Wink, Poppy, Midnight av April Genevieve Tucholke

Originaltitel: Wink, Poppy, Midnight

Sidor: 250 (Häftad)
Ålder: Unga vuxna

"Alla bra berättelser handlar om hämnd, rättvisa och kärlek. Alla bra berättelser behöver en hjälte, en skurk och en hemlighet. I April Genevieve Tucholkes Wink, Poppy, Midnight är frågan vem och vad som är vad. Och vem som ljuger bäst. Är det Wink, Poppy eller Midnight? 

En oavbrutet fängslande roman om saknad och hemligheter i en sommarslumrande småstad. Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner. Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne, Midnight Hunt, som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök. 

Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama."

Hm. Alltså den här boken gör mig förvirrad. Jag tycker om den, men kanske inte lika mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag gillar sättet den är skriven på och hur den är uppbyggd. Det är svårt att veta vem som egentligen talar sanning och vart berättelsen är på väg.

Men samtidigt hinner jag aldrig fästa mig vid karaktärerna. Den är ändå på 250 sidor så jag borde hinna göra det men det är något som fattas. Jag vill veta hur det går och vad som hänt men jag bryr mig aldrig sådär mycket som vissa böcker kan få mig att göra. Men det kanske är okej, alla böcker behöver inte vara stormande bra. Den här var underhållande och väldigt tacksam att läsa när jag behövde något lättare än månadens klassiker som jag höll på med samtidigt.

Den lämnar mig med lite blandade känslor och jag är inte helt säker på att jag är nöjd med slutet faktiskt. På något sätt kändes en del saker alldeles för oavslutade.