Februari TBR

OMG THIS SONG! Book Tag

MY JAM: A song you must listen to every time it comes on, no matter how old or how many times you’ve listened to it / A book you’ll never get sick of.

Jag kommer nog aldrig bli trött på låten Iris av Goo Goo Dolls och detsamma gäller Sagan om Isfolket av Margit Sandemo.

THROWBACK: A song that reminds you of the cringiest time of your life / A book that also reminds you of this time (or just something you wouldn’t like as much if you picked it up for the first time now).

Det här var svårt. Jag vet inte om jag har någon låt som påminner mig om en sådan period. Jag har låtar som påminner mig om när jag mått riktigt dåligt. En grupp jag inte kan lyssna på idag är Stum. De lyssnade jag på i tonåren när jag mådde riktigt skit och jag blir påmind om det om jag hör låtarna idag så jag låter bli. En bok som påminner mig om den tiden vet jag inte om jag har. Men ska jag istället ta en bok som jag kanske inte skulle gilla om jag läste den nu så är det nog Twilight.

REPLAY: A recent song you have on repeat right now / A recent favourite book.

Rain av Ben Platt spelas ganska flitigt när jag lyssnar på musik nu. Och en bok jag verkligen gillade som jag läste ut den här månaden får bli The Passangers av John Marrs.

GETS ME: This Song is Me / This Book is Me in book form.

Hm. Den här var också lite klurig men jag kör på Fight Song av Rachel Platten och boken blir så klart Introvert av Linus Jonkman.

WUT: Weird but I liked it? / A unique book that stuck out to you for whatever reason.

Jag vet inte om jag har någon direkt konstig låt jag gillar? Något som kanske är ovanligt för min musiksmak är att jag gillar gruppen Pain. Det är lite hårdare musik än jag vanligtvis lyssnar på. Bokvalet blir nog Night Film av Marisha Pessl eftersom läsupplevelsen var så unik när jag kunde få mer saker till boken tack vare en app.

CHILL: Favourite chill, relaxing song / A book you’d curl up with and read on a rainy day.

River Flows in You av Yiruma är väldigt avslappnande tycker jag. På en regnig dag skulle jag nog krypa upp och läsa om någon av Fredrik Backmans böcker, eller kanske läsa om Harry Potter.

ADDICTING: Guilty pleasure song – one that’s catchy and addicting but not a whole lot of substance / Guilty pleasure, trashy, fast, light read.

Tror faktiskt inte jag känner något guilty pleasure över någon låt jag lyssnar på. Jag har kollat igenom min Spotifylista men hittar inte någon som jag känner passar in. Samma med böcker, jag har inget som är guilty pleasure. Jag läser det jag läser. Hm tråkigt svar kanske men kan inte komma på något som passar in.

The Year of the Flood av Margaret Atwood

Originaltitel: The Year of the Flood

Sidor: 528 (Häftad)

Serie: The MaddAddam Trilogy (del 2)

"The sun brightens in the east, reddening the blue-grey haze that marks the distant ocean. The vultures roosting on the hydro poles fan out their wings to dry them. The air smells faintly of burning. The waterless flood - a manmade plague - has ended the world. But two young women have survived: Ren, a young dancer trapped where she worked, in an upmarket sex club (the cleanest dirty girls in town); and Toby, who watches and waits from her rooftop garden. Is anyone else out there?"

Jag läste första delen, Oryx och Crake för nästan två år sedan. Då var det faktiskt också på inrådan av sambon. Men det var innan han var pojkvän ens! Nu, två år senare, valde han fortsättningen som januaris bok för mig att läsa.

Det var verkligen på tiden att jag fortsatte med trilogin! Jag förstår inte varför jag är så dålig på det här med serier, med några få undantag. Jag kom tyvärr inte ihåg så många detaljer från första boken, men allteftersom berättelsen i The Year of the Flood berättades kom en hel del tillbaka. Speciellt när karaktärer från Oryx och Crake började nämnas. Men den här boken handlar inte om de två, den handlar om Toby och Ren. Två kvinnor som jag verkligen tycker om att följa. Jag gillar deras karaktärer och hejar på dem hela tiden.

Precis som i förra boken hoppar den här mellan nutid och dåtid. I nutid befinner sig Toby och Ren på olika platser och de har överlevt medan större delen av befolkningen har dött. Båda två tänker tillbaka på hur livet var innan, och genom de tillbakablickarna får man följa deras liv och hur de lärde känna varandra.

Jag gillar den här ännu mer än första. Det kändes som att jag fick bättre grepp om historien den här gången av någon anledning. Kanske för att jag läste den på engelska? Oryx och Crake läste jag på svenska och det är väl inte omöjligt att någon känsla förlorades i översättningen där. Jag gillade den men The Year of the Flood fångade mig verkligen på ett helt annat sätt.

Nu har jag bara sista delen, MaddAddam, kvar att läsa! Den finns bland sambons böcker så jag skulle gissa på att den kommer väljas åt mig ganska snart.

Tisdagstrion - Bokomslag i min favoritfärg

Dags för en ny omgång av Tisdagstrion inne hos Ugglan & Boken! Den här veckan är temat bokomslag med ens favoritfärg. Min favoritfärg är blå så här kommer lite blåa omslag. 

Som stjärnor i natten, en riktigt bra bok som krossade mitt hjärta.

Under vintergatans alla stjärnor är en bok som väcker vandringslust. Jag har pocketversionen som inte ser ut så här men den här inbundna är så fin med sina blåa toner.

Sleeping Beauties som jag håller på ta mig igenom sakta men säkert har också massa fint blått på sitt omslag!

Testamente av Nina Wähä

Originaltitel: Testamente

Sidor: 437 (Inbunden)

"Är man ansvarig för sin familjs synder? Kan man egentligen göra något för att förändra historien? Kan man kanske skriva om den? Det är frågor Nina Wähä ställer i sin roman Testamente.

I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne.

Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens."

Den här boken har väl de flesta sett vid det här laget. Den har varit överallt och blivit tokhyllad. Så det var ganska nervöst att plocka upp den. Så många hyllningar, då vill man gärna förstå vad som är bra med boken men tänk om man inte gör det?

Nu var det här en sådan gång med lyckligt slut. Jag tycker den är jättebra! Det är ganska många personer att hålla koll på och det tar ett tag innan det klickar vem som är vem men sedan sitter det. De karaktärer med störst plats fastnar snabbt i alla fall och det underlättar!

Det är en väldigt mörk historia. Det här är ingen lycklig familj som trivs tillsammans. Det ligger ett mörker över allihopa, men det visar sig på väldigt olika sätt. Pappan i familjen är inte omtyckt, stämningen förändras direkt han kommer in i ett rum, det är som att alla spänner sig och krymper ihop lite. Man förstår tidigt att det är något med honom, något som inte berättas direkt.

Vissa partier var jag faktiskt tvungen att skumma igenom. Det finns vissa saker jag inte orkar med att läsa om och en sådan sak är när djur dödas av människor som finner njutning i det. De gångerna fick jag hoppa lite i texten för att inte börja må för dåligt. Sedan ska jag inte påstå att resten av boken är solsken och en varm känsla i bröstet. Tvärtom sitter jag där med en klump som värker eftersom det är så mycket lidande och svärta över berättelsen.

Samtidigt finns det här och där ljusglimtar, något litet hopp. Jag kan inte skriva mer exakt vad det handlar om men jag är, så här efter att boken är slut, väldigt glad för en av karaktärerna.
Som sagt jag förstår verkligen allt beröm den här boken har fått och tycker den förtjänar det. Den är riktigt bra skriven och läsvärd. 

Veckans mening v. 4

Nu var det ett tag sedan jag var med i Roberts utmaning att lägga ut en mening man läst under veckan. Något som fått en att stanna upp, det kan vara humoristiskt eller allvarligt. Veckans mening kommer från The Year of the Flood av Margaret Atwood.

"When the small creatures hush their singing, said Adam One, it´s because they´re afraid. You must listen for the sound of their fear."

Läsvlogg 15-22:e januari!

Nemi 666 av Lise Myhre

Originaltitel: Nemi 666

Sidor: 160 (Häftad)
Serie: Nemi (del 6)

"I sjätte albumet av Nemi är mycket sig likt, samtidigt som serien hela tiden utvecklas. Nemi festar på den lokala krogen där hon innehar shotsrekord och hon försöker sluta röka. Hon lever vidare efter devisen "det är lättare att få förståelse än tillåtelse" och filosoferar över svårigheten att träffa den rätta. Just han tycks aldrig komma i hennes väg, men Nemi möter desto fler knäppskallar, som avisas med vassa repliker."

Det här seriealbumet med Nemi fick jag av supersnälla Snowglitter! Det dök upp som en överraskning med posten och jag blev verkligen jätteglad. Nemi är en figur jag har tyckt mycket om att följa tidigare i livet. Speciellt under åren jag bodde i Värmland så minns jag att jag brukade kolla i tidningshyllorna när man var inne i Karlstad och handlade för att se om jag kunde hitta någon Nemi.

Så det här var riktigt nostalgiskt för mig. Många av stripparna hade jag redan läst men det gjorde verkligen ingenting. De tål att läsas om och om igen. Det är en så härlig blandning mellan humor och allvar. Vissa är så att man skrattar högt åt dem, medan andra tar upp de mer allvarliga delarna av livet, uppbrott, saknad, hur man går vidare. Allt ryms i Nemi-serierna och det är så härligt!

The Passengers av John Marrs

Originaltitel: The Passengers

Sidor: 416 (Häftad)

"When someone hacks into the systems of eight self-drive cars, their passengers are set on a fatal collision course. The passengers are: a TV star, a pregnant young woman, a disabled war hero, an abused wife fleeing her husband, an illegal immigrant, a husband and wife - and parents of two - who are travelling in separate vehicles and a suicidal man. Now the public have to judge who should survive but are the passengers all that they first seem?

Den här boken blev jag tipsad om tack vare podden Currently Reading. Det är en bok de verkligen talat gott om och när jag läste mer om handlingen blev jag väldigt nyfiken. Det är en story som känns annorlunda och här finns inga poliser med alkoholproblem! 

Istället får vi följa Libby, hon har blivit kallad att sitta i en jury som ska avgöra vad som orsakat bilkrockar. Är det de självstyrda bilarna som reagerat fel eller är det den mänskliga faktorn? Mitt i deras möte får de veta att åtta självstyrda bilar har blivit hackade, passagerarna är inlåsta och hackaren säger att de kommer mötas i en kollision om några timmar. De kommer att dö. Men den här juryn tillsammans med allmänheten på nätet får välja ut en person som kommer överleva. 

Dels är det en riktig spännande berättelse. Man känner med passagerarna, speciellt några av dem. Deras panik och rädsla flyger ut från sidorna och det går verkligen att leva sig in i hur det skulle vara att befinna sig i deras situation. Sedan får man se hur vidriga människor kan bli i grupp, både på nätet och i verkligheten när rasism och många olika fördomar får flyga fritt när det gäller att välja vem som ska leva. Juryn är de enda som i alla fall försöker tänka i den här omöjliga situationen, nå ja, de flesta av medlemmarna i alla fall. 

Hjärtat brister, frustrationen stiger och pulsen ökar flera gånger under läsningen. Det var riktigt svårt att lägga bort boken och jag längtade till nästa lässtund hela tiden. Jag kommer garanterat att läsa mer av Marrs i framtiden! Flera av hans böcker har hamnat på önskelistan så de inte ska glömmas bort.

Tisdagstrion - Öar

Idag ska vi prata öar inne hos Ugglan och Boken! Så här kommer tre böcker som har med öar att göra.

Guernseys Litteratur- och potatisskalspajssällskap är en lite klurig titel att få till men det är en riktigt bra bok som utspelar sig på ön Guernsey.

Svarthuset är första delen i en deckartrilogi som utspelar sig på ön Isle of Lewis.

Nattfåk är del två i Johan Theorins Ölandskvartett och den får vara med här eftersom det är min favorit av de tre jag har läst. 

Det som ingen ser av Susanne Hydén

Originaltitel: Det som ingen ser

Sidor: 304 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"I den regniga Göteborgshösten vill Anne helst vara ensam och slicka sina sår efter relationen som bara självdog.

Men när seglaren Patrik oväntat dyker upp på en fest och sveper in henne i en air av samtal, beröring och erotik, faller hon handlöst. Några veckor senare är de sambos. De pratar nätterna igenom hur de ska bli det där perfekta paret som klarar allt tillsammans i nöd och lust. 

Precis som vännerna i kompisgänget jagar de drömmen om mysig villa, vovve, Volvo och två välartade barn. 

Ändå är det något som inte stämmer med drömmen. En objuden, hotfull och våldsam besökare har smugit sig in och deltar plötsligt både vid matbordet, i tv-soffan och i sängen. Någon som Anne snart lägger all sin kraft på att hantera och dölja för omvärlden.  

Till slut inser Anne att hon på allvar måste hitta sig själv och sin röst innan det är alldeles för sent. Innan - det som ingen ser - gör slut på allt."

Det här är en väldigt jobbig och viktig berättelse. Boken är skriven som en roman men den handlar om författarens egna erfarenheter av att vara i ett destruktivt förhållande. Hur hon och hennes döttrar lever i ett hem där de måste tassa på tå för att det inte ska bli bråk, för att barnen inte ska straffas på olika sätt. Det är hemskt och jag växlar mellan att bli förbannad till att känna hur hjärtat går sönder.

Trots sitt tunga ämne är den inte svårläst. Susanne Hydén har lyckats skriva med ett väldigt lätt och flytande språk. Hade jag inte behövt pausa ibland på grund av ämnet hade jag nog kunnat sträckläsa hela boken. Men jag måste ta andningspauser för att den slår ner så nära.

Man får se hur läskigt bra en del människor är på att manipulera sin omgivning. Få folk att blunda för de små varningar som finns där, tänka att det inte är så farligt. Och när den som blivit utsatt för allt äntligen vågar berätta så är det hemskt hur många som väljer att inte tro på det.

Böcker som den här behövs. Dels för att omgivningen ska kunna lära sig att se alla röda flaggor på om någon är utsatt för våld i hemmet, fysiskt eller psykiskt, inget av det är okej. Dels för att de som är eller har varit utsatta ska slippa känna sig ensamma.

Fem böcker som antagligen kommer stå olästa ett tag till!

Kura skymning av Josefin Roos

Originaltitel: Kura skymning

Sidor: 218 (Häftad)

"Två människor lever vid foten av ett fjäll, en tredje i staden en bit därifrån, nära varandra men utan att träffas. De delar en fruktansvärd hemlighet, en händelse som ödelade deras barndom. När märkliga saker börjar hända tvingas de att åter möta sitt förflutna. Medan våren övergår i sommar och en omöjlig värme rusar över fjället, drivs de tre barndomsvännerna på olika sätt allt djupare in i en längtan efter något som för alltid har gått förlorat."

Den här boken såg jag inne hos Scyllas hylla och beskrivningen av den gjorde mig väldigt nyfiken. Så när hon frågade om jag ville läsa den tackade jag så klart ja och en dag dök den upp med posten!

Det är en väldigt melankolisk och drömsk berättelse. Där verkligheten inte alltid är så lätt att urskilja. Händer verkligen allt det här underliga under sommaren eller är det saker som huvudkaraktärerna inbillar sig? Hur det än är så påverkar det dem väldigt mycket. Förgör och läker.

Jag skulle nog beskriva den som en berättelse om hur något i det förflutna kan göra så att folk inte klarar av att leva i nuet. Det är alltid något som hänger över dem och gör så att livet inte riktigt når fram. Jag tyckte om den, det var berörande läsning och jag gillar den där känslan av att nästan ha läst en dröm.

Nu tänker jag att jag gör som Scylla och låter den här vandra vidare så att andra får chansen att läsa den. Tycker du att Kura skymning låter som något du skulle gilla? Skriv det i en kommentar så reser boken vidare till dig, den som är först ut med att hojta till får den.

Lite död runt ögonen av David Ärlemalm

Originaltitel: Lite död runt ögonen

Sidor: 265 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Forum, tusen tack! 

"En gripande bladvändare från Stockholms skuggsida, en kärlekshistoria mellan två föräldrar, en levande och en död, och deras barn. När Sofia dör av en överdos lämnar Arto livet som missbrukare för att försöka skapa en tillvaro för sig själv och dottern Bodil. Då han anklagas för att sälja droger och får sparken från den skola där han arbetar i köket, pressas han att ordna pengar på de sätt han känner sedan gammalt. Under senhöstens nätter tvingas Arto allt längre in i en värld av lögner, brott och våld när han försöker rädda sig själv och sin dotter."

 Aj, aj, aj vad den här boken gör ont i hjärtat. Det är svart och hårt och ändå så fint och sorgligt. Alla känslor hinner gå igenom mig under tiden som jag läser.

Arto är en karaktär som verkligen försöker göra rätt för sig. Efter ett hårt liv och flera år som drogberoende vill han skapa ett stabilt och bra liv för sig och sin dotter Bodil. Men det är inte lätt och när han får sparken blir han desperat. Desperata människor gör inte alltid de bästa valen. Det är otroligt frustrerande att se på medan hans val bara för honom längre och längre in i ett hav av lögner. Han hade kunnat lösa saker på helt andra sätt men jag förstår samtidigt att det på grund av hans bakgrund finns en stolthet i att klara sig själv som är väldigt svår att bli fri från. Han måste visa världen att han kan få vardagen att gå ihop som ensamstående pappa. Kärleken till dottern lyser igenom allt och jag bryr mig om honom och Bodil från början till slut.

Jag tycker författarens skrivsätt är väldigt annorlunda än de flesta andra böcker jag läser. Det är mycket dialog och det känns som att det inte finns ett onödigt ord med på sidorna. Det är avskalat på ett sätt som verkligen passar in i själva berättelsen. Det finns inga förskönande omskrivningar, det bara är rakt på sak.

De sista sidorna slår hjärtat så djäkla hårt i mitt bröst och jag stressläser nästan för att få veta hur allt ska sluta. Jag kommer bära med mig Arto och Bodil länge.

Tisdagstrion - Böcker jag inte hann med under 2019

Ny vecka, ny tisdagstrion hos Ugglan & Boken! Veckans tema är böcker jag inte hann med under 2019 och den här listan hade kunnat bli hur lång som helst. Men jag gjorde ju faktiskt två videos i början av 2019 med böcker jag ville läsa under året. Sedan glömde jag bort dem och har då så klart inte läst alla jag pratade om. Jag tar tre därifrån helt enkelt! 

Jag borde verkligen fortsätta med serien om Avdelning Q. Marcoeffekten hade jag hoppats på att läsa 2019 men det blev inte av. I år kanske? 

Tyst: De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns hade jag verkligen hoppats på att plocka upp förra året, men icke!

The orphan choir låter som en bok jag borde älska! Ändå hann jag inte med den 2019. Nytt försök i år!

Vredens gudinnor av Katie Lowe

Originaltitel: The Furies

Sidor: 384 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"För att glömma en ödesdiger bilolycka börjar Violet på Elm Hollow Academy, ett prestigefullt privatgymnasium för flickor.

Skolan ligger i ett område med otäcka historiska kopplingar till 1700-talets häxprocesser. Violet blir snart den fjärde medlemmen i en avancerad studiecirkel ledd av den karismatiske konstläraren Annabel. Även om Annabel påstår att hennes lektioner inte har något med gamla riter och ritualer att göra varnar hon eleverna för ämnet, och talar om det som mer än bara mytologi. Och Violet och hennes vänner börjar tro att de själva besitter magiska krafter.

Men när en av gruppens tidigare medlemmar - som har en kuslig likhet med Violet - hittas död på campus efter att ha varit spårlöst försvunnen sedan nio månader tillbaka, börjar Violet undra om hon kan lita på sina vänner, sina lärare eller ens på sig själv."

Det här blir ett lite annorlunda inlägg eftersom jag faktiskt inte avslutade boken. Jag fastnade verkligen inte och kände hur lusten att läsa försvann. Eftersom det här var ett överraskningsrecensionsexemplar som jag inte bett om eller tackat ja till bestämde jag mig för att lägga undan den. Så jag kan inte säga hur den är helt och hållet. Men för mig blev det för mycket av intensiva tonårstjejer, drickande och droger samtidigt som jag inte fastnade för berättelsen eller karaktärerna.

Egentligen gör jag det här inlägget mest för att få veta hur ni vill att jag ska göra med böcker jag inte läser ut. Det är sällan det händer, men ska jag göra inlägg om dem och skriva varför jag inte fortsatte? Eller inte uppmärksamma dem alls?

My Blog´s Name in Books Tag!

Ljuset under ytan av Stefan Stridh

Originaltitel: Ljuset under ytan

Sidor: 494 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Louise Bäckelin förlag, tusen tack!

"För fem år sedan var Hanna Mårlind världsmästare i simhopp. Idag är hon bara ytterligare en ensamstående småbarnsmamma med dåligt samvete och sargad självbild. Ingen jagar henne längre förutom kronofogden. Men när Hanna vaknar upp den här natten ska allting förändras. En främling har tagit sig in i hennes lägenhet. Någonstans i mörkret väntar han på henne, och mardrömmen har bara börjat.

Varenda utryckning som John Haeger kastar sig in i verkar sluta i katastrof. Förmodligen borde han ignorera larmet som går ut över polisradion, men snart är John indragen i ett fall som trotsar allt förstånd. Gamla, ostraffade människor försöker mörda en före detta elitidrottare. Alla tycks sakna koppling till offret och flera av dem pratar förvirrat om en och samma sak: Om guden med det brinnande ansiktet."

Jag är ganska splittrad i mina känslor för den här boken. Vissa stunder gör den så jag sitter och håller andan för att den är så spännande, andra får jag inget grepp om den. I början känner jag att huvudkaraktären, Hanna, är bra. Att hon bara haft det kämpigt i livet och därför beter sig lite skumt men ändå går att heja på. Det vänder någonstans och till slut tycker jag faktiskt inte om henne. Jag förstår att hennes uppväxt har lämnat spår men jag kan ändå inte förstå de beslut hon tar.

Delarna där någon verkar vara ute efter Hanna och hon är i fara är riktigt obehagliga och det är där boken verkligen går hem hos mig. Då vill jag läsa vidare och få reda på mer, vem är efter henne? Varför? Är det någon människa eller något övernaturligt?

Sen tappar den mig andra stunder och jag vet inte vad jag ska tycka. Den andra huvudkaraktären, John, är polis och den enda som faktiskt tror på att något väldigt underligt händer Hanna. Men även han tar beslut som är helt galna ibland.

Så här hoppar det fram och tillbaka för mig under läsningen. Jag tycker att författaren skriver riktigt bra och jag uppskattar alltid när det kommer ut böcker med lite skräckelement men det är ändå något med själva berättelsen som inte når hela vägen fram för att jag och boken ska klicka ordentligt.

Illuminae av Amie Kaufman & Jay Kristoff

Originaltitel: Illumiane

Sidor: 599 (Inbunden)

Serie: The Illuminae Files (del 1)

Ålder: Unga vuxna

"This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she'd have to do. This afternoon, her planet was invaded.

The year is 2575, and two rival megacorporations are at war over a planet that's little more than a speck at the edge of the universe. Now with enemy fire raining down on them, Kady and Ezra -who are barely even talking to each other- are forced to evacuate with a hostile warship in hot pursuit.

But their problems are just getting started. A plague has broken out and is mutating with terrifying results; the fleet's AI may actually be their enemy; and nobody in charge will say what's really going on. As Kady hacks into a web of data to find the truth, it's clear the only person who can help her is the ex-boyfriend she swore she'd never speak to again.

Told through a fascinating dossier of hacked documents-including emails, maps, files, IMs, medical reports, interviews, and more-Illuminae is the first book in a heart-stopping trilogy about lives interrupted, the price of truth, and the courage of everyday heroes."

Äntligen har jag fått läsa den här boken! Jag har varit nyfiken på den hur länge som helst och till sist blev det Rebecka som räddade mig när hon skickade den på lån i ett av våra bokpaket.

Det är en ordentlig tegelsten på nästan 600 sidor, men den gick otroligt fort att läsa ut. Det tog mig kanske två, tre dagar. Formatet hjälpte helt klart till! Den är skriven i filer, mail med mera och vissa sidor har bara några rader. Det flyter på väldigt lätt.

Själva berättelsen är också spännande. I början har jag lite svårt för de två huvudkaraktärernas mail till varandra. De har nyss gjort slut men tycker fortfarande om varandra och allt blir ännu mer komplicerat efter attacken mot deras planet. Men hey, jag har också varit tonåring och säkert låtit som dem. Det stör inte läsningen länge i alla fall. Jag dras in på riktigt och är väldigt engagerad till slut. En gång var jag tvungen att skriva till Rebecka och meddela henne att jag inte skulle förlåta boken om den gjorde vad jag trodde att den gjorde.

Den tog en del svängningar som jag verkligen inte var beredd på och jag ser fram emot att fortsätta med serien!

Tisdagstrion - Siffra i boktiteln

Idag är Tisdagstrion äntligen tillbaka efter ett litet juluppehåll! Igår var det trettondagen och därför är temat för veckan böcker med siffror i titeln. Så här kommer tre tips från mig.

Malmö 2048 är en riktigt bra novellsamling!

84 Charing Cross Road är en jättefin bok som består av brev mellan författaren Helene Hanff och en bokaffär i London.

Journal 64 är en bok i serien om Avdelning Q. En riktigt bra deckarserie som jag verkligen borde läsa vidare i under 2020.

The Last Wish av Andrzej Sapkowski

Originaltitel: Ostatnie Zyczenie

Sidor: 384 (Häftad)

Serie: The Witcher (del 1)

"Geralt of Rivia is a witcher; his sole purpose is to destroy the monsters that plague the world. But not everything monstrous-looking is evil, and not everything fair is good, and in every fairy tale there is a grain of truth."

Jag kom först i kontakt med The Witcher när jag såg sambon spela det tredje spelet. Det var väldigt roligt att titta på. Sedan såg jag att Netflix skulle göra en serie och då bestämde jag mig för att även testa att börja läsa serien! Min plan var egentligen att läsa ut boken innan vi började titta på den men det gick inte riktigt som planerat. Vi hann kolla alla avsnitt innan boken blev utläst.

Det gjorde absolut ingenting. Mycket i boken är inte med i serien så jag fick nya äventyr med Geralt. Det var spännande att se hur de gjort om allt för att passa till Netflix. Jag gillade båda upplevelserna, läsningen och tittandet. Skådespelaren som spelar Geralt gör ett riktigt bra jobb och de två kvinnliga huvudkaraktärerna är också toppen!

Den här boken är nästan mer som en novellsamling med olika äventyr. Det är ingen sammanhängande berättelse utan hoppar mellan olika situationer. Det är väl mer tänkt för att man ska få en inblick i Geralts värld innan den "riktiga" bokserien sätter igång kan jag tänka mig.

Det var härlig läsning och kul att jag fastnade! Fantasy är inte det jag läser mest av och verkligen inte på engelska så jag var lite orolig först faktiskt. Nu ser jag fram emot att fortsätta med serien under tiden som jag väntar på att säsong två ska komma.

10 böcker jag vill läsa 2020!

Kärlek, bakelser & en mops av Annie England Noblin

Originaltitel: Pupcakes

Sidor: 358 (Pocket)

"Ibland är en oönskad förändring det bästa som kan hända.

Brydie Bensons liv är en enda röra. Hon är nyskild, arbetslös och har inte ens tak över huvudet. Motvilligt tackar hon ja till erbjudandet att bo gratis i ett stort hus, mot att hon tar hand om den dreglande och deprimerade mopsen Teddy som ingår i avtalet.

För att kunna betala sina räkningar tar Brydie ett nattjobb på bageriet i mataffären, och det är där hon får den briljanta idén. Varför inte kombinera sin kärlek för bakning med sina nyfunna hundkunskaper? Det hembakade hundgodiset blir snabbt en succé, och mitt i allt dyker den irländska varghunden Sasha upp med sin husse, läkaren Nathan Reid med de ostyriga lockarna och leendet som får Brydies hjärta att slå snabbare än vanligt.

När hösten övergår till vinter går det upp för Brydie att livet är ungefär som att lära sig ett nytt kakrecept: man måste testa några gånger innan det blir perfekt."

Det här var riktigt mysig, lättsam läsning. Perfekt feelgood för hundälskare! Det kombinerat med lite allvar gjorde att jag hade ganska svårt att lägga ner den. Den var kanske inte lika mörk som jag oftast gillar att ha mina feelgoodböcker men det fanns ändå något där i bakgrunden. Brydies tillitsproblem efter skilsmässan från sitt ex och även trubbel i relationen med hennes mamma och minnena av hennes pappa. Hon hade lite att bearbeta under bokens gång!

Hundarna i den är riktiga personligheter också vilket jag gillar. Brydie kommer verkligen in i ett gäng hundälskande människors liv och ganska motvilligt (till en början i alla fall) dras hon in i glädjen och bekymren som kommer med att ha hund och försöka förstå vad de behöver och vill. Det är inte lätt alla gånger, tänk om de kunde prata!

Förresten, den här boken kan ha den sötaste originaltiteln jag någonsin sett, Pupcakes! Man får dessutom njuta av lite mopsbilder här och där under berättelsen. Och i slutet finns det recept på olika sorters hundgodis man kan baka. De har jag inte hunnit testa ännu men jag återkommer med resultaten och vad mitt lillmonster tycker om dem!

De tre stjärnornas skog av Susanne MacFie

Originaltitel: De tre stjärnornas skog

Sidor: 164 (Kartonnage)

Serie: Legenden om De Fyra Elementen (del 3)

Ålder: 9-12

"Nu är det dags för den tredje sfären i det spännande spelet om De Fyra Elementen. Ett riskfyllt spel fullt av utmaningar, där det gäller att ta sig genom fyra sfärer Sammetsbergen, Vattendeltat, Himlavalvet och Eldsklyftan.

Embla och Noel har lyckats passera De Sju Topparnas Rike och De Fem Flodernas Stad och är nu framme i De Tre Stjärnornas Skog. Här måste de tävla i den stora fågeluppvisningen. Vinner de får de den magiska amuletten, som behövs för att gå vidare till sista nivån i spelet. 

Embla och Noel kastas in i ett gastkramande äventyr med livsfarliga hängbroar, giftiga eldsalamandrar och hämndlystna huvudjägare. Samtidigt gör deras fiende Umber allt för att stoppa dem från att ta sig vidare i spelet."

Rebecka var snäll och skickade del tre i serien Legenden om De Fyra Elementen till mig. Hon har tidigare skickat del ett och del två som jag verkligen gillade! Det var härligt att få läsa om Embla och Noel och deras äventyr igen.

Det var även perfekt läsning för en trött hjärna där runt jul. Då kunde jag bara sjunka in i den här spännande och lättlästa berättelsen. Embla och Noel spelar ett spel som heter De Fyra Elementen. Det utspelar sig i en annan värld där tävlande ska ta sig igenom fyra olika delar. De som lyckas får träffa vem de vill, levande eller död. Embla saknar sin tvillingbror Samuel och kommer göra allt hon kan för att få chansen att se honom igen!

Jag kan tänka mig att den här serien är riktigt uppskattad i sin tänkta åldersgrupp också. Det är spännande utan att vara för läskigt, det blir aldrig tråkigt och det finns en riktigt fin vänskap mellan Embla och Noel.

Nu får jag hålla tummarna att del fyra på något magiskt vis dyker upp framöver också!