Den blinde mördaren av Margaret Atwood

 

Originaltitel: The Blind Assassin

Sidor: 543 (Inbunden)

"Tio dagar efter krigsslutet körde min syster Laura av vägen på en bro.

Laura Chases äldre syster, Iris, blev vid 18 års ålder bortgift med en framgångsrik företagsledare. Nu är hon fattig, 82 år gammal och bor i Port Ticonderoga, en liten stad som före första världskriget mer eller mindre styrdes av deras då mycket förmögna familj. Samtidigt som Iris klagar över sin numera opålitliga kropp tänker hon tillbaka på sitt långt ifrån exemplariska liv och de risker hon har tagit. I fokus står de händelser som inträffade i samband med systerns tragiska och alltför tidiga död.

Först och främst handlar det om publiceringen av Den blinde mördaren, en roman som gjorde den döda Laura Chase ökänd men också gav upphov till en sannskyldig kult. Iris lever nu "i skuggan av Laura". Lauras roman som var sexuellt mycket frispråkig för sin tid - det oroliga 1930-talet - handlar om en vågad kärlekshistoria mellan en rik ung kvinna och en man på flykt. Under sina hemliga möten i hyresrum och på sjaskiga kaféer underhåller de två älskande varandra genom att hitta på en otäck berättelse i bästa kiosklitteraturstil.

Samtidigt som den påhittade historien slingrar sig fram genom kärlek och svartsjuka, självuppoffring och svek, gör också den verkliga historien det, och båda närmar sig med förfärande hastighet krig och katastrof."

Jag är väldigt, väldigt splittrad angående den här boken. Jag läste ut den så det finns ju något där som driver på och får en att vilja läsa färdigt. Men jag har inte saknat den de stunder jag inte läst, jag var inte överdrivet förtjust i Laura Chases berättelse som är som en bok i boken. 

Själva ramberättelsen som handlar om Iris och hennes liv gillar jag mer, även om den känns onödigt lång ibland. Det är först när jag närmar mig slutet som jag verkligen inte kan sluta läsa, när allt börjar kopplas ihop och svaren kommer fram. 

Så gillade jag den? Jag vet faktiskt inte. Jag gillade de sista 100 sidorna allra bäst. Den överraskade mig där och jag är ändå glad att jag fick veta hur den slutade. Men vägen dit var kanske lite för lång för mig.