onsdag 29 augusti 2012

Maratonmarschen av Stephen King


                                    Originaltitel: The Long Walk Sidor: 276

"Amerika - men ett Amerika i en nära framtid, men med något annorlunda förtecken än idag, styrt av den gåtfulle Majoren...
Den 17-årige Ray Garraty möter tillsammans med 99 andra tonårspojkar upp för att delta i den årliga Maratonmarschen, bokstavligen en tävling på liv och död där det bara finns en vinnare och alla de andra är förlorare. Och att förlora är ödesdigert...
Maratonmarschen går genom stad och land, över slätter och kullar, över floder och åar. Gevären knallar med jämna mellanrum från den bandvagn med soldater som åtföljer marschen, och signalerar att någon inte orkar längre. För Garrety och de andra pojkarna, som till en början känt en viss idrottsmannagemenskap, förvandlas det hela alltmer till en kamp till döds, en mardröm utan någon uppvaknande...
Maratonmarschen ger en kuslig bild av Amerika, men ett Amerika där dagens tendenser - kommersialism, förakt för den svagare, vinna-eller-försvinna-mentalitet- dragits ut i sin kusliga men fullt tänkbara förlängning."
 Ja det var väl kanske inte min plan att läsa ut den här boken så pass snabbt. Men jag har svårt att somna de senaste nätterna så istället för att ligga och stirra i taket en natt till läste jag tills ögonen nästan ramlade ihop, då hade jag kommit lite mer än halvvägs i boken och nu hann jag läsa ut resten.

Det här är verkligen en kuslig bok. Inte kuslig på det sättet att det handlar om spöken och övernaturliga monster, däremot kuslig eftersom den innehåller mänskliga monster som finner nöje i att se folk plågas och dra sin egen kropp till gränsen för vad den klarar av för att överleva.

Man funderar vad som driver 100 unga killar att ta del i det, varför de ger sig in i något som kommer plåga dem så mycket. Och det känns verkligen när man läser om hur det blir jobbigare och jobbigare, speciellt för den lilla grupp av dem som man får lära känna lite närmare.

Det är nästan mer ruggigt att läsa sådana här böcker, där det är människorna som står för det onda och galna. De berättelserna kanske inte gör så jag ligger och lyssnar efter underliga ljud på nätterna, men de kryper verkligen in under skinnet på ett helt annat sätt.

4 kommentarer:

  1. Jag håller helt med om att Kings mänskliga "monster" kryper in under skinnet på ett sätt som hans andra varelser och monster inte gör. Upplevde samma sak när jag läste hans novell Sommardåd för ett par veckor sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst gör de! Jag har inte läst Sommardåd ännu, nu ska jag ta mig an Köplust :)

      Radera
  2. Jag är så dålig på att läsa Stephen King. Maken läser honom och denna boken jagade vi länge innan vi hittade den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en andrahandsaffär som brukar ha någon King bok varje gång jag är där :)

      Radera