Färjan av Mats Standberg

Originaltitel: Färjan

Sidor: 476 (Inbunden)

"I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, mitt på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.

Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.

Välkommen ombord på Baltic Charisma."

Jag har ju velat läsa Färjan sedan jag hörde talas om den första gången, men det har varit mycket under hösten och den har fått vänta ett tag. Men nu, nu kände jag att jag inte kunde vänta längre. På lördag får vi besök av Mats Strandberg på jobbet, och då var det här ett perfekt tillfälle att äntligen stiga ombord på Färjan och se vilka hemskheter som väntade mig där.

Jag läste några sidor i måndags kväll innan jag skulle sova. Men 90% av boken slukade jag igår, och sent på kvällen blev den utläst. Det gick inte att sluta. Och jag vill aldrig någonsin sätta min fot på en färja. Här kan man tala om klaustrofobisk läsupplevelse när man lever sig in i berättelsen, och det gör jag enkelt.

Som läsare får jag följa flera olika karaktärer, varje nytt kapitel har namnet på personen det handlar om. Och vissa kapitel har båtens namn, de ger som en helhetsblick över vad som pågår på flera olika platser samtidigt, väldigt smart gjort. Risken när man blandar in flera olika synvinklar är att det blir rörigt för läsaren, men här klaras det av lekande lätt. Jag är inte förvirrande en enda gång. Det beror på att jag snabbt lär känna de olika personerna, eftersom de är så välskrivna, så levande. Jag vet vilka de är så fort deras namn syns som titel, om det är en person jag gillar eller någon jag kanske inte riktigt har så mycket sympati för.

Men det finns många att tycka om, de där karaktärerna som tvingas bli hjältar, som tvingas växa upp för fort. Och det är klart, när författaren själv har läst mycket Stephen King så kan man ju lita på att han själv också kommer krossa ens hjärta minst en gång under läsningen.

Nu vill jag ha mer skräck av Strandberg, det här var lysande!