måndag 29 april 2019

Djävulen i den vita staden av Erik Larson


Originaltitel: The Devil in the White City
Sidor: 406 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 
"1893 öppnade en spektakulär världsutställning i Chicago. Statyer och konstverk hade fraktats från jordens alla hörn och världens första pariserhjul tronade över konstgjorda sjöar och arkitektoniska underverk i bländande vitt. Tanken var att rädda stadens usla rykte men bara några kvarter utanför utställningsområdet hade mannen som skulle bli känd som USA:s förste seriemördare byggt ett hotell med lönnrum och kremeringsugnar. 
Djävulen i den vita staden är detaljerad och uppslukande true crime - om tillblivelsen av en lika häpnadsväckande som otursförföljd världsutställning, och jakten på en skoningslös bedragare och mördare. Hur H. H. Holmes lyckades tortera, mörda och dölja sina offer är trots alla bevis lika obegripligt som fascinerande."
Om ni har hängt med mig här ett tag så vet ni att jag är väldigt intresserad av true crime. Jag lyssnar på en hel del poddar och kollar på en del Youtubekanaler om ämnet. Så jag hade hört talas om H. H. Holmes innan den här boken dök upp i mitt synfält. Däremot hade jag ingen större koll på världsutställningen som ägde rum samtidigt som han härjade i Chicago. Den har bara nämnts lite i farten när man pratat om hans mordhotell.

Det har tagit lite tid att ta sig igenom Djävulen i den vita staden. Det är inte för att den inte varit fängslande, utan för att det är väldigt mycket information att ta in. Den är trots allt på över fyrahundra sidor och förutom alla händelser är det ganska många namn att hålla reda på. Vissa kapitel handlar om Holmes, vissa om världsutställningen. Och även om jag tycker att kapitlen om Holmes är de mest intressanta så blir jag verkligen fascinerad av utställningen också. Allt jobb som läggs ner, alla hinder de måste ta sig igenom och även dödsfallen som sker under arbetets gång. Jag blir förvånad över hur intressant jag faktiskt tycker att det är. Det hjälper nog till att Larson har skrivit allt som en flytande berättelse. Det gör så att det inte blir för tungt att läsa.

Men det är ju för Holmes jag läser boken. Denna väldigt förvirrande individ som hade förmågan att charma allt och alla och samtidigt vara en kallblodig mördare. Han var inte en våldsam mördare, utan gjorde sitt i det tysta. Hans hotell hade rum med ventiler som ledde in gas, i källaren fanns en stor ugn där han kunde bränna upp bevis och kroppar. Han sålde till och med skelett från sina offer till läkarskolor som behövde dem i undervisningen. Och han kom undan med både mord och bedrägerier i några år.

Det här känns verkligen som en välarbetad faktabok. Man kan nästan se Chicago framför sig när man läser. Jag lider med offren och önskar verkligen att de hade kunnat se igenom hans spel, vänt om innan det var för sent. De flesta av hans offer var kvinnor som han först charmade och lovade att gifta sig med bara för att sedan mörda dem.

I kapitlen om världsutställningen kan man känna stressen och pressen som ligger och trycker hela tiden. Männen som ska anordna den stöter på hinder efter hinder och har en tidsram som inte lämnar något spelrum alls egentligen.

Det är levande och pulserande, man känner staden, både de mörka delarna i Holmes grymma värld och hoppet som finns i invånarna att utställningen ska bli något riktigt storslaget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar