Geralds lek av Stephen King

Originaltitel: Gerald's Game

Sidor: 330 (Inbunden)

"I sin stuga i Maine, en varm oktoberdag, förbereder sig Jessie och Gerald Burlingame för en lek - och de tänker inte spela canasta. Men då handfängsel nummer två låser fast henne vid sängen vill inte Jessie vara med längre. 

Hon sparkar till Gerald, men resultatet blir oändligt mycket mer dramatiskt än hon avsett. Det idylliskt belägna huset vid sjön har med ens blivit en isoleringscell, och ger för Jessie en ny och fasansfull innebörd åt ordet ensam. Medan mörkret tätnar i vrårna och skuggorna hotfullt börjar röra sig längs rummets väggar, utspelar sig ett drama som får skärselden att vid jämförelse framstå som något riktigt trevligt."

Huh, det här är en obehaglig berättelse. Det är ju bara försöka att tänka sig den paniken, om man blir helt ensam, fastlåst och med bara sina egna tankar som sällskap. Skräcken som kryper sig på och gör det svårt att vara logisk, gör det smått omöjligt att behålla lugnet. Inget scenario man direkt vill hamna i, eller hur?

Men det gör alltså Jessie, och under tiden hon ligger fast där är det inte bara obehagliga saker runt omkring henne jag som läsare får ta del av. Hon hinner också tänka tillbaka på väldigt jobbiga händelser i sin barndom, saker ingen borde behöva uppleva. Minnen hon annars varit väldigt bra på att förtränga, men nu när hon är ensam så blir det svårare att hålla allt på avstånd.

Sen är det här ju King, det är klart det finns något som är svårt att ta på, något man inte riktigt vet om det är verkligt eller inte. Gränsen mellan verklighet och mardröm suddas ut när paniken kryper in i Jessie och hon får svårt att veta om hon ser det hon tror sig se, eller om det är skuggorna som lurar hennes ögon.

Det här var en helt okej King-bok, lagom spännande och lite klaustrofobisk. Vissa delar fick jag dock skumma igenom, för det blev lite väl beskrivande av blodiga partier. Det är udda det där, en del gånger har jag inga problem alls att läsa om blod och hemskheter, men så kommer det gånger som den här, då det börjar snurra i skallen på mig. Det kanske är något speciellt sätt det beskrivs på som gör att det blir jobbigt, jag vet inte riktigt.