Små svarta lögner av Sharon Bolton

Originaltitel: Little Black Lies

Sidor: 408 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Vad är det värsta din bästa vän skulle kunna göra mot dig?

Det var visserligen inte mord. Ett ögonbliks ouppmärksamhet, en tragisk olycka - och två barn döda. Dina barn. Du bor i ett litet ö-samhälle och kan därför inte undkomma kvinnan som förstört ditt liv. Varje slumpartat möte blir en plågsam påminnelse om vad du har förlorat - din familj, din framtid, din psykiska hälsa.

Hur länge dröjer det innan hämndbegäret blir för svårt att motstå? Om du saknar skäl att leva vidare, varför då inte låta dina mörkaste tankar bli till handling?

Så: Vad är det värsta du skulle kunna göra mot din bästa vän?"

Ja som jag sa i videon igår, jag visste att jag skulle gilla den här. Jag har tyckt om alla böcker jag läst av Bolton tidigare och tillsammans med Nu ser du mig tror jag faktiskt att den här hamnar på delad förstaplats.

Boken är indelad i tre delar. I första får vi följa Catrin, som är den kvinna som förlorat sina barn i den här tragiska olyckan. Det mörker som äter upp henne inifrån är hemskt. Det går nästan att ta på när man läser. Det är så svårt att tänka sig den smärtan hon måste leva med.
I den andra delen får vi följa Callum, en skotte på ön som fortfarande hyser ett hopp om att Catrin ska komma tillbaka från den svarta plats hon befinner sig på.
Och i den tredje är det Rachel, kvinnan vars ouppmärksamhet ledde till två barns död. Hon rids av skuldkänslor och en oförmåga att älska sin yngsta son som hon borde på grund av det som hände.

I vissa böcker blir det bara förvirrande när flera personer ska ge sin syn på saker. Men i den här funkar det riktigt bra. Genom dessa tre personers ögon får vi följa några försvinnanden på ön, det är barn som plötsligt är borta. Catrin, Callum och Rachel hamnar på olika sätt i centrum för det och det är väldigt svårt för mig som läsare att veta vad som egentligen har hänt förrän författaren på ett snyggt sätt flätar ihop allting i slutet på Rachels dels.

Jag har innan dess hunnit anklaga varenda en av dem plus några andra öbor och varit övertygad om att jag vet hur det ligger till. Men Bolton tar med mig på så många villospår att jag inte alls är beredd på hur det egentligen är. Som alltid, ska jag väl lägga till. Hon är grymt duktig på det i sina böcker.

Sedan jag fick hem Livrädd av henne har hon enkelt seglat upp på min lista med favoritförfattare. Och Små svarta lögner säkrar bara hennes plats där ännu mer.