torsdag 30 april 2020

En gång slockna alla stjärnor av Kristina Falk


Originaltitel: En gång slockna alla stjärnor
Sidor: 412 (Inbunden)
Ålder: Unga vuxna
Recensionsexemplar: Från Parus förlag, tusen tack!
"Kan ett hjärta fyllt av bottenlös sorg även bli sprängfyllt av kärlek?
Freja tänker inte stanna i Umeå längre. Vill inte se pappa dö. Måste ut, bort därifrån. Hjärtat bultar när hon kliver av tåget i Stockholm. Det finns ingen sjukdom i vindarna. Alex och mamma har fel - hon kommer inte att ångra sig.
Varg sitter på vardagsrumsgolvet och väger pillerburken i handen, vänder den upp och ner så att sömntabletterna rasslar. Minns solen som strålade in genom persiennerna när han vaknade på psykakuten. Om han ändå hade dött.
En vecka senare korsas deras vägar.
På taket som sluttar ner mot balkongen, sitter någon med kängorna stödda mot hängrännan. Hon skymtar en svart hoodie, en uppdragen luva. En ung man. Han lutar sig fram och tittar ner på henne. Vinden blåser i luggen. Blå ögon, kantade av svart kajal, lyser i skymningen. Det rusar till i Frejas bröst. Plötsligt står han nära. En meters mellanrum.
"Varg", säger han."
När jag skriver det här inlägget har det gått några dagar sedan jag läste ut boken. Det är ganska ovanligt, oftast skriver jag ett inlägg så fort som möjligt så jag har boken färskt i minnet. Men med den här gick det faktiskt inte. Jag behövde lite tid att låta den sjunka in, få känslorna att lägga sig och inte vara riktigt så påträngande. För det här är en bok som fick mig att känna mycket mer än jag var beredd på.

Den är fylld av sorg och mörker. Både Freja och Varg har sina egna bagage att bära. Freja som är rädd för så mycket. Döden som väntar hennes pappa, tanken på att sjukdomen han har kan vara ärftlig. Varg som verkar pendla mellan att stå på toppen av världen och befinna sig i det djupaste mörker. Det är mycket att ta in. I början trodde jag att jag skulle kunna hålla mig distanserad för jag kände inte att jag kom så pass nära karaktärerna, men en bit in så var det kört. Deras känslor kröp in under huden på mig och vissa gånger påminde det mig om egna gamla känslor från yngre dagar.

Så det ska sägas, om man vet att man triggas av att läsa om psykisk ohälsa/tankar på självskadebeteende ska man kanske inte välja just den här boken.

Annars tror jag den kan vara riktigt bra för att ta upp ämnet. Den öppnar upp för diskussion om hur man mår, hur omöjligt det kan verka att be om hjälp och hur viktigt det är för omgivningen att våga finnas där för någon som mår dåligt. Det är nog många unga människor som kan känna igen känslorna från den här berättelsen.

Jag tyckte väldigt mycket om den med allt sitt allvar.

6 kommentarer:

  1. Låter intressant. Just nu läser tydligen både du och jag tunga böcker. Jag läser "Pojken som följde med sin far till Auschwitz" som är en sann berättelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den har jag kollat på lite! Verkar väldigt bra.

      Radera
  2. Låter som en väldigt viktig bok. Psykisk ohälsa är ju ett väldigt tung ämne annars, men ack så viktigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja håller med! Det behövs pratas om!

      Radera
  3. Jag tyckte väldigt mycket om den.

    SvaraRadera