Folk med ångest av Fredrik Backman

Originaltitel: Folk med ångest

Sidor: 346 (Inbunden)

"Folk med ångest är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den...tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?"

Årets mest efterlängtade bok, för mig i alla fall. Det är ingen hemlighet att jag älskar Backmans böcker. Det är honom jag litar på när jag tänker på böcker som får mig att skratta. Samtidigt som de kan krossa mig i meningen direkt efter och fylla mina ögon med tårar.

Och han gör det igen med Folk med ångest. Jag älskar hur han tar trasiga människor och visar att de är bra ändå. Det kanske inte verkar som att de är bra, eller som att de ens bryr sig om något. Men han får läsaren att sakta men säkert förstå precis varför de är som de är. Sedan är det omöjligt att inte bry sig om dem.

Det är verkligen en stökig komedi, karaktärerna är stökiga och långt ifrån perfekta. Men de försöker i alla fall göra sitt bästa. Jag tycker egentligen inte någon är direkt sympatisk i början, men sen förstår jag och mitt hjärta värker för dem av så många olika anledningar. Det är det som Backman gör så perfekt, han får mig alltid att känna när jag läser.

Då börjar väntan på nästa bok...

"Vi är bara främlingar som passerar varandra, din ångest snuddar som hastigast vid min när fibrerna i tyget i våra kappor för ett enda ögonblick trasslar in sig i och ut sig ur varandra i trängseln på en trottoar någonstans." - sid. 110