5 saker jag vill göra i år

Liten heads up det här har inget med böcker att göra egentligen, mer allmänt om livet.

När jag var hemma från jobbet sjuk igår så började jag fundera på året. Vad vill jag egentligen göra med det, hur ska jag bli bättre, må bättre. Som jag nämnt någon gång tidigare har jag en del ångestproblem, att göra nya saker är ett stort projekt för mig då det utlöser ångesten och jag stressar upp mig sjukt mycket. Det var mycket värre för några år sedan, men det finns fortfarande kvar och jag kan fortfarande bli bättre.

Så jag började tänka...finns det några saker jag vet redan nu att jag vill klara i år? Det behöver inte vara stora saker alls, men något som kan få mig att må bättre, trivas bättre med mig själv, osv. Vad som helst egentligen! Och eftersom den förra listan med 5 saker ni inte visste om mig var så rolig att göra, tänkte jag att jag gör en liknande av det här.

• Jag vill färga håret igen. Låter som en jätteliten sak, men att inte synas är liksom lite av min grej. Så när jag färgade håret delvis rött för någon sommar sen var det ovanligt. Jag älskade det dock och vill ha tillbaka det. Eller kanske en annan färg?
• Åka någonstans! Förra årets stora händelse var min flygtur till Stockholm och Augustgalan. Jag vill göra en liknande liten resa i år igen, själv. Kanske Stockholm igen men mer än en natt? Har ni något tips annars på en enkel liten utflykt man kan göra själv som inte kostar skjortan?
• Jag funderar verkligen på att börja göra youtube-videos på engelska för att kunna prata böcker med ännu fler. De jag gör hit till bloggen skulle fortfarande vara på svenska, jag skulle helt enkelt göra dubbelt, en på svenska och en på engelska. 
• Göra en till tatuering. Jag vill få in mitt favoritcitat i en tatuering på något vis, och nu när jag äntligen har gjort min första har jag ju fått mersmak. 
• Utforska mer! Ta längre promenader med Nitro på platser jag vi inte varit på tidigare. Det här är Geocaching jättebra till så det ska jag verkligen försöka komma igång med igen nu till våren och sommaren. Jag får inte fastna i samma promenadspår hela tiden. 

Så, där har ni min lilla lista. Mina egna små utmaningar i varierande storlek. Har ni själv några speciella saker ni vill göra i år? Det behöver inte vara utmaningar på samma sätt som det här är för mig, men bara allmänt om ni har något ni verkligen vill få gjort :).

Fina bokmärken!

När jag kom hem från jobbet igår hittade jag ett kuvert med de här fina bokmärkena i posten! De kommer från Boktanken, tack så jättemycket!

Jag älskar dem och citaten är underbara.

"With every book, you go back to school. You become a student. You become an investigative reporter. You spend a little time learning what it's like to live in someone else's shoes."  - John Irving

"Happiness can be found in the darkest of times if one only remembers to turn on the light" - Albus Dumbledore  (J.K. Rowling)

De kommer bli välanvända!

H som i hök av Helen Macdonald

Originaltitel: H is for Hawk

Sidor: 361 (Inbunden)

"Helen Macdonald är i fyrtioårsåldern när hennes älskade far plötsligt dör. Redan när hon var liten flicka introducerade han henne för den fascinerande falkenerarkonsten och detta speciella intresse har alltid varit ett starkt band mellan dem.

 Sorgen som drabbar Helen är förlamande. Samtidigt känner hon en närmast tvingande längtan att anta den största utmaningen en falkenerare kan ställas inför: att tämja en duvhök. För åtta hundra pund köper hon höken Mabel. Hon fyller frysen med hökmat, stänger av telefonen och ger sig ut på en livsresa hon inte vet var den ska sluta."

H som i hök är också en bok raden av dem som fascinerar mig för att det handlar om människor som gör livsval som inte är vanliga. Som i Löparens hjärta och Vild. Den gemensamma nämnaren är på något vis naturen. Vare sig det handlar om att bo i en kåta i skogen, ta en väldigt lång vandring eller tämja en duvhök så är det till naturen de vänder sig för att finna ro och tröst. Och det är just den delen jag vill åt på något vis, det är det jag vill läsa om.

Det här är inte en fartfylld bok, men den är otroligt välskriven. Den är lugn, ärlig och intressant även om det inte går fort. Jag kunde absolut ingenting om falkenerare innan jag började läsa, men jag lär mig mycket under tiden. Dels av Helens egen erfarenhet, dels av äldre litteratur som hon berättar om. Väldigt fäst, av många olika skäl, är hon vid T. H. Whites bok The goshawk. Det är en text hon återkommer till ofta och både fascineras och förfäras av. White var nämligen inte alltid särskilt vettig i sitt försök att tämja sin hök Gos.

Allt det här, Macdonalds egen berättelse och fördjupningarna i andras ord, bildar en väldigt läsvärd upplevelse. Jag lär mig, jag känner igen mig i sorgen, känner kärlek och hopp och sitter nog ibland och gapar för att jag är så inne i texten och en värld som är så långt ifrån något jag känner till.

"Trots att jag inte ens kan se hans ansikte för mig nu, och trots att jag inte bara vet varför han stack, utan även att han i princip hade kunnat vara vem som helst, så äger jag fortfarande en röd klänning som jag aldrig mer kommer att ta på mig. Det är bara så det är." - sid 27 

Dagboken från i morgon av Cecelia Ahern

Originaltitel: The Book of Tomorrow

Sidor: 321 (Danskt band)

"Föreställ dig en dagbok som berättar vad som ska hända i morgon. Skulle du vilja veta? 

Tamara har alltid levt i ögonblicket och aldrig ägnat morgondagen en tanke. Men när ett kringresande bibliotek kommer till byn där hon bor och hon hittar en stor läderinbunden bok med hänglås, väcks hennes nyfikenhet. Med lite hjälp lyckas hon öppna boken och oväntade saker börjar hända."

Åh nu är jag glad, för nu är jag överens med Cecelia Ahern igen. Efter att jag hade läst Där regnbågen slutar i november någon gång, så var jag ju verkligen besviken. Jag brukar älska hennes böcker men den var verkligen inget för mig. Det var bara en ren kärlekshistoria och den irriterade mig mest.

I Dagboken från i morgon är hon tillbaka i sin specialitet att skriva en vardaglig berättelse med en gnutta övernaturlighet eller magi. Och det är det hon är så otroligt bra på! Nu sugs jag direkt in i berättelsen igen och vill inte lägga ner boken. Här har vi snart sjuttonåriga Tamara som levt ett lyxliv, men efter en tragedi vänds allt upp och ner. Hennes mamma stänger in sig i sig själv och de får bo hos två släktingar på landet, långt ifrån allt som Tamara är van vid. I början är hon lite svår att tycka om, men det släpper i takt med att hon utvecklas. Till slut hejar jag helhjärtat på henne när hon börjar nysta upp gamla hemligheter, med hjälp av den underliga boken hon hittar.

Det här var nog den mest spännande och överraskande boken jag läst så här långt av Ahern. Hennes böcker brukar vara väldigt finstämda och bra, men här satt jag faktiskt på nålar i slutet och slukade orden för att få reda på hur allt passade in.

Nu ser jag med glädje fram emot Mitt liv och jag som står och väntar i bokhyllan!

"Jag tror att de flesta människor går in i en bokhandeln utan att egentligen veta vad de vill köpa. På något sätt står böckerna där och får folk att, nästan med hjälp av magi, plocka upp dem. Rätt person för rätt bok. Det är som om de redan visste vems liv de behöver bli en del av, hur de kan göra skillnad, hur de kan lära ut något, sätta ett leende på någons läppar vid precis rätt tillfälle."   - sid. 322

Skulle ni vilja det förresten, ha en dagbok som berättade vad som händer i morgon...?

Påskläsning

Nu har jag påskledigt fram till måndag! Woho! Så igår kväll satt jag och planerade lite påskläsning. Först och främst koncentrerar jag mig på H som i hök av Helen Macdonald och Dagen från i morgon av Cecelia Ahern. De två har jag redan påbörjat.

Efter dem kommer Darc Ages - De mörka tidevarven av A.R. Yngve. Ett recensionsexemplar som står näst på tur. Sen kommer Glastronen av Sarah J. Maas som dök upp i veckan och till sist blir det Sthlm Delete av Jens Lapidus. 

Om jag nu hinner läsa allt är en annan fråga. Ska umgås en del med familj i påsk så helt ledig för läsning är jag inte. Men något ska jag väl hinna med! Hur ser era påskplaner ut? Firar ni stort med familj eller är det bara en extra lång helg? Får ni mycket läst? 

5 saker ni inte visste om mig

Jag har sett att det här har dykt upp lite här och där nu, tack vare att Sagan om Sagorna gjorde ett inlägg för att välkomna lite nya följare! Sedan har bland annat Nelly och Liza gjort detsamma. Och jag tycker det är en rolig idé så jag hoppar på jag också!

1. Jag har haft en förmåga att svimma när jag ser blod, i mellan- och högstadiet var det som värst. Jag minns första gången när jag hade ramlat på rasten och skrapat händerna, hann bara sätta mig vid min bänk när lektionen började och då försvann hörseln och allt började gunga. Fick tag på fröken och hon hjälpte mig men jag hann inte ut ur klassrummet utan svimmade inför alla klasskompisar. Fröken ringde min morfar och ambulans. Vissa gånger har jag fått gå ut bara för att fröken läste något som var blodigt beskrivet, jag föreställde mig det så tydligt att jag började bli yr. Då var det bara att smita ut och tänka hårt på något annat ett tag.

2. När jag valde gymnasieprogram valde jag med tanke på att bli journalist. Jag gick samhälls med specialinriktning text och media. Men eftersom jag mådde riktigt dåligt psykiskt fick jag hoppa av och med det försvann den där drömmen jag hade om att bli journalist.

3. En av mina framtänder i överkäken är fejk. När jag var...7-8 år åkte jag pulka på gården och krockade med en bil som stod parkerad. Jag kände något löst i munnen och spottade utan att tänka på det ut vad det än var. Det var min ena framtand som gick förlorad, sen dess har jag haft olika sorts löständer just där. En som satt fast i en gomplatta, en som var fastklistrad i de två tänderna bredvid. När jag var 18 fick jag operera in en permanent lösning så nu sitter den fast.

4. Något folk brukar tycka är underligt när de kommer hem till mig första gången är att jag inte äger en tv. Min soffa är riktad mot min bokhyllor. Jag ser verkligen inte meningen med att skaffa en tv, vill jag se något kan jag se det på datorn och utan tv får jag mer tid att läsa.

5. Jag tycker väldigt mycket om att sjunga. Har aldrig tagit lektioner eller något sådant och är antagligen inte direkt bra. Men när jag är ensam så tycker jag om det, det är ett bra sätt att få ut känslor när man hittar den där låten som passar perfekt för tillfället. Så jag brukar sjunga för hunden, han verkar inte ha något emot det!

Sådär, jag fick fundera ganska ordentligt för att komma på lite saker. Men jag hoppas det är sådant jag inte berättat tidigare. Gör den ni också!

Löparens hjärta av Markus Torgeby

Originaltitel: Löparens hjärta

Längd: 5h 46min

Uppläsare: Magnus Schmitz

"Markus Torgeby är den stora löpartalangen som 20 år gammal bosatte sig i en kåta i den jämtländska skogen. Där levde han under fyra år som en eremit. Så vad var det som fick honom att lämna allt? Och vad lärde han sig av att leva ensam i skogen?

I Löparens hjärta berättar Markus Torgeby gripande om uppväxten där han plågades av väckelsepredikanterna på Öckerö och alldeles för tidigt fick ta ett vuxenansvar för sin sjuka mamma. Att springa ensam över klipporna blev hans mentala frizon och räddning. När Markus sedan upptäcktes av en tränare som ville lyfta honom till Europaeliten såg han det som sin stora chans men snart blev även idrotten ångestladdad och krävande. På ett träningsläger kollapsade hans fotvalv. Så hade han inte heller löpningen.

Löparens hjärta handlar om att våga gå sin egen väg och den kraft som finns att hämta i ensamheten och naturen. Markus Torgeby vänder sig till alla som har funderat på att kliva av ekorrhjulet, och ställer sig frågande till mycket av det som vi andra tar för självklart inklusive den löpartrend som svept över Sverige de senaste åren."

Jag fick upp ögonen för den här boken någon gång efter att jag hade både sett och läst Vild av Cheryl Strayed förra året. När det då helt plötsligt dök upp en bok om en svensk som bosatt sig ensam ute i skogen för att komma bort från allting, då kände jag verkligen ett stort behov av att läsa den också. Jag vet inte vad det är, men Vild öppnade upp något där, jag vill läsa om människor som lämnar allt och ger sig ut på något nytt, något nära naturen, något som samhället inte förväntar sig att man ska göra.

Även om Löparens hjärta inte tar mig med storm på samma sätt som Vild gjorde så tycker jag otroligt mycket om den. Det är verkligen en ärlig och rak berättelse, språket är inte tillgjort utan det känns som att författaren helt enkelt skrev det som dök upp i tankarna utan för mycket redigering. Jag uppskattar det. Som läsare/lyssnare får man följa Markus under hans uppväxt, när hans mamma blir sjuk i MS, vad löpningen betyder men hur den till slut också görs till något negativt när den blir pressad.

Och så klart åren i skogen och de fascinerar mig otroligt mycket. Själv hade jag nog aldrig klarat mig, jag hade inte vetat vad jag skulle göra. Inte i en kåta i alla fall. Jag har en kompis som garanterat skulle fixa allt praktiskt galant men jag har aldrig varit den personen. Kanske är det därför jag blir så intresserad? Ensamheten däremot, om jag får ha med mig Nitro och kan läsa, tror jag inte skulle störa mig så mycket. Själva tanken på att bo i skogen, och leva så enkelt som han gör, är väldigt tilltalande på något vis: han går upp, äter, springer, bara är, äter, sover. Gör det han måste för att klara sig.

Skulle ni klara av det, en vecka, en månad, längre? Om ni får byta ut kåtan mot en liten stuga?
Det är helt klart en läsvärd bok, den gör så att man tänker till, känner efter. Och jag har fått en underlig lust att börja springa lite...

Room av Emma Donoghue

Originaltitel: Room

Sidor: 382 (Pocket)

Recensionsexemplar: Från Lind&CO, tusen tack!

"Jacks hela värld är ett låst rum på drygt tio kvadratmeter. Rummet är Jacks och hans mammas fängelse, och det är ljudisolerat och specialbyggt för att de inte ska kunna ta sig ut. 

På kvällen är mamma noga med att Jack ska gå och lägga sig i garderoben. Då kommer den man som handlar mat åt dem och som gör saker med mamma som Jack inte förstår.

I sju år har Jacks mamma hållits fången i det skjul som nu är deras hem. Där har hon med stor fantasi, påhittighet och kärlek lyckats skapa en värld åt sin son. Men hennes desperation ökar och om de ska överleva måste de ta sig ut på egen hand. De kanske kan lyckas rymma men det är Jack som måste se till att deras plan går i lås..."

Jäklar vilken bok det här är. Jag var för det första inte beredd på att få läsa allt ur Jacks synvinkel. Det kom lite som en chock men fungerade otroligt bra. Donoghue skriver verkligen trovärdigt, jag köper att den här lilla killen som precis fyllt 5 tror att Rummet är hela deras värld. Hon skriver honom levande och mitt hjärta värker när han börjar förstå att deras liv inte är som det borde vara, att det finns så mycket mer och det är en väldigt läskig tanke för en femåring.

När hans mamma börjar försöka berätta för honom vill han inte lyssna. Och det är klart, när man har en väldigt trygg omgivning och inte känner till något annat, då är tanken på allt nytt skrämmande. Sedan upplever jag även mamman som trovärdig. Hon är för det första en jäkla hjälte som hållit ut i sju år i en mardröm. Men samtidigt är hon mänsklig, hon går lite för fort fram med Jack ibland för att hon så gärna vill komma ut och jag förstår den reaktionen också. När hon har varit där i sju år utan att lyckas smita förstår jag att det är svårt att hålla igen när de hittar ett sätt som kan fungera.

Jag läste i den så fort jag fick tillfälle, på lunchraster, hemma på kvällarna, på bussen. Det var en sån bok som jag inte ville lägga ifrån mig, jag behövde få veta hur det skulle gå för de här karaktärerna som jag verkligen hade börjat bry mig om.

Den skrevs i efterdyningarna av Fritzfallet i Österrike, och att ha det i bakhuvudet när man läser, att veta att det finns folk som gör så här i verkligheten...det är en väldigt skrämmande tanke, vare sig man är 5 eller 28.

Veckans bokbloggsjerka

Fredag och jag har en ledig dag! Så idag kan jag sitta vid datorn och svara på jerkan. Veckans fråga hos Annika är:

"Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den?  Vilken i så fall?"

Absolut! Ibland när böcker suger in mig i sina världar riktigt ordentligt, då när jag knappt kan lägga undan boken och ständigt tänker på den när jag inte läser, då kan jag hamna i en book hangover när den är utläst. Då är det svårt att veta vad jag ska plocka upp härnäst, för det kommer ju inte vara samma sak med nästa bok.

Två böcker som lämnat såna avtryck är Night film och House of leaves. Båda otroligt annorlunda och grymt bra böcker. Night film fångade mig verkligen, jag slukade den och längtar fortfarande efter att få hitta en ny sådan läsupplevelse.
House of leaves slukade jag däremot inte, den tog lite tid att läsa men när jag slog igen den satt jag ändå där med det där tomrummet som jag inte visste hur jag skulle fylla med en ny bok.

Det finns fler böcker som gett mig en book hangover men det var de här två som direkt dök upp i tankarna.

Tardis-valet #3

Ja nu får det helt enkelt heta Tardis-valet! Då är det i alla fall enkelt att sätta en rubrik på de här inläggen. Det är ju en ny månad och jag insåg att jag inte hade dragit någon ny lapp, så kan vi inte ha det!

Den här lappen var mer konkret:

Det är alltså dags för mig att stifta bekantskap med Jens Lapidus för första gången. Valet blev enkelt, jag har bara en av hans böcker i hyllan.

Sthlm delete ska alltså läsas under mars! Ni som läst, vad tycker ni om den?

Sveket vid sjön av Susanne Trydal & Daniel Åhlin

Originaltitel: Sveket vid sjön

Sidor: 255 (Kartonnage)

Serie: Hallahem (del 2)

Recensionsexemplar: Från författarna, tusen tack!

"Bortbytingarna Tilda och Torun har tillsammans med sina vänner lyckats rädda vittrornas stad Hallahem undan människornas förstörelse. Men nu har ett betydligt farligare hot vaknat. Ett uråldrigt sällskap som i hundratals år jagat skogarnas väsen är nu vitterfolket på spåren. Sällskapets anhängare finns närmare än flickorna någonsin kunnat ana. Vem kan de egentligen lita på?

Dessutom ställs de inför ännu fler nya utmaningar och frågor som kräver svar. Vart tog deras vän Grim vägen efter skalvet i berget? Och hur ska både vittror och människor handskas med skogsrån och sjörån som blivit allt aggressivare?"

Jag älskar den här serien! Första boken, Staden under berget som ni kan läsa om här, var riktigt bra. Sveket vid sjön är ännu bättre! Och då satt jag ändå med skyhöga förväntningar vilket alltid gör att risken att bli besviken blir större. Men jag hade ingenting att oroa mig för.

Jag började läsa den på måndag morgon innan jobbet, när kvällen kom var den utläst. Det gick inte att lägga undan den när jag kom hem och hade tid att sätta mig med den igen. Här är det verkligen spännande nästan hela tiden! Nerverna sitter utanpå kroppen vissa gånger och jag läser så snabbt jag kan för att få veta hur det ska gå.

Vi får fortsätta följa Tilda och Torun och hur de närmar sig varandras världar med både nyfikenhet och försiktighet. Farorna lurar överallt och folk som är rädda för det okända i skogarna vill bara utplåna allt. Det blandar också in en fin del av den här berättelsen. Den visar att det är okej att vara annorlunda. Alla kanske inte kommer förstå dig, eller acceptera dig, men det betyder inte att annorlunda är fel.

Nackdelen med att läsa snabbt är ju så klart att boken tar slut alldeles för fort. Så nu sitter jag här och önskar att tredje boken fanns ute, fast jag vet att väntan blir lång! Jag vill tillbaka till staden under berget och alla karaktärer, de är så trovärdiga att de blir som vänner när jag läser.
Känner du någon mellan 9-12 år (eller upp till 99 år för den delen) som gillar urban fantasy så rekommenderar jag verkligen serien om Hallahem. Den har allt; vänskap, lite kärlek, äventyr, tankar om hur det känns att försöka hitta sin plats i världen och den är dessutom väldigt välskriven.

En liten bookhaul

Det har dykt upp några fina recensionsexemplar och lite annat här hemma, så jag tänkte visa upp dem!

• Room av Emma Donoghue (recensionsexemplar från Lind&CO)
• Hallahem - Sveket vid sjön av Susan Trydal & Daniel Åhlin (recensionsexemplar från författarna.)
• H som i hök av Helen Macdonald (Läsex jag lånat hem från jobbet)

 

Sen var jag svag och köpte två böcker till på rean..ni vet hur det är. De bara sitter där och skriker på en, till slut måste man köpa dem!

• Agnes Cecilia - En sällsam historia av Maria Gripe
• Den stumma flickan av Hjorth & Rosenfeldt

Så, som att jag var utan böcker tidigare liksom...Men men, jag har i alla fall att göra om en plötslig snöstorm slår till! 

Trygghet av Lisa Westerlund

Originaltitel: Trygghet

Sidor: 351 (Häftad)

Serie: Serien om Klara (del 2)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Det har gått tre år sedan Klara överlevde sin sambos mordförsök. På ytan är hon en framgångssaga men ärren finns kvar och tilliten till män är obefintlig. Det är på en arbetsresa till Kosovo som hon möter Bianca.

Bianca är sjutton år och såld till en bordell av sina fosterföräldrar. I bordellen har hon fött ett barn. Hennes allt. När hon får reda på att bordellen ska sälja barnet tvingas hon sätta sitt eget och barnets liv på spel i en livsfarlig flykt.  

Under flyktens gång korsas Klaras och Biancas vägar och de tvingas möta sina rädslor i jakten på trygghet. Ska Klara våga lita på och älska en man igen? Och hur långt är Bianca beredd att gå för att rädda sitt barn?"

 Trygghet är den fristående fortsättningen till Trygghet som jag läste och skrev om här. Så när jag fick frågan om jag ville läsa fortsättningen om Klara blev jag så klart nyfiken. Klarhet var en bok som verkligen inte lämnade mig oberörd.

I Trygghet har Klara kommit vidare, hon längtar efter barn men litar inte på män tillräckligt för att våga träffa någon och skaffa en familj den vägen. Förutom Klara får vi även träffa Nima, en kille på hennes arbetsplats som tror att hans liv är stabilt och lyckligt tills han flickvän släpper bomben att hon vill göra slut och flytta till London. Och till slut även Bianca, en sjuttonårig tjej som går igenom saker ingen borde behöva göra och som har sin lilla son att skydda.

Ibland hoppar perspektiven lite för snabbt för att jag ska hinna med, speciellt när Nima och Klara är i samma rum. Då byter det ibland mellan deras tankar och jag får backa lite för att komma rätt igen. Men förutom det flyter läsningen på.
Vissa gånger funderar jag över karaktärernas reaktioner men jag har aldrig varit i deras situation så jag kan verkligen inte säga vad som är realistiskt att känna just då. Det är mest underliga stunder av avundsjuka eller svartsjuka som jag reagerar på. Efter en väldigt farlig situation så är Klara, Bianca och två barn tätt ihop. En manlig karaktär som räddat dem genom att skjuta hotet blir då avundsjuk och vill också ha en kram och höra att allt blir bra. Jag förstår känslan av att vilja ha en kram och bli lugnad då, att skjuta någon kan inte vara en lätt sak att hantera. Men där är det avundsjukan jag reagerar på, fast som jag sa, jag har aldrig varit i situationen och vet inte alls hur man "borde" reagera. Jag vill bara få med ett konkret exempel när det är något jag fastnar lite på.

Den delen av berättelsen jag tycker mest om att följa är Biancas. Hon är en stark och modig karaktär som jag verkligen tycker om. Jag hade lätt läst en hel bok om bara hennes liv. Det berör mig och gör mig förbannad på mänskligheten för precis som i Klarhet vet jag att det faktiskt är något som händer. Folk beter sig så här svinigt på riktigt också.

Samtidigt som båda böckerna behandlar tunga och viktiga ämnen så går de snabbt att läsa. Trygghet har varit min lunchbok några dagar och sidorna bara flyger förbi. Letar du en bok som berör och tar upp viktiga ämnen borde du absolut ge både Klarhet och Trygghet en chans.

Veckans bokbloggsjerka

Äntligen fredag! Efter den här veckan med sorgliga nyheter och efter det stora sömnproblem är den här lediga helgen uppskattad kan jag lova.
Men först jerkan hos Annika! Veckans fråga är:

Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och)?

Jag har ju börjat lyssna på ljudböcker igen sen ungefär ett år tillbaka. Mest på bussen eller när jag lagt mig, då kan jag koncentrera mig.
Favoritboken sett till antalet lyssningar är helt klart Dan Browns Änglar och demoner. Jag har tappat räkningen för länge sen hur många gånger den spelats. Det är en bra bok att lyssna på innan jag somnar, den är spännande så jag inte blir uttråkad men samtidigt kan jag den så bra att det inte gör något när jag somnar från den. Uppläsaren där är Johan Rabaeus och jag tycker han är jättebra.

Nu lyssnar jag på Löparens hjärta av Markus Torgeby, han pratade själv i förordet till boken och det är lite synd att han inte läser upp allt själv. Hans röst hade varit riktigt härlig att lyssna på hela boken.

Tänk om... av Randall Munroe

Originaltitel: What if...

Sidor: 368 (Inbunden)

"Hej! Kul att du kollar in min bok. Om du funderar på att köpa den så kan det vara bra att känna till vissa saker: 

Människans matsmältning klarar inte cellulosa, som finns i papper. Skulle du ändå vilja äta den här boken så innehåller den ungefär 2300 kalorier (inklusive omslaget).

Den här boken kan inte stoppa kulor;  vill du använda den som skyddsutrustning bör du köpa fler än ett exemplar.

Om du har en bra kastarm så skulle du kunna kasta den här boken ungefär 14 meter. Med lite träning är det möjligt att kasta en bok varje 800:e millisekund, vilket innebär att om någon rusar mot dig för att attackera så har du tre eller fyra chanser att träffa dem innan de når fram. Om du, å andra sidan, blir anfallen av en prärievarg så har du bara en chans att träffa. Sikta noga i så fall.

Andra egenskap: Den här boken innehåller text och bilder. Den ger svar på en mängd viktiga frågor, som om man skulle kunna hoppa från ett flygplan och blåsa upp heliumballonger snabbt nog för att sakta ner fallet och överleva (Ja) samt om man skulle kunna gömma sig från en global stormvind i Finland (Ja men det skulle inte hjälpa dig)."

Alltså, har ni inte läst den här boken än så gör det! Den är så jäkla härlig. Det är ju en fackbok, med frågor och svar, och roliga streckgubbar! Jag läste lite mer än hälften under en och samma kväll, och det är inte ofta det händer med annat än skönlitteratur.

Du får svar på helgalna frågor. Inget du egentligen kommer ha nytta av längre fram, men det spelar ingen roll! Det är så roligt att läsa. Ibland kommer superkorta frågor och svar på sidor som heter "Underliga (och oroande) frågor till min frågespalt", och dem har jag nog skrattat högt åt flera gånger. Svaren är så klockrena.

Så ja, köp den och läs den! Den är nördig, rolig och intressant, allt på en gång. En av mina favoriter är den här, där svaret fick mig att sitta och fnissa för mig själv en hel kväll (jag kan ha varit lite trött men det är en annan femma):

Skaffa den och nörda ner dig!

16 böcker för introverta

Jag såg den här listan på Facebook och kunde ju inte låta bli att kika in på den för att se vilka böcker det gällde. Det kan vara lite roligt med såna här grejer tycker jag. Vill ni kolla in på själva länken kan ni klicka här, då får ni alla förklaringar till varför de är med på listan och bilder på böckerna!

Så hur träffande är den här listan på mig? Jo då, den var ganska bra faktiskt. Några böcker har jag redan läst, andra vill jag läsa. Det är bara en enda liten bok som jag säger nej till. Jag sätter de svenska titlarna i de fall jag vet/hittar dem.

De jag redan läst är:

• Vild av Cheryl Strayed (älskar!)
• Ensam på Mars av Andy Weir (jättebra!)
• Jane Eyre av Charlotte Bronte (också jättebra!)
• Män som hatar kvinnor. På grund av Lisbeth Salander då alltså. (sträckläste hela trilogin!)

De jag gärna vill läsa är: 

• Wallflower av Stephen Chbosky
• Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Diaz
• Never let me go av Kazuo Ishiguro
• Igelkottens elegans av Muriel Barbery
• Walden av Henry David Thoreau
• Emily Dickinsons dikter
• Fangirl av Rainbow Rowell
• Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns av Susan Cain
• Jag ger dig solen av Jandy Nelson
• Into the wild av Jon Krakauer
• Berättelserna om Sherlock Holmes

Också den stackars lilla boken som jag inte alls är sugen på att läsa: 

• Steglitsan av Donna Tartt.

Har ni läst några av böckerna på listan? Vill ni läsa några? :) 

En väldigt älskad monsterkatt

Det är inte ens ett år sedan jag skrev ett liknande inlägg..och jag hade hoppats på att det skulle dröja mycket längre än så här..
Men idag fick min älskade monsterkatt Mori somna in, 14 år gammal. Hans njurar började ge upp så det var det bästa för honom. Jag och mamma skaffade honom tillsammans när jag fortfarande bodde hemma, efter det har han bott både med i Värmland och nu de senaste 3 åren har han bott med mamma i Kiruna igen. Så det var hon och min systerson som var med honom idag..och det hugger så i mig att jag inte kunde vara där för honom..

Jag har alltid kallat honom min monsterkatt för han hade tummar och kunde greppa tag om saker..ibland grep han tag om ens finger. Men väldigt ofta använde han sina tassar för att jävlas. Om man sov och han ville ha påfyllning i matskålen kunde han slå en på kinden med tassen, fick han ingen reaktion så lät han tassen ligga mot kinden och spände lite lagom hotfullt ut klorna. Eller så hoppade han upp någonstans och började sakta men säkert putta saker mot kanten tills de föll i golvet..nog har jag svurit åt honom många gånger men egentligen älskade jag hans upptåg och tomheten över att aldrig få vara med om dem igen är hemsk.

Hos mamma har han varit innekatt men hos mig i Värmland fick han gå ut och in som han ville, något han älskade. Från att ha varit en liten rädd typ blev han en kaxig herre som på gatan vi bodde kallades Generalen, grannarna tyckte det såg ut som att han marscherade upp och ner och höll koll på läget. Jag har också hört att han faktiskt jagat iväg rådjur från gården...Stadskatten blev tuff på landet.

Men på nätterna sov han inne i sängen med mig. Då kunde han ligga på armen min och spinna. Jag vet inte hur många nätter hans andetag höll paniken borta från mig då jag inte kunde somna själv. Och när jag väl somnade visste jag att jag skulle vakna till någon som kärleksfullt men bestämt slog till mig i ansiktet med en tass.

Mori min älskade monsterkatt, jag vet att Aramis kommer vara överlycklig över ditt sällskap och att få tvätta dina öron igen, men du lämnar ett stort hål här och jag är så ledsen över att jag inte hann krama dig en sista gång...

Snyltskator och måntroll av Patrik Stigsson

Originaltitel: Snyltskator och måntroll

Sidor: 144 (Inbunden)

Serie: Grybbingdalen (del 2)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Det händer märkliga saker i Grynningdalen. Davvad och Polp är spårlöst borta. Och så försvinner även Fjonte. 

Ett litet elakt troll rusar ut ur Rovskogen, förstör ett frukttorn och hämtar nio syskon som börjar härja vilt och krossa allt de hittar. En flock stora fåglar landar på stranden med fem tomma kistor som måste fyllas med guldmynt och smycken före soluppgången, annars kommer något förfärligt att hända.

Hur ska farbror Frogas och de andra fruktgrybbingarna hitta sina försvunna vänner och få stopp på de vildsinta trollen? Och var ska de få tag på det fåglarna vill ha? Den stinkande häxan fru Ruka dyker upp och vill hjälpa fruktgrybbingarna, men kan de verkligen lita på henne?"

Det här är andra delen om fruktgrybbingarna. Jag läste den första förra året och tyckte det var en riktigt mysig bok som passar både för de som läser lite kapitelböcker själv men också som högläsning för barn som inte riktigt kommit dit än.

Snyltskator och måntroll följer det mönstret. Men den kanske är lite ruskigare och mer spännande än första boken. Här är det ju trots allt både troll och skator och inga av dem är att leka med.
Samtidigt är det en fin berättelse om att vara annorlunda, och att det är okej att vara det, även om andra kanske inte alltid förstår en. Davvad, som dyker upp i båda böckerna, har enligt de andra grybbingarna drabbats av sjukdomen Nyfikenhet. Det gör honom annorlunda och de anser att han är ganska konstig, men i grund och botten tycker de om honom och inser till slut att dalen skulle bli tom och tråkig utan hans upptåg.

 Språket är även i denna lekfullt. Jag tror jag ska börja fråga folk "Har du fått en krokig gren?!" när jag undrar om de blivit tokiga. Det gör berättelsen väldigt rolig mitt i all spänning och jag sitter och ler för mig själv åt deras uttryck.

Vill ni läsa vad jag tyckte om första boken kan ni klicka här. Och gillar ni eller era barn Davvad Grybbing kan jag meddela att han finns att bli vän med på Facebook!

Ärliga listan

Hittade den här hos C.R.M. Nilsson för några dagar sedan och efter det har dessutom Bella gjort den, så nu blev jag också sugen på att svara på frågorna!

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Oj..hm..jag minns inte exakt. Det var nog någon vecka sedan när jag började tänka mycket på Aramis. Det får mig fortfarande att gråta ibland, saknaden är enorm.

TRE SAKER DU AVSKYR

Djurplågare

Spindlar

När folk försöker berätta för mig hur jag känner. Det är väl mina känslor för sjutton och jag har levt med mig själv i 28 år, jag känner mig själv.

HUR VAR DU I SKOLAN?

Jag var en sån där duktig flicka. Uppmärksam och tyst på lektionerna och gjorde alltid läxorna i god tid.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?

När jag har inte koll på läget. Därför det är jobbigt att göra nya saker, jag blir stressad och får ångest av att inte veta allt.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:

Djur.

Min familj.

Böcker.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?

Jag får ha ungefär samma svar som C.R.M. Nilsson här. Eftersom jag är ganska introvert och tystlåten tror jag att folk som träffar mig första gången kan uppleva mig som lite dryg eller ointresserad. Det är jag inte, jag är bara obekväm i nya sociala situationer, speciellt om det är i stor grupp.

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?

Ibland lite tråkig, men på samma gång inte. Jag säger tråkig för att jag är så nöjd med att vara hemma och läsa liksom, med hunden som sällskap, det gör mig inget att 90% av mina kvällar/lediga dagar ser ut så. Och samtidigt är jag faktiskt glad över att vara så. Annars så..uppfattar jag mig nog som en stor ensamvarg. Lite klumpig. Men snäll och glad, med ganska dålig humor ibland...

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:

Att göra fel/misstag. Jag vet ju att alla gör det och det inte är farligt egentligen. Men det är asjobbigt och känns som att folk ska bli toksura/besvikna på mig om jag gör något fel.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?

Hm...på sommaren i någon klänning som jag tycker mycket om.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?

Nitro som alltid ser så glad ut när vi busar. Det får mig alltid att skratta.

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?

Haha livet! Framtiden. Vad kommer hända. Hur kommer allt fixa sig. Kärlek. Allt! Jag funderar alldeles för mycket.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:

Spindlar.

När jag är ute på promenader, speciellt på kvällarna, så är jag rädd för att titta in i mörka fönster. Förväntar mig att se nån hemsk varelse där typ.

Att inte räcka till.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:

Här får jag istället hålla med Bella. Jag skulle vara hemsk på McDonalds. Det är en stressituation som skulle få mig att freaka ut totalt.
Och även telefonförsäljare.

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:

Inte för att vara sån men jag tror jag är ganska bra som bokhandlare. Det är något jag trivs till hundra procent med och jag hoppas att det märks på hur jag presterar också.

Veckans bokbloggsjerka

Fredag åter igen och en jobbhelg väntar! Men först ska vi ta itu med veckans jerka hos Annika. Frågan den här gången är:

Den här veckan vill KajsaLisa veta vad vi tycker och tänker om bokrean: Har den spelat ut sin roll, eller ännu värre har bokhandeln spelat ut sin roll, med internethandel och läsplattor? Berätta gärna också om reafynd ni gjort.

Jag är inte en av de där som kan säga "bokrean var mycket bättre förr". Mina egna medvetna erfarenheter av den är nämligen förhållandevis färska. Det är först 2012 jag var på en bokrea och verkligen tänkte på att det var just den stora bokrean. Då hälsade jag på mamma i Kiruna och vi åkte till bokhandelns nattöppna timme när rean startade, jättemysigt!

När jag växte upp var det Domus som hade böcker i Kiruna, men jag har inga minnen av någon bokrea jag kanske varit på då. Det är nog så att det är tack vare bloggen och bokbloggarvärlden som jag fick upp ögonen för den ordentligt.

Så för mig är den inte sämre än tidigare. Den är underbar på alla vis. Och att nu ha jobbat under den har varit väldigt speciellt.
Men jag hör ju många andra säga att det var bättre förr. Jag hoppas dock inte att varken den eller bokhandeln i stort kommer vara utspelade på många många år än. Helst aldrig.

Vilka fynd jag gjort kan ni se i min bookhaul några inlägg längre ner!

Allegiant av Vernica Roth

Originaltitel: Allegiant

Sidor: 392 (Inbunden)

Serie: Divergent (del 3)

"Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.

Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.

Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet - och sin egen - samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek."

Ja men se där! Då var sista delen i Divergent-trilogin utläst. Jag har absolut inga planer på att läsa boken Four som också hör till samma värld. Den här serien är slut nu och så får det vara.

Men jag måste säga att jag ändå blev positivt överraskad. När jag drog lappen som fick mig att plocka upp Allegient så var det ju för att jag skulle välja en bok som jag inte längre var sådär supersugen på. Förväntningarna var därför ganska låga, jag var dessutom 100% säker på att jag hade spoilat mig själv angående slutet. Jag hade fel så när det jag trodde skulle hända uteblev och något annat hände istället satt jag med hakan nere på golvet, så förvånad blev jag.

Jag har hört så många olika betyg på den här boken, vissa älskar den. Vissa verkar verkligen avsky den. För min del är det varken eller, det finns vissa grejer jag stör mig på. Mest missförstånd mellan Tris och Tobias som bara är irriterande. Men annars så...var det faktiskt en helt okej bok. Jag har inga problem med hur den här trilogin avslutades. Jag förväntade mig att bli väldigt besviken med tanke på hur många som blivit det, men jag tycker det var ett ganska bra avslut faktiskt.

Så ja, allt som allt var det en positiv överraskning.  Ni andra som har läst den, vad tycker ni?

Nytt utrymme för böcker

Alla vi boknördar känner ju till problemet med för lite utrymmet för våra böcker. (Jag tänker inte säga problemet med för mycket böcker...den delen av det hela ignorerar vi bara...)
Så efter mina bokrea inköp insåg jag att jag behövde lösa den här utrymmes-frågan på något vis...och när jag gick förbi Coop så såg jag lösningen!

De sålde riktigt snygga trälådor! Jag har alltid velat ha såna i min inredning, tycker det är riktigt fint. Men de jag har sett är oftast så dyra. Den här gick på 159, det var ett mycket trevligare pris än de jag sett. Så nu har jag ett nytt nattduksbord plus "bokhylla". Dit fick mina reaböcker och några andra flytta in :).

Book haul: bokrean!

Nu är äntligen alla reaböcker här!...plus några som inte var planerade, host host.
Orkar ni ta er igenom videon så är böckerna jag köpt:

• Unga kvinnor av Louisa May Alcott
• Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong
• Dödssynden av Harper Lee
• Tänk om... av Randall Munroe
• Karthago av Joyce Carol Oates
• Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns av Susan Cain
• Blond av Joyce Carol Oates
• Mitt liv & jag av Cecelia Ahern
• Dagboken från i morgon av Cecelia Ahern
• Mardrömmar bok 1 & 2 av Stephen King
• Vargen: den jagade jägaren av Henrik Ekman

Jag är supernöjd med mina reafynd! Nu ska här läsas!