Originaltitel: To Kill a Mockingbird
Sidor: 285 (Storpocket)
"Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan."Det här är en sådan klassiker som jag hört folk prata om så många gånger att jag till slut tänkt att "jo men jag vet ju vad den handlar om!". För att sen inse att nej, jag har absolut ingen aning om vad som händer i den här boken. Men nu är det åtgärdat, nu vet jag!
Jag har av någon anledning också trott att den skulle vara tungläst och därför dragit mig lite för att plocka upp den. Där hade jag fel igen. Den har gått väldigt lätt att läsa. Den utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern och man får följa allt som händer ur Scouts ögon. När boken börjar är hon runt sex år gammal och när den slutar har hon hunnit bli nio. Det är ett speciellt sätt att läsa på, att ta del av staden, människorna och deras synsätt genom en så ung berättarröst. Hon har ju väldigt svårt att ta in allt som händer och förstå varför folk reagerar som de gör.
Den handlar mycket om rasism och ojämlikhet. Det är som baksidestexten säger, Thomas Robinson som blir anklagad för våldtäkt är dömd redan på förhand enbart på grund av färgen på hans hud. Trots att Scouts pappa verkligen gör allt han kan för att han ska få en rättvis rättegång. Det är otroligt frustrerande och hemskt att läsa om. Dessutom börjar folk prata illa om pappan (Atticus) eftersom han försvara en man som alla andra är säkra på är skyldig.
Det har varit en väldigt intressant och bra läsupplevelse! Jag är glad att jag äntligen tog tag i den och inte lät min oro om hur svår den skulle vara stoppa mig ännu längre. Dödssynden är faktiskt en av dem som blir en favorit av de klassiker jag har läst i min utmaning.
Jag är rädd att jag också har dömt ut den på förhand, har fått för mig att den ska vara komplicerad och långtråkig. Så dumt egentligen! För den låter ju riktigt intressant, skulle faktiskt vilja läsa den. Och vilken vacker utgåva du har! :)
SvaraRaderaJag tänkte samma! Men för mig var det helt fel när jag väl började läsa :)
RaderaJag tyckte också om den. Nån gång måste jag få tag i och läsa Harper Lees andra bok, Ställ ut en väktare, som kom ut 55 år efter debutromanen! (Men den skrevs före Dödssynden.)
SvaraRaderaJa den verkar också bra! :)
RaderaFaktiskt aldrig hört talas om denna klassiker och jag hade säkert också dömt ut på förhand om jag hade vetat nåt om den, men den verkar onekligen intressant.
SvaraRaderaDet är den! Väldigt frustrerande med all orättvisa men bra.
RaderaJag tyckte att Dödssynden var väldigt läsvärd.
SvaraRaderaJag håller med! :)
RaderaKul att du gillade den! Det är lite mer än ett år sen jag läste den nu och jag tänker fortfarande på den nu som då. Räknar den till en av mina favoritböcker nu :)
SvaraRaderaJag förstår det! Har du läst hennes andra bok? :)
Radera