Originaltitel: Hemmet
Sidor: 338 (Inbunden)
"Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.
Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.
Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva."Som jag sett fram emot Hemmet! När Mats Strandberg gav sig på skräck i Färjan blev jag helsåld, det var suveränt! Och nu skräck på ett ålderdomshem, hur läskigt låter inte det?
Det är riktigt jäkla lyckat kan jag lova! Dels är själva skräckbiten läskig, dels är det lika obehagligt att bli påmind om att vi alla kommer bli gamla till slut och kanske tappar kontroll över både kropp och sinne. Att hela ens personlighet kan förändras och alla minnen sakta försvinna.
Sedan är Strandberg riktigt bra på karaktärer, de blir levande när han skriver om dem. De kanske inte alltid är hundra procent sympatiska alla gånger men de är trovärdiga och jag kommer verkligen inpå dem när jag läser. Det är inte bara Joel och Nina det gäller, utan alla som bor på Tallskuggan. Det är faktiskt nästan de som bor där han beskriver bäst. Alla möjliga personligheter som reagerar olika på att inte riktigt komma ihåg sitt liv längre.
Jag älskade verkligen Hemmet och nu är det bara att vänta på nästa bok. Kan den komma nu tack?
