Staden av Camilla Sten

Originaltitel: Staden

Sidor: 334 (Inbunden)

"Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Var det en olycka, ett massjälvmord eller spelade stadens fanatiska väckelserörelse en roll i försvinnandet?

Alice är en ung dokumentärfilmare som vuxit upp med sin mormors berättelser om Silvertjärn. Nu vill hon en gång för alla ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den isolerade och övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också."

Så fort jag läste baksidan på den här boken visste jag att jag måste läsa den. Det lät som en alldeles perfekt Victoria-bok. Det visade sig att jag hade helt rätt, det blev en fullträff.

Staden är krypande obehaglig. Något lurar i skuggorna och du vet inte vad det är, eller är det kanske bara inbillning? Jag läste en stor del av boken ganska sent en natt och alla små ljud som finns i ett lägenhetshus blev plötsligt lite läskiga, nerverna var på helspänn och jag övervägde att lägga bort den och vänta på dagsljuset. Men samtidigt gick det inte att sluta! Så mina nerver fick bita ihop och jag läste vidare tills det verkligen var dags för sömn.

Tänk er att vara i en övergiven liten stad, mitt ute i skogen, ingen mobiltäckning, ingen kommer någonsin dit. Och inse att något är väldigt, väldigt fel. Jag är inte där men jag känner ändå paniken när jag läser. Hjärtat som börjar slå snabbare och andetagen som ibland upphör några sekunder eftersom spänningen blir för stor.

Det här är så jäkla bra! En riktigt härlig rysare som inte släpper greppet om dig förrän boken är utläst.