Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon

Jag hade länge tittat längtansfullt på den här boken i boktidningar och på internet. Och vilken lycka när jag fick låna den av svärmor :). Ensamma hjärtan och hemlösa hundar handlar om karriärs- och storstadskvinnan Rachel som får ärva ett hus på landet med tillhörande hem för övergivna hundar av sin moster. Med ett brustet hjärta efter en kärlekshistoria som precis tagit slut åker hon dit för att gå igenom sakerna och se över om huset kan säljas.
Där träffar hon de som hjälper till med de hemlösa hundarna och så klart hundarna och de får Rachel att börja tänka om angående sitt liv. Och kanske är inte hoppet om kärlek helt borta?

Mina mysförhoppningar om den här boken var höga och jag blev inte besviken! Det var otroligt härlig läsning och jag tyckte mycket om att få lära känna Rachel, människorna i samhället och så klart hundarna. Jag satt och småskrattade för mig själv vissa stunder och hade tårar i ögonen andra gånger.

I mina egna drömmar finns förhoppningarna om att kunna hjälpa hundar som inte haft det lätt i framtiden så den här boken berörde mig kanske extra mycket därför. Och eftersom jag själv har en underbar hund här hemma så var det lätt att le igenkännande åt alla tokigheter som valpar och vuxna hundar kan hitta på, och känna igen den kärlek man känner för dem när de ser på en med den där speciella tillgivna blicken.

Här ligger jag och blöder

"Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen för den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg. "Maja skulle aldrig skada sig själv, aldrig avsiktligt som folk verkar tro. Ska man inte få såga av sig en tumspets utan att alla börjar oroa sig? Det vill säga, alla utom Majas mamma. Tvärtom är det Maja som oroar sig för henne. På en fest hon inte är inbjuden till träffar hon tjugoåriga Justin, en superverbal bilmekaniker med rosa byxor, som får henne att glömma allt om frånvarande mammor och avsågade tummar. Men sen läser Maja ett mejl som inte är till henne, ett mejl som gör ondare än alla sticksågar i världen."

Idag läste jag ut Här ligger jag och blöder  av Jenny Jägerfeld och jag måste säga att det var en riktigt charmig bok. Inte en sådan jag vill läsa om och om igen, men otroligt charmig på sitt sätt och den berörde. Det var både skratt och tårar, glädje och sorg, skämt och allvar. Allt i ett och det gjorde den bra.
Jag tyckte väldigt mycket om språket i den, det målade upp så bra bilder ibland, till exempel;

"Och han bjöd in oss och vi stod i hans hall där jag stått förut, barfota den gången med endast stickor i foten och möjligen någon tagg i hjärtat, men inte som nu med en fet jävla träpåle genom frontalloben, som fått hjärnan att rinna ut och ligga så där lite klädsamt på axeln som en accessoar." 

En härlig bok som tog mig igenom många känslor i takt med att sidorna vändes!

Strindbergs stjärna av Jan Wallentin

"Ett kors. En stjärna.

Åtskilda i hundra år. Gömda i varsitt mörker.

Tillsammans utgör de en nyckel till världens bäst bevarade hemlighet.

Nu har de kommit fram i i ljuset igen. Jakten har börjat."

Åh jag hade sådana förhoppningar när jag började lyssna på Strindbergs stjärna. Det börjar med att en hobbydykare hittar ett lik och ett kors i en gammal gruva. Och det visar sig att det där korset är väldigt speciellt, ena delen av en nyckel till en stor hemlighet. Det låter så bra, så spännande.
Men tyvärr, jag blev inte imponerad av den här boken. Det blev aldrig så nervpirrande som jag hoppades att det skulle bli. ´

Det absolut bästa med att lyssna på den här boken var uppläsaren, Johan Rabaeus. Jag gillar verkligen hans uppläsning av Änglar och Demoner och blev väldigt glad när jag kände igen hans röst för den här boken.



Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt"

Nu har jag läst ut Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En självbiografisk bok av Ann Heberlein. Och vilken bok sedan. Hon skriver om sin ångest, om sina självmordstankar och om sin sjukdom bipolär typ 2.

Det tog lite tid för mig att läsa ut boken, inte för att den var dålig, utan för att den var så psykiskt jobbig att läsa då och då eftersom vissa meningar och tankar hon har träffade så rätt i hjärtat på mig. Det var saker jag kunde känna igen mig i, tankar jag haft och känslor jag känt. Och just det var så jobbigt men samtidigt lättande att läsa. Till exempel det här citatet, det är något jag ofta tänkt själv; 

"Ibland misstänker jag att jag fortsätter vara olycklig - misslycklig - också för att det är tryggt. Det där nederlaget är något jag kan. Något jag känner igen. En kär gammal vän. Tryggt."

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en bok som hamnar bland mina favoriter. Tusen tack Ann Heberlein för att du delade med dig!

Mia Skäringer - Dyngkåt och hur helig som helst

"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. "

Det är baksidetexten till Dyngkåt och hur helig som helst som jag precis läste ut. Boken består alltså av krönikor och blogginlägg av Mia Skäringer. Hon skriver öppet, ärlig och verkligt. Och det är så befriande att läsa! Jag tyckte verkligen om boken och ville inte att hennes ord och tankar skulle ta slut. Man kunde verkligen känna igen sig och det här kommer nog vara en bok jag går tillbaka till då och då, för att påminnas om verkligheten och hämta styrka.

Nya böcker

Jag beställde lite böcker från adlibris förra veckan, pocket till och med, något som är ganska ovanligt för mig. Men det var så många jag ville ha så för att kunna beställa några i alla fall fick det bli pocket nu :).

Det blev

• Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket  av Gunnar Ardelius   (bara titeln får mig att rysa, så otroligt bra!)
• Frost av Maggie Stiefvater
• Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer
• Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein
• Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

I natt läste jag ut Mary Ann Shaffers bok Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Den handlar om författaren Juliet Ashton som efter andra världskriget börjar fundera på vad hennes nya bok ska handla om. En dag dyker det upp ett brev till henne från en man, Dawsey Adams, som bor på ön Guernsey. Han har fått tag i en bok hon brukade äga och bestämde sig för att skriva till henne och se om hon kan hjälpa honom att få tag i fler böcker.

Och längs den vägen börjar en otroligt fin vänskap att blomma. Genom Dawsey för Juliet kontakt med medlemmarna i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, hon får höra historien bakom namnet och hur de bildades av en ren slump. Hon får brev av flera olika personer som vill berätta vad läsandet betytt för dem under de svåra åren när tyskarna ockuperade ön.

Hela boken är uppbyggd på brev, vissa kanske tycker att det är jobbigt eller trist att läsa en bok som är utformad på det sättet, men jag älskar det. Jag tycker boken var otroligt mysig och man blev verkligen fäst vid alla de olika personligheterna, de flesta var älskvärda människor och man berördes av de historier de hade att berätta.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap blev faktiskt en ny favoritbok för mig och jag är glad att det var en av de böcker jag köpte på andrahandsaffären, och inte en bok jag lånat på biblioteket. För nu är den min och ingen jag behöver lämna tillbaka!

En härlig sommarbild

Tyckte den här bilden jag hittade när jag klickade runt på http://bookshelves.tumblr.com/ var riktigt mysig,
en väldigt härlig sommarbild, vill ni inte också packa en väska med böcker och bara sitta i gräset och njuta av dem? :)