"Varför den spänningsälskande Katarina Zapp, 31 år gammal, arbetar med något så strukturerat som revision är egentligen en gåta. Men hon får dagarna att gå med hjälp av stora mängder choklad och detektivromaner som får ryggraden att krulla sig. När mystiska saker sker både på arbetet och hemma i grannskapet slänger hon sig rakt ut i det okända tillsammans med sin pensionärs-granne Greta. Äntligen får hon användning för allt hon lärt sig i böckernas värld. För är det inte så att hon är menad att arbeta med något helt annat än siffror?"
Jag är ganska skeptisk till roliga böcker. Det är väldigt sällan de funkar för mig, jag vet inte riktigt varför men så har det alltid varit. Så det var med lite misstänksamhet jag började lyssna på Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken, en deckare som jag hört ska vara mysig och rolig.
Anledningen att jag blev nyfiken på den från första början är att den utspelar sig i Luleå och allt som har en koppling till de norra delarna av landet lockar mig eftersom det är mina hemtrakter. Så, hur gick det då? Funkade humorn den här gången?
Det gjorde den faktiskt! Flera gånger har jag suttit och fnissat medan jag lyssnade. Och blivit sjukt sugen på choklad. Jag tror aldrig en bok fått choklad att låta så förbaskat gott tidigare. Andra gånger har jag önskat att jag haft en kudde att gömma mig bakom när det blivit spännande på ett väldigt humoristiskt vis. Jag har velat skrika "Neeeeej vad gööööör du?!" till Katarina när hon hamnar i jobbiga/pinsamma situationer.
Katarina är huvudkaraktären men hon har ett härligt granngäng som också tar stor plats. Speciellt Greta, fina Greta! Alla borde ha en egen Greta i sitt liv. Egentligen vill jag vara kompis med Katarina också, det hade nog gjort livet intressant på många oväntade sätt.
Det här är verkligen en mysdeckare som det varit en njutning att lyssna på. Nu ser jag fram emot att fortsätta med serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar