måndag 29 november 2021

Mörkt vatten av Joyce Carol Oates

 

Originaltitel: Black Water
Sidor: 157 (Inbunden)
"Senatorn. Den unga kvinnan. Fjärde juli-firandet på ön. Bilfärden i skymningen. Olyckan. Drunkningsdöden. Låter det bekant? Tankarna dras osökt till Chappaquiddick år 1969. En djupt tragisk händelse i USA:s moderna historia.

Men i Joyce Carol Oates kortroman Mörkt vatten är handlingen förlagd till 1991 och den som kommer till tals är offret för skeendet. Flickan vars känslor, smärta och tankar ingen känner. Hon som när bilen bryter igenom skyddsräcket och störtar ner i det mörka vattnet är alltför chockad för att ens skrika. Lämnad ensam, fastklämd och flämtande efter luft. Alldeles för ung för att dö. Om sin farlig dragning till den framgångsrike äldre mannen som hon känt bara några timmar, om sårbarhet och drömmar, om sitt korta liv och svåra död berättar hon själv på ett gastkramande sätt medan vattnet fortsätter att strömma in."

Mörkt vatten är en kort liten roman. Inte ens 200 sidor kommer den upp i. Det gjorde att den var perfekt när jag ville ha en bok som gick snabbt att läsa. Men jag är kluven till själva berättelsen. 

Jag tror jag förstår varför den är skriven som den är. När man är på väg att drunkna så är tankarna antagligen röriga, panikslagna och alla ens minnen kommer antagligen inte i kronologisk och logisk ordning. Men det var ganska jobbigt att läsa den så. Jag kan också tänka mig att tankar upprepas, att scener spelas upp om och om igen i huvudet. Men det bidrog också till rörigheten och att den kändes en aning tjatig ibland. 

Samtidigt är det en riktigt hemsk berättelse om en kvinnan som lämnas kvar i den sjunkande bilen medan den framgångsrike mannen tar sig ut och i princip skiter i henne. Jag satt hela tiden och hoppades och höll tummarna för henne. Att själva olyckan är baserad på verkliga händelser gör det ännu värre. 

Den berörde mig bevisligen men samtidigt var den förvirrande att läsa. Jag fick aldrig känslan av att det flöt på, det blev hackigt. Men som sagt, jag gissar att skrivsättet kan ha varit ett väldigt medvetet val med tanke på situationen. Så ja, jag lämnas lite kluven.

2 kommentarer: