Wehrmachtsoldaternas brev från fronten 1939-1945 av Marie Moutier

Originaltitel: Lettres de la Wehrmacht

Sidor: 317 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Fischer & CO, tusen tack! 

"Omkring 17 miljoner Wehrmachtsoldater deltog i andra världskriget. Under de dryga fem år som striderna varade höll de flesta av dem brevkontakt med sina nära och kära. Breven beskriver vardagslivet vid fronten, från invasionen av Polen till Berlins fall. De berättar på sitt eget sätt andra världskrigets historia. 

Under de första åren är breven fyllda av hopp och tillförsikt, för att efter nederlagen vid Stalingrad och Normandie bli mer och mer modfällda. Dessa brev får oss att inse att de tyska soldaterna också var människor - mitt bland alla fasor de upplevde och gjorde sig skyldiga till var det framför allt kärleken till de närmaste som fick dem att härda ut.

Den franske historikern Marie Moutier har gjort ett urval bland de över 16 000 brev från Wehrmachtsoldater som idag finns bevarade på Post- och telekommunikationsmuseet i Berlin. Ett knappt hundratal av dessa presenteras i denna bok. Under läsningens gång får vi ta del av soldaternas ångest över stridernas brutalitet och de efterhand försämrade materiella villkoren. Men den nazistiska ideologins betydelse för Tredje rikets krigsmakt framgår också med skrämmande tydlighet."

Det är inte så ofta jag läser historieböcker, tyvärr ska sägas, för jag har alltid tyckt att historia är intressant. Men jag tycker att de oftast blir alldeles för tunga att läsa.
Något jag dock har svårt att motstå är brev, gamla brev, det är något med det som fascinerar mig. Kanske är det för att det blir så privat, intimt, att få läsa en annan människas ord i just brevform. Personer som kanske inte längre lever. Därför bad jag om ett recensionsexemplar av den här boken, jag hade på känn att den skulle passa mig.

Och det gjorde den. Det här är en otroligt intressant bok att läsa. När jag väl hade börjat var det svårt att lägga undan den och den avslutades nästan på en dag. Jag läste till sent på natten för att den påverkade mig så mycket, av många olika anledningar.
Dels är det intressant att se kriget ur privata ögon på det här sättet, istället för att någon som inte var med om det skriver det i efterhand. Dels är det extra intressant när det är den onda sidan, den som är det självklara monstret i historien, som man får en djupare inblick i.
Men, det är också just det som gör det ganska obehagligt. För man tänker på alla liv som gick förlorade, alla människor som utrotades i alla de hemska lägren, allt ont som hände på grund av nazisterna och deras tankegång. Man tänker på det och ryser, och mår illa. Men, så läser man de här breven, och ser en mänsklig sida av de som stred på nazisternas sida. Att de hade fruar, barn, föräldrar som de älskade och brydde sig om och längtade hem till. Och det krockar, det tar tvärstopp i skallen när man försöker få ihop de två delarna.

Man får dessutom veta vad som hände med varje soldat vars brev använts i boken, om de överlevde allt eller om de stupade. Hur deras familjesituation såg ut, vad de jobbade med, lite allmän bakgrundsinformation om dem helt enkelt.

Jag kan bara rekommendera den. Det är en otroligt läsvärd bok.