Ord i djupaste blått av Cath Crowley

Originaltitel: Words in Deep Blue

Sidor: 286 (Unga vuxna)

Ålder: Unga vuxna

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"Rachel var länge hemligt förälskad i sin bästa vän Henry Jones. Dagen innan hon flyttade från Gracetown gömde hon ett kärleksbrev i Henrys favoritbok, i hans föräldrars bokhandel. Rachel väntade. Men Henry hörde aldrig av sig. Tre år senare känslomässigt bedövad efter att hennes bror omkommit i en drunkningsolycka återvänder Rachel till Gracetown. Hon ska arbeta ett år innan hon går om sista året i skolan och får jobb i bokhandeln, där hon nu tvingas arbeta med Henry, som hon helst aldrig velat träffa igen. Henry är glad över att Rachel är tillbaka och förstår inte varför hon är så kylig gentemot honom. Men så småningom börjar de komma varandra närmare igen. Livet går inte att styra och ibland är det outhärdligt. Men tänk om det finns ord, kärlek och andra chanser som gör att allt trots allt har mening?"

Jag tänkte att det här skulle vara ganska mysig läsning, om böcker och kärlek. Men tyvärr passade jag inte alls ihop med den här boken. Jag blir bara sjukt irriterad på karaktärerna som gör vansinniga val, blir sura för saker de inte borde bli sura för, antar saker utan att faktiskt fråga människorna det berör. Nej, jag stör mig för mycket på det mesta för att kunna njuta av läsningen. Kanske det är åldern den här gången. Hade jag läst den när jag var yngre hade jag nog inte tänkt på det på samma sätt.

Lättläst är den i alla fall, det går snabbt och kapitlen är korta. Man får läsa ur både Rachels och Henrys perspektiv och det är tydligt vem det är som kapitlen utgår från. Något som jag faktiskt gillade är att vissa delar i boken är skrivna som brev, det är jag ganska svag för i böcker.

Men på det stora hela var det tyvärr ingen bok för mig.