Åtta månader sedan jag fick krama dig. Sedan jag satt där på golvet i ett rum som inte var hemma och höll om dig medan du gled bort från mig.
Åtta månader sedan en av delarna av mitt hjärta som jag har utanför min egen kropp slutade slå och lämnade efter sig en sorg och smärta som fortfarande överväldigar mig då och då.
Åtta månader sedan jag förlorade min bästa vän, min bättre hälft.
Åtta månader, men jag saknar dig lika mycket fortfarande.
<3 Fy kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sin fyrbenta vän :( när jag hade haft min vovve endast 2 veckor blev hon sparkad i huvudet av en häst och jag fick lämna in henne hos veterinären över natten, men hon klarade sig mirakulöst utan skada. Men "bara" det gjorde mig alldeles förtvivlad och ledsen... Vill inte veta hur det skulle kännas när man blivit så fäst vid dem :(
SvaraRaderaGud så hemskt :( Vad skönt att det gick bra! Det är hemskt när något händer med dom.
RaderaJag beklagar :( Det är det värsta med djuren, att man en dag måste skiljas. Men jag tror så mycket på att det är värt det. Allt man får tillsammans väger upp sorgen - på sätt och vis är sorgen beviset på hur mycket man älskade dem.
SvaraRaderaNu i slutet av december är det två år sedan jag fick säga hejdå till min barndoms Sigge, som jag haft sedan jag var sex - han blev nästan sexton år. Ett liv utan honom kunde jag knappast minnas, men hur svårt det än var så fanns det ändå en slags frid i att veta att han inte hade ont mer. Och att det där svåra ändå är en del av ens ansvar - just det hade jag nog inte insett förrän där hos veterinären, att också den biten var något man köpte med sin hund, tillsammans med alla de andra erfarenheterna de ger en. Och att det goda ändå väger upp det onda!
Sigges tassavtryck har jag inramat. Jag tittar på det och försöker bara minnas allt roligt man hade. Jag hoppas att du också kan det! kram
Absolut, det är värt det. Det håller jag med om. Den kärleken och alla minnen man får tillsammans är värt det.
RaderaDet är så svårt att förlora ett älskat husdjur. Styrkekram till dig.
SvaraRaderaDet är det verkligen. Kram
RaderaDet har snart gått 16 år men saknaden sköljer fortfarande över mig ibland och där det förut skälldes och tuggades på pinnar ekar det tomt. Men samtidigt värmer de där tassavtrycken i hjärtat varje dag eftersom kärleken dröjer kvar lika stark som då. Det blir lättare med åren men det kommer alltid finnas kvar.
SvaraRaderaOch djuren som försvinner finns ju alltid med oss, i det där rummet i våra hjärtan där kärleken aldrig försvinner.
Kram på dig!
Visst är det så, de där tassavtrycken kommer alltid finnas kvar. Rent bokstavligt talat nu när jag tatuerat in hans på min arm. Kram
Radera:'-(
SvaraRadera<3
RaderaMassa massa kramar.
SvaraRaderaTack snälla. Kram
RaderaJag får tårar i ögonen av ditt inlägg, den 29 december är det exakt ett år sedan jag själv fick gå hem med ett tomt koppel. Det gör så förtvivlat ont i en. Skickar styrketankar och tröstkramar.
SvaraRaderaDet gör ju det, en hemsk smärta. Det är tur man fick så många fina stunder tillsammans innan den smärtan kom. Kram!
RaderaUsch va tråkigt! :( jag beklagar verkligen! *styrkekram*
SvaraRaderaTack! Kram
RaderaSå himla vacker <3 Jag förstår att saknaden är stor och skickar dig en massa styrkekramar.
SvaraRaderaTack <3
Radera