onsdag 19 februari 2020

De fyra fallens grotta av Susanne MacFie


Originaltitel: De fyra fallens grotta
Sidor: 159 (Kartonnage)
Serie: Legenden om De Fyra Elementen (del 5)
Ålder: 9-12
"Embla längtar tillbaka till det spännande Spelet om De Fyra Elementen. Tillsammans med sin vän Noel lyckades hon ta sig genom de fyra sfärerna: Sammetsbergen, Vattendeltat, Himlavalvet och Eldsklyftan. 
Men sedan var hon tillbaka i sitt gamla, vanliga liv igen. Embla tänker hela tiden på spelet. Men hur ska hon kunna ta sig dit igen? Enda vägen tillbaka är med den gamla tivolikarusellen och den har herr Karstén gömt. Men så en dag kommer en stor, guldskimrande örn med ett brev från Rådet i spelet. De skriver att sfärerna drabbats av en stor katastrof och spelet går inte längre att genomföra. Nu behöver de hjälp för att rädda spelet och de fyra sfärerna. Embla och Noel återvänder och kastas återigen in i nya, gastkramande äventyr!"
Det här är alltså den femte delen i serien Legenden om De Fyra Elementen. Det är den sista som har kommit ut även om allting inte avslutades. För att allt ska klaras upp behövs minst en bok till.

Till en början var det här också riktigt trevlig läsning. Det blev nästan lite Harry Potter-feeling när Embla får ett brev levererat av en örn. Hon kommer tillbaka till världen där spelet vanligtvis pågår, men nu har klimatet i de olika sfärerna ändrats och allt håller på att gå riktigt illa. Så det finns klimattänk i den här berättelsen och det är ju alltid bra!

Men, en bit in i läsningen inser jag att, vänta nu, det här har jag ju läst en gång redan. Jag blev jätteförvirrad och funderade om jag råkat plocka upp den här boken tidigare och läsa ett kapitel. När den här var utläst hämtade jag den fjärde delen och bläddrade runt lite och upptäckte att ett kapitel från den var nästan precis likadant i den här boken.



De har precis samma titelnamn. Inledningarna är jättelika och sedan blir det nästan löjligt då bara små ord här och där är ändrat i den senare boken. På översta bilden är De fyra fallens grotta överst och De två vulkanernas dal underst. På den undre bilden är det De fyra fallens grotta till höger. Jag hoppas bilderna syns bra. Men det här gjorde mig verkligen förvirrad, varför gör man ens så? Det tog bort lite av glädjen i att läsa den sista boken när jag insåg att ett kapitel nästan bara är rakt kopierat och har använts en gång tidigare. 

6 kommentarer:

  1. Nämen! Så skriver en väl inte böcker, kopierar och återanvänder kapitel?! Märkligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag också! Jättekonstigt!

      Radera
  2. Va skumt! Det har jag aldrig råkat ut för. Men det får en ju att fundera och det är som sagt väldigt förvirrande. Det syns väldigt bra på bilderna också, tack för att du visade dem. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev väldigt förvånad. Tack för att du meddela om bilderna också! :)

      Radera
  3. Har du hört av dig till förlaget? Så nyfiken på vad de kan tänkas ha för förklaring

    SvaraRadera