Världen utan dig av Jill Santopolo

Originaltitel: The Light We Lost

Sidor: 315 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Albert Bonniers Förlag, tusen tack!

"Lucy och Gabe blir hejdlöst förälskade när de möts för första gången, den 11 september 2001. Efter terrorattacken bestämmer de sig båda för att inte kasta bort sina liv. Det som följer är en resa som för dem samman och sliter dem isär om och om igen under åren. När Gabe blir fotograf i Mellanöstern gör Lucy karriär, bildar familj och skapar sig ett liv i New York. Världen utan dig är en roman om kärlek, drömmar, begär, svartsjuka, svek och försoning. Om vad vi är villiga att offra för kärlek och om hur långt vi kan gå för att följa våra drömmar."

Den här underbara boken knäckte mig totalt när jag läste den. Jag började en kväll, kom mer än halvvägs, grät flera gånger under tiden, avslutade den kvällen därpå och grät ännu mer. Nu menar jag inte gråt som i att en liten tår sakta föll nerför min kind då och då medan jag läste. Nej nej, jag grät, ordentligt. Så pass att min hund tittade på mig och funderade vad som var fel. Det gick inte att hålla tillbaka och jag vill göra det här ogjort så jag genast kan få läsa om den och uppleva allt på nytt. Så bra är den.

Det är så mycket kärlek mellan pärmarna, så vackert och smärtsamt och magiskt och allt som en bra kärleksberättelse ska vara. Och det här är utan tvekan den bästa i sitt slag som jag läst i år. Jag sitter och vill ibland bara skrika åt karaktärerna "Nej välj annorlunda! VÄLJ ANNORLUNDA!" men de vägrar lyssna och det är så frustrerande. Jag tycker om Gabe, trots hans brister, jag tycker om Lucy också trots hennes brister. Det är just det, de har brister, de är mänskliga. De blir som två vänner som jag följer genom åren. Jag vill bara se dem lyckliga, det går inte att inte bry sig.

Nu är det här ett enda stort hyllningsinlägg men det är helt enkelt för att jag är full av kärlek till den här boken. Läs den, det är egentligen allt jag kan säga, läs den.