Klara och solen av Kazuo Ishiguro

 

Originaltitel: Klara and the Sun

Längd: 9h 55 min

Uppläsare: Eva Rööse

"Från sin plats i butiken som säljer artificiella vänner observerar Klara - en artificiell vän med enastående iakttagelseförmåga - noggrant beteendet hos dem som kommer in för att handla. Hon hyser gott hopp om att en kund snart ska välja just henne. Men när möjligheten till ett helt nytt liv väl dyker upp varnas Klara för att inte lita för mycket på löften från människor."

Det här är min andra bok av Ishiguro och den lämnar mig med en stark längtan att kasta mig över mer.

Klara och solen är i mina ögon en väldigt fin berättelse. Huvudkaraktären är Klara, en artificiell vän som får följa med en flicka hem för att finnas där för henne, vara hennes stöd och vän. Klara är dessutom speciell, hon har spenderat mycket tid i butiken med att iaktta och försöka förstå människor. Hon är väldigt uppmärksam, samtidigt finns det lite av en naivitet hos henne eftersom hon ändå inte förstår riktigt alla nyanser som det mänskliga livet och humöret kan visa. 

Vad det innebär att vara människa är dessutom ett av ämnena i boken. Jag tycker den behandlar det på ett väldigt bra och intressant sätt. Trots att jag upplever berättelsen som otroligt fin och varm största delen av tiden finns där ibland en lite obehaglig känsla. Något som skaver under huden när jag börjar förstå mer och mer. 

I slutet satt jag med tårar i ögonen och bara stirrade mig framför ett tag. Jag tyckte verkligen om den och ser fram emot att fortsätta utforska Ishiguros författarskap!