Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Originaltitel: Educated: A Memoir

Sidor: 395 (Inbunden)

"På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. På somrarna hjälper hon sin mamma att koka örter och på vintrarna arbetar hon i sin pappas skrotverkstad. När hon får ett stålrör genom benet, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker familjen inte till sjukhuset, hennes mamma behandlar såren med örtomslag. Familjen är mormoner och survivalists, de lever helt avskärmade från samhället. Tara är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King."

Alltså, vilken bok. Utan tvekan en som kommer hamna på listan med årets bästa böcker.

Det är riktigt fascinerande, frustrerande och stundtals hemsk läsning. Tara Westover är bara två år äldre än mig men har levt ett helt annat liv. Medans jag har fått gå i skola, åka till sjukhuset när jag behövt och fått umgås med folk av olika sorters religioner och livsstilar har hon knappt fått någon utbildning, knappt träffat folk i sin egen ålder utanför den stränga tron som hennes familj håller sig till och blivit behandlad hemma för alla skador och sjukdomar. Det är helt galet att läsa och följa med i utifrån. Jag blir nästan irriterad på henne vissa gånger när hon under sina yngre år dömer andra flickor som bär kläder som hennes pappa anser är slampiga. Men jag förstår ju samtidigt att det inte var hennes tankar, det var pappans och hon hade aldrig fått veta något annat.

Hon gör en helt otroligt resa, speciellt när hon äntligen får börja skolan vid 17 års ålder och inser att det hon blivit upplärd hemma är inte sanningen. Hennes pappa sitter inte inne på alla svar. Det är en lång väg innan hon kan acceptera det. Men vilken tur hon hade som blev uppmärksammad av lärare som gjorde allt för att hjälpa henne och trodde på henne!

En annan del som är jobbig är hur hennes ena bror behandlar henne. Han är vidrig rent ut sagt. Manipulerande och våldsam, och ingen stoppar honom. När Tara till slut försöker berätta för sina föräldrar blir hon inte trodd och det gör ont i hjärtat att läsa det.

Ska ni läsa en enda biografi i år så låt det bli den här. Det är egentligen allt jag kan säga. Jag vet att jag kommer återkomma till den fler gånger. Den har lämnat ett stort avtryck hos mig.