Amerikanskt av Ester Blenda Nordström

Originaltitel: Amerikanskt

Sidor: 174 (Häftad)

"Ester Blenda Nordströms reseskildring Amerikanskt från 1923. Ester Blenda berättar om överfarten, de tolv dygnen som tredjeklasspassagerare, om framkomsten och den hårda behandlingen på Ellis Island, om New York, om vimlet, om kaoset på Broadway, om hotellrum med vägglöss och kackerlackor. 

Hon fortsätter till Minneapolis, jobbar som servitris på en slabbig sylta, plockar körsbär i Saint Paul, besöker en svensk gård, liftar västerut med en skranglig Ford som låter som en kulspruta, tjuvåker med tåg genom att gömma sig på bromsstängerna under vagnen och ertappas av bromsaren, tar sig till Colorado, Wyoming, Salt Lake City, bor tre veckor hos mormonerna, tar tåget till Las Vegas som då bara är en liten gruvstad med en enda gata men en plats där det redan går vilt till, fortsätter till Texas och sedan norrut igen till Chicago där hon får anställning som kökspiga i ett rikt hus med herr och fru och sjutton tjänare. 

Och så vidare. I ett rappt tempo ger hon med sin oförlikneliga förmåga att berätta rakt på sak, sin starka närvaro i allt hon återger en fascinerande tydlig bild av ett USA för snart hundra år sedan."

Tredje boken av Ester Blenda Nordström är läst! Precis som de två tidigare är den här väldigt rapp och hennes humor skiner verkligen igenom i hennes skrift. Jag hade haft panik och velat åka hem vid väldigt många tillfällen under den resan men hon fixar allting och även om hon suckar och tycker det är tungt ibland så ger hon aldrig upp.

Jag blir hela tiden imponerad av vad hon vågar. Hon smyger på ett tåg och åker med gratis, UNDER en av tågvagnarna för att en kille hon liftat med tidigare sa att det var ett bra sätt att åka på. Det ångrar hon ganska bittert att hon gjorde för det var inte bekvämt, som man kanske kan tänka sig.

Allt är riktigt levande beskrivet och det är fascinerande att följa med på hennes resa. Det enda som stör under läsningen är människosynen för den tiden. Hon tar jobb som köksassistent ett tag och gårdskarlen som är mörkare får inte äta med resten av personalen i huset och hans disk får inte ens diskas tillsammans med de andras. Det är helt sjukt och det reflekterar Nordström också över i boken.

Nu tror jag att jag bara har en reportagebok kvar att läsa, Byn i vulkanens skugga. Sedan finns hennes bokserie som börjar med En rackarunge och en fristående bok som heter Tok-Konrad. Jag ska med glädje ta mig an dem också framöver!