Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen

Originaltitel: Fasandræberne

Sidor: 367 (Inbunden)

Serie: Avdelning Q (del 2)

"År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.

Av oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mørcks skrivbord. Mørck som arbetar på Avdelning Q, Köpenhamnspolisens cold case-avdelning, är först övertygad om att fallet har hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.

Tillsammans med sin assistent Assad börar Carl utreda kopplingen mellan uteliggaren Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen det de vill?"

Det här året har verkligen börjat bra när det kommer till läsandet, så många bra böcker jag har hunnit med! Fasanjägarna är inget undantag.

Adler-Olsen skapar här en väldigt mörk berättelse, om våld och hur det kan gå om fel människor eggar upp varandra i en grupp, hur långt de kan ta sina fantasier och begär. Hur mycket sorg de kan lämna i sina fotspår. Precis som Kvinnan i rummet är det en bok som suger in mig direkt och det är så svårt att lägga undan den, för jag behöver veta hur det går. Behöver få se om de skyldiga får sota för vad de gjort.

Samtidigt finns det vissa partier som jag medvetet skummar igenom, för som titeln antyder är det en del jakt med i den här boken. Och det är inte bara fasaner som jagas. De här herrarna i Danmarks topp njuter av att jaga alla möjliga sorters djur och jag orkar inte läsa om just det, det är sådant jag inte klarar av.

Men förutom de partierna så är boken otroligt bra, hela tiden intressant och spännande. Och jag tycker fortfarande om karaktärerna, Assad är den klara favoriten. Jag blir nyfiken på honom för att han verkar vara så mycket mer under ytan än vad han visar upp.

Jag har fortsättningen stående i hyllan, Flaskpost från P, och ska hoppa på den inom en snar framtid. Inte direkt, då blir det lite för mycket. Däremot upptäckte jag precis att den här boken har kommit som film förra året, så trots att jag antagligen får ta och blunda genom vissa delar ska jag försöka ta och se den också snart.