I väntan på Bojangles av Olivier Bourdeaut

 

Originaltitel: En attendant Bojangles
Sidor: 176 (Häftad)

"Min far berättade att innan jag föddes arbetade han med att jaga flugor med harpun. Han visade mig en harpun och en mosad fluga. Jag sa upp mig för det var så dåligt betalt, sa han och stoppade tillbaka sitt gamla arbetsredskap i en lackerad låda.

En ung pojke får en minst sagt annorlunda uppväxt med en excentrisk mor som byter namn varje dag, en far som älskar att ljuga ihop historier och en magnifik trana som adopterats under en Afrikaresa. Deras stora lägenhet är full av märkliga och underbara saker, och varje morgon dansar hans föräldrar till Nina Simones Mister Bojangles. De har vänt vuxenansvar och konventioner ryggen för att göra varje dag till en fest och ett äventyr. Men verkligheten hinner snart ikapp dem. När skatteverket knackar på dörren och deras tillvaro hotar att gå om intet, glider mamman över gränsen till galenskap och blir tvångsintagen. Pappan och sonen kokar då ihop en storslagen plan för att kidnappa henne och få sitt gamla liv tillbaka."

Jag trodde verkligen att jag skulle tycka om den här boken. Istället lämnar den mig med en lite skavande känsla. 

På baksidan står det att den sprudlar av charm och humor. Men jag har väldigt svårt att se det charmiga eller roliga. Jag har läst den tillsammans med en vän och vi är överens om det.

Deras liv beskrivs i ett lite galet, romantiskt ljus. Kanske är det för att det är skrivet ur ett barns perspektiv? Barnet som inte ser att det ligger något mer och svårare bakom mammans personlighet. Jag vet inte, men för mig som läser blir det bara fel. Speciellt när planerna på en kidnappning för att frita mamman börjar planeras och allt det leder till, mer kan jag inte säga utan att spoila för mycket.

Jag har suttit och läst recensioner ett tag nu och många verkar älska den så jag kanske läser den med helt fel ögon. För mig fungerade den tyvärr inte i alla fall.