Svarta damen av Hanna Blixt

Originaltitel: Svarta damen

Sidor: 117 (Inbunden)

Ålder: 9-12

Serie: Äventyren i Sagofallen (del 2)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Kampen mellan schackpjäserna fortsätter. Svarta damen är tillbaka och nu vill hon åt Tidens bok. Om hon lyckas kommer Svarta kungen och mörkret ta över Sagofallen och den ondskefulle Styx ockupera Sofia och Leos egen värld. Sofia och Leo måste förstöra boken en gång för alla! Leo blir anförtrodd en hemlig karta med platser som undervattensstaden Vatombia och Sagornas äng. Målet är att ta sig fram till Stjärnfallens kulle. Men vem kan de egentligen lita på och kommer de hinna förstöra boken i tid?"

Det här är andra delen i serien Äventyren i Sagofallen. Del ett, Styx märke, har jag läst och skrivit om tidigare.

Svarta damen är en spännande fortsättning! Vi får återigen följa syskonen Sofia och Leo när de dras tillbaka in i Sagofallens värld och nya äventyr. Svarta damen jagar dem och vill åt Tidens bok. Det är korta och lättlästa kapitel och precis som i förra boken är det alltid något som händer! Båda böckerna har jag läst i en enda sittning eftersom det är omöjligt att lägga bort dem när man väl har börjat.

Det finns allt här, magi, vänskap, ondska, hopp och smärta. Och, ett träd det växer sagoböcker på, tänk om något sådant fanns på riktigt? Jag vill ha det! Trädet är dessutom en av alla detaljer som finns med som fina svartvita illustrationer. Det gör att själva läsandet känns ännu mer luftigt och lätt att ta sig igenom och jag är säker på att de uppskattas av yngre läsare också.

Det är en underbar värld Hanna Blixt har skapat i de här böckerna och jag är imponerad över den fantasi hon har som kan komma på allt!

Big Mushy Happy Lump av Sarah Andersen

Originaltitel: Big Mushy Happy Lump

Sidor: 125 (Pocket)

"Sarah Andersen's hugely popular, world-famous Sarah's Scribbles comics are for those of us who boast bookstore-ready bodies and Netflix-ready hair, who are always down for all-night reading-in-bed parties and extremely exclusive after-hour one-person music festivals. 

In addition to the most recent Sarah's Scribbles fan favorites and dozens of all-new comics, this volume contains illustrated personal essays on Sarah's real-life experiences with anxiety, career, relationships and other adulthood challenges that will remind readers of Allie Brosh's Hyperbole and a Half and Jenny Lawson's Let's Pretend This Never Happened. The same uniquely frank, real, yet humorous and uplifting tone that makes Sarah's Scribbles so relatable blooms beautifully in this new longer form."

Det här är perfekt tröstläsning när man är trött och nere. Karaktären i Andersens serier är så charmig och underbar. Och man får skratta nästan hela tiden, och känna igen sig. Det är otroligt uppfriskande och lättar verkligen upp humöret.

Jag har ju skrivit om hennes första bok tidigare och den här följer i stort sett samma mönster. En skillnad är att hon berättar lite mer specifikt om sig själv i en del av boken och använder serierna för att visa exempel på hur hennes liv varit. Till exempel sin ångest, förmågan att övertänka precis allt och mycket annat. Där kunde jag relatera väldigt mycket.

Har ni inte läst något av henne ännu så gör det! Det är två otroligt härliga seriealbum och jag rekommenderar dem helhjärtat.

Busens hunderbara äventyr av Jeanette Bergenstav

Originaltitel: Busens hunderbara äventyr

Sidor: 32 (Inbunden)

Ålder: 3-6 

Recensionsexemplar: Från författaren, tack!

"Valpen Busens utflykt på egen tass blir ett spännande, roligt och alldeles hunderbart äventyr. Han möter en stark stork, en arg krabba, en bajsnödig elefant och en vinglig hästparad.

I denna fartfyllda rimsaga lär sig Busen att det mesta går lättare när man hjälps åt. Men i vissa lägen är det säkrast att springa för livet..."

Jeanette Bergenstav har tidigare skrivit två hunddeckare om Flisan och flocken, Vargskräck och Kod 513 för barn mellan 9-12 år. Båda två har jag läst och tyckt väldigt bra om, därför tackade jag så klart ja när jag fick frågan om jag ville läsa hennes nya bok för yngre barn.

Även den här handlar om en hund, Busen. Han ger sig ut på äventyr medan matte sover. Där möter han massa olika karaktärer och får vara med om mycket spännande och roligt! Allt är på rim så det blir ett fint flyt i läsandet. Jag ska erkänna att jag gick och läste högt för mig själv (och kanske för Nitro om han nu lyssnade).

Illustrationerna av Lovisa Blomberg är jättefina och färgglada. De ger berättelsen ännu mer liv och jag kan tänka mig att barn fastnar lätt tack vare rimmen, äventyren och bilderna tillsammans.
Längst bak finns det också några frågor som man prata om tillsammans efter att man läst den, det tycker jag är en jättebra idé!

Jag förlåter aldrig av Mark Hill

Originaltitel: Two O´Clock Boy

Sidor: 420 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Lind&Co, tusen tack!

"På barnhemmet Longacre Childrens Home i London är barnen fullständigt livrädda för föreståndaren Gordon Tallis. En dag kommer en ny pojke till hemmet. Pojken heter Connor Laird och efter hans ankomst blir situationen om möjligt ännu värre, för Connor blir Gordons favorit. Plötsligt inträffar sedan en katastrof - och på en enda natt förändras allting på barnhemmet.

Vad som egentligen hände den där natten på Longacre i mitten av 1980-talet fick ingen någon riktig rätsida på, men kanske är gåtan på väg att få sin lösning nu, ungefär 30 år senare. En mystisk person som går under benämningen Nattpojken verkar ha bestämt sig för att döda alla som växte upp på Longacre, ett offer i taget.

Det blir kriminalinspektör Ray Drakes jobb att sätta stopp för mördaren, och Drake verkar kunna gå precis hur långt som helst för att lösa fallet. Men är det detsamma som att sanningen ska komma fram? Vem är egentligen Drake? Det verkar som att han vill dölja 30 år gamla sanningar med samma frenesi som han vill få stopp på mördaren."

Det är ganska skönt ibland att gå in i en bok med noll förväntningar, kanske till och med lite skeptisk. Så var det med Jag förlåter aldrig när jag märkte på baksidan att den handlar om en polis som kanske inte alltid är ute efter sanningen. Sådant kan göra mig ganska irriterad.

Men jag började i alla fall läsa och trots att Drake, hans dolda agenda och försök att få utredningen att gå åt fel håll nästan direkt går mig på nerverna, så kan jag inte sluta. Det är faktiskt väldigt nervkittlande. Det allra bästa är delarna som utspelar sig i dåtid, på barnhemmet. Där finns det många intressanta karaktärer och det är både hemsk och spännande läsning.

Det här är författarens debut och jag kommer nog läsa mer av honom om jag får chansen. Nu har min ena syster lånat boken så det ska bli intressant att höra vad hon tycker om den sedan!

Milk and Honey av Rupi Kaur

Originaltitel: Milk and Honey

Sidor: 204 (Pocket) 

"The book is divided into four chapters, and each chapter serves a different purpose; deals with a different pain; heals a different heartache. milk and honey takes readers through a journey of the most bitter moments in life and finds sweetness in them because there is sweetness everywhere ifyou are just willing to look."

Rupi Kaur är en poet som jag sett mycket av på Facebook och Instagram. Jag har alltid gillat de små dikter jag sett så jag önskade mig den här boken i julklapp och fick den av en av mina äldsta vänner. Det gjorde mig naturligtvis glad och den har fått följa med i min handväska ett tag.

Dikter är ju sådant man inte riktigt läser pärm till pärm, utan lite då och då. Så har det varit till största delen med den här fram tills för ungefär två veckor sedan då jag svepte den halva som var kvar under två dagar. Det behövdes helt enkelt, det fanns ord jag kunde känna igen mig och söka tröst i.

Större delen av poesin består av väldigt korta stycken, men de säger så mycket ändå tycker jag. Jag gillar enkel poesi, som inte består av krångliga och stora ord men som ändå prickar rätt. Enkel känns som fel ord förresten...det låter som jag förringar författarens språk och det är absolut inte så jag menar.

Boken består av fyra delar: the hurting, the loving, the breaking och the healing. Det finns väldigt mycket vackert i alla fyra men det är i de två sista jag har vikt hundöron på flera sidor. Ja jag vet, hundöron, men jag var faktiskt tvungen att spara vissa sidor direkt.

"you were a dragon long before 

he came around and said

you could fly 

you will remain a dragon

long after he's left"

Vitormen av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Originaltitel: Vitormen

Sidor: 192 (Kartonnage) 

Serie: Pax (del 8)

Ålder: 9-12

"En uråldrig fasa vaknar till liv och bryter sig loss, ett barn slukas och försvinner och någonstans i Mariefred finns en flicka som plågas av skuld och hemligheter.Samtidigt hålls Iris fången av Maggan Migrän och mörka planer börjar utkristalliseras. Ska Viggo och Alrik kunna närma sig Svarthäxan utan att samtidigt gå under själva?"

Här kan man tala om en efterlängtad uppföljare. Jag ser alltid fram emot den nya PAX-boken. Först läser jag den och sedan skickar jag den vidare till systersonen som samlar ihop böckerna hos sig. Det är en liten tradition nu.

Alla delar har hittills varit spännande och snabblästa, Vitormen är inget undantag. Jag flyger igenom sidorna. Den påbörjades sent en kväll i stugan och sedan la jag inte bort den förrän den var utläst! Spänningen var hög och det gick verkligen inte att ta en paus för att göra något annat under tiden.

Jag gillar också hur författarna lyckas blanda in något nytt verkligt problem i varje bok. Jobbiga familjesituationer, saker man skäms över och så vidare. Något som gör att det inte bara är magi och en kamp mellan gott och ont, utan även något djupare att tänka på och kanske prata om tillsammans hemma.

Nu är det bara två böcker kvar att vänta på. Jag ser så klart fram emot dem men samtidigt vill jag inte att serien ska ta slut!

Jag ser dig av Clare Mackintosh

Originaltitel: I See You

Sidor: 427 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Lind&Co, tusen tack!

"En dag upptäcker Zoe Walker ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, utan hänvisning till någon hemsida. Det bara finns där - ett grynigt svartvitt foto och ett telefonnummer.

Hon visar upp det för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar Zoe. Dagen efter finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.

Är allt bara ett misstag? Ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på dem... Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna. När en av kvinnorna hittas död övergår det hela från att vara ett märkligt mysterium till att bli väldigt obehagligt."

Det här är en författare som för mig stod för en av de bästa böckerna jag läste förra året, Jag lät dig gå. Jag kan inte rekommendera den tillräckligt mycket! Då kan ni tänka er vilka förväntningar jag hade på Jag ser dig när jag fick den i mina händer. Skyhöga!

Det brukar ju bädda för besvikelser när man börjar läsa en bok och har så höga tankar om den redan från början. Men jag behövde inte oroa mig! Det här är verkligen en psykologiskt obehaglig bok. Jag kommer garanterat vara ännu mer paranoid än vanligt ett tag framöver.
Vissa korta kapitel är skrivna som att de är direkt riktade mot läsaren och det kryper verkligen under skinnet på mig med tanke på allt som händer i boken. Väldigt snyggt och effektivt gjort. Hela idén med boken är välgjord, hemsk och ondskefull men välgjord.

Jag läste den ute i stugan, en ganska stor del av den mitt i natten, vilket kan rekommenderas om man vill förstöra nerverna lite extra. Fast i och för sig, att komma in till stan och tillbaka bland allt folk och annat igen...inte heller det bästa efter den här boken.

Det är bara att konstatera att Clare Mackintosh har lyckats för andra året i rad, Jag ser dig är helt klart en av 2017:s bästa böcker.

Hemmet av Mats Strandberg

Originaltitel: Hemmet

Sidor: 338 (Inbunden)

"Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.

Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva."

Som jag sett fram emot Hemmet! När Mats Strandberg gav sig på skräck i Färjan blev jag helsåld, det var suveränt! Och nu skräck på ett ålderdomshem, hur läskigt låter inte det?

Det är riktigt jäkla lyckat kan jag lova! Dels är själva skräckbiten läskig, dels är det lika obehagligt att bli påmind om att vi alla kommer bli gamla till slut och kanske tappar kontroll över både kropp och sinne. Att hela ens personlighet kan förändras och alla minnen sakta försvinna.

Sedan är Strandberg riktigt bra på karaktärer, de blir levande när han skriver om dem. De kanske inte alltid är hundra procent sympatiska alla gånger men de är trovärdiga och jag kommer verkligen inpå dem när jag läser. Det är inte bara Joel och Nina det gäller, utan alla som bor på Tallskuggan. Det är faktiskt nästan de som bor där han beskriver bäst. Alla möjliga personligheter som reagerar olika på att inte riktigt komma ihåg sitt liv längre.

Jag älskade verkligen Hemmet och nu är det bara att vänta på nästa bok. Kan den komma nu tack?

Att fortsätta

Nu har jag skrivit om det här inlägget flera gånger. Jag vet att vad jag än skriver blir inget rätt. Allt jag vill få ut kan jag inte skriva ut. Att fortsätta utan ett ord om något känns galet. Att försöka återgå till det normala kommer ses som att jag aldrig brydde mig överhuvudtaget av ett par ögon och trots att jag inte borde bry mig om just det så gör jag det.
Hjärta och hjärna kommer inte överens alls för tillfället, den förstnämnde saknar och gråter, den andra är mest arg och trött.

Så idag, kör vi helt enkelt bara en låt som går väldigt mycket i min mobil just nu innan jag försöker göra det i alla fall, återgå till det normala: 

Pixibox: Nina Hemmingsson

"Sex Pixiböcker av Nina Hemmingsson samlade i en liten box. På sex olika teman har vi samlat bilder, illustrationer och serier av Nina Hemmingsson. I var sin bok avhandlas djur, relationer, fest, sex, barn och ångest.  

Pixiböcker är små kvalitetsbilderböcker. De har lästs av tre generationer barn, och har sålts i över 60 miljoner exemplar. De är perfekta att ta med som gå-bort-present eller att ta med på resan! Denna box ingår i den första satsningen med Pixiböcker för vuxna."

Det här är något nytt! Pixiböcker för vuxna, hur mysigt låter inte det? Jag tyckte det lät jättemysigt så därför köpte jag den här söta lilla boxen. Den innehåller sex böcker med olika teman; Djur, barn, fest, sex, relationer och ångest.

Det här är faktiskt första gången jag läser något av Nina Hemmingsson. Jag har ju förstått att hon är väldigt populär men våra vägar har aldrig korsats tidigare. Men nu var det alltså dags! Och jag är väl lite delad. Ibland skrattade jag högt, ibland kände jag igen mig men ofta var det ganska blankt. Allra bäst gillade jag boken om ångest. Den var klockren.

Men jag kommer nog garanterat testa mer av henne i framtiden i alla fall. Det kanske blir att vi kommer bättre överens med tiden!

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant

Originaltitel: Bakom din rygg

Sidor: 395 (Inbunden) 

Recensionsexemplar: Från Bookmark, tusen tack! 

"Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.

Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent."

Sofie Sarenbrant är ju fortfarande en relativt ny bekantskap för mig, jag har bara läst Tiggaren tidigare. Det här är verkligen något helt annat. Spänningen finns fortfarande där men nu är vi i en exklusiv frisörsalong istället för med en polis. Men mord sker ändå!

Här är det absolut ingen brist på dramatik och svartsjuka. Det genomsyrar varenda sida och ger berättelsen ett bra driv framåt. Den är lättläst och håller mig nyfiken för jag vet aldrig riktigt vem som går att lita på, eller snarare om man kan lita på någon överhuvudtaget. Kapitlen hoppar mellan Jenny, Angelina och Stefano. Jenny har jobbat på salongen länge, Angelina är ny och Stefano äger den. Alla har hemligheter.

Det är tänkt att bli en trilogi och det märks på slutet som kom väldigt hastigt och lämnade en hel del frågor. Men då är det tur att man vet att det kommer en fortsättning!

Alex av Pierre Lemaitre

Originaltitel: Alex

Sidor: 406 (Danskt band)

"Alex Prévost blir brutalt överfallen på öppen gata och inkastad i en vit skåpbil. Hennes kidnappare lämnar henne naken i en bur upphängd flera meter över marken i en övergiven fabriksbyggnad. Dagarna går och tiden börjar rinna ut. Blir det hungern, törsten eller råttorna som gör slut på Alex först? Förutom ett osäkert ögonvittne har kommissarie Camille Verhoeven inte ett enda spår att gå på. Ingen identitet på offret, ingen saknad och ingen misstänkt. Men i takt med att han långsamt lyckas nysta upp den unga kvinnans exceptionella historia, blir det allt tydligare för Camille att det inte är något vanligt offer han letar efter. Att rädda Alex liv är snart det minsta av kommissariens bekymmer..."

Alltså jag är kluven. Det här är förvisso en spännande bok med många oväntade vändningar, men jag fastnar ändå inte helt. Jag trodde den skulle vara jätteläskig men det var den inte. Mörk var den däremot, det är ingen munter historia på något sätt.

Visst handlar det om en kidnappning och olika mord så att det inte var en rosa-fluff-berättelse fattade jag ju, men det som ligger bakom allt är riktigt tungt. Ändå kommer vi inte helt överens. För det första stör jag mig i början av boken på hur många gånger ordet "vrålar" dyker upp. Så fort Alex låter så vrålar hon, inte skriker eller utropar eller vad som helst. Hon vrålar och till slut blir det lite för upprepande.

Sen kommer jag bara inte tillräckligt nära antar jag. Berättelsen är spännande men jag känner inte riktigt med någon av karaktärerna. Jag ogillar dem inte ens riktigt. De bara är där.
Men i alla fall, den är spännande och jag kommer nog läsa vidare i den här serien. Det är en trilogi om jag förstått det rätt som handlar om samma polis.

Tredje gången gillt?

Då ska vi se! Fungerar det här nu då? Jag har försökt ladda upp en bild på min nya tatuering två gånger nu men det här inte funkat. Ser ni bilden nu?

Jag hoppas det! Jag är väldigt nöjd och nu är allt som verkligen representerar mig instruerat. För tillfället känner jag mig i alla fall färdig :).