppsyn, som därefter försvinner spårlöst i natten.
Väl hemkomna börjar otäcka olyckor att hända i familjens närhet. Peter bestämmer sig för att bege sig tillbaka till olycksplatsen, för att försöka finna varelsen. Detta blir startskottet till sökandet efter det okända med en historia som har sina rötter över hundra år tillbaka i tiden. "

Åh jag är så ledsen. Jag ville så gärna gilla den här boken, jag såg fram emot att få läsa den och var så säker på att det skulle vara något för mig.
Men jag måste tyvärr erkänna att jag hade fel.

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som inte funkar för mig. Men jag kommer aldrig riktigt i kontakt med huvudpersonen Peter. Så eftersom jag inte dras in av huvudpersonen känns det mest som jag läser det ytligt och inte riktigt engagerar mig i vad som händer. Och visst det händer hemska saker i hans omgivning efter att han sett det där underliga vid vägen, men inget gör att jag känner den där mysskräcken jag vill känna när jag läser sådana här böcker. Inget som får mig att rycka till för skuggor i ögonvrån eller ligga och lyssna på ljud under natten.

Det är också lite för blodigt för mig tror jag, en del av beskrivningarna. Det här hade jag kunnat lägga till utmaningen i förra inlägget men det glömde jag; jag är ibland känslig för blod. Har svimmat av att ha sett det några gånger och vissa tillfällen i skolan fick jag gå ut ur klassrummet när fröken läste en bok som hade för detaljerade blodiga beskrivningar. Den här boken var det vissa delar som var blodiga och det gjorde att jag fick skumma förbi en del stycken.

Jag är verkligen ledsen för att jag inte gillade den här. Jag ville det så mycket!

7 kommentarer:

  1. Visst är det sorgligt när man så gärna vill tycka om en bok, men det bara inte går.

    Då får jag fortsätta fundera på om detta möjligtvis är en bok för mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt sorgligt! Jag var så säker på att jag skulle tycka om den.

      Radera
  2. Tråkigt, jag har också varit/är nyfiken på den här boken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag blev så ledsen för det! Hoppas du gillar den bättre om du läser :)

      Radera
  3. Vad trist, den lät ju bra i beskrivningen. Jag är också jättekänslig för blod i verkliga livet, har svimmat några gånger av det. Jag kan inte ens höra folk berätta om blodförluster (riktiga sådana) utan att må illa. Däremot är jag inte alls känslig när jag läser om det i böcker. Lustigt :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst gjorde den det!
      Jag kan också själv läsa om blod i böcker, men i skolan när någon annan läste högt så var det kört :P. Udda hur man funkar :P

      Radera