Veckans bokbloggsjerka

Fredaaaag! Inte för att det ger mig helg, jag extrajobbar i morgon. Men det är ändå något speciellt med en fredagskväll. Och självklart har Annikas jerka en del i det! Veckans fråga är:

Vad säger du? Varför läser du egentligen böcker? 

Varför andas jag, det är ungefär som att fråga det. Jag älskar ord, det har jag alltid gjort. Både att läsa och skriva själv. Skriver jag nu för tiden blir det oftast dikter, eller bara texter jag inte vet vad jag ska kalla. Men de skrivna orden har alltid varit min väg till att uttrycka mig eftersom jag inte är så bra på att prata om det. Och att läsa andras ord har alltid matat min fantasi, fått mig att flyga bort till andra platser, träffa människor jag aldrig skulle gjort annars, upptäcka nya världar.

När det har varit jobbigt i livet har böckerna varit min pausknapp. Mitt sätt att äntligen stänga av min högljudda hjärna som aldrig håller tyst annars och som inte alltid är så snäll. När den vill stressa iväg och tänka på allt som kan gå fel och allt jag behöver oroa mig för, då kan jag koncentrera mig på berättelserna. Och tankarna får inte lika lätt fäste.

Sen kanske man kan fundera vidare varför jag gillar just de mörka böckerna bäst, skräcken och det obehagliga? Kanske är det för att rädslan som böckerna kan ge, är en jag kan kontrollera, till skillnad från den som ångesten kan ge mig och som är svårare att få grepp om. Det är bara en tanke.

Men ja, alltså, böckerna är det hem som alltid varit där. Vart jag än befunnit mig i livet har de funnits där och kunnat ge mig en plats att rymma till, vare sig det är nya böcker eller omläsningar så är de på något vis en trygg punkt i tillvaron som kan ge mig tillgång till alla möjliga världar och äventyr.
Böckerna är verklighetens magi.